Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönkalksten, glaukonitkalksten - Grönklumpen, Stora - Grönknavel - Grönkulla - Grön kvist - Grönkål - Grönköping - Grönköpings veckoblad - Grönland (Oslo) - Grönland - Läge, areal m.m. - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNKLUMPEN
förekommer g. bl.a. i
de äldsta ordoviciska
lagren på Öland, i
Västergötland och
Dalarne.
Grönklumpen,
Stora, ett av
Ana-risfjällen*.
Grönknavel, bot.,
art av
knavelsläk-tet*.
Grönkulla,
Coelo-gloss’um vifide
(Ha-bena’ria wiridis), art
av fam. orkidéer,
utbredd i Europa,
Asien och Nordamerika.
G. är en av våra
minst iögonfallande
orkidéer, med gröna
blommor och lång,
hängande läpp. Den
är vanlig på
skogsängar och fjällhedar
i n. Sverige men
förekommer sällsynt
även i s. delen.
Någon gång
hybridise-rar den med Orchis
macula’ta. — Till släktet Coeloglossum höra endast
2 arter.
Grön kvist, i uttrycket komma på g., komma i
bättre (ekonomiska) villkor, eg. syftande på
pånyttfödelsen i naturen och vårgrönskan. I
likartad fastän nekande formulering redan i fsv. om
turturduva, som mist sin make: otröstligt sörja.
— Litt.: B. Olsson i ”Nysvenska studier”, 1937.
Grönkål, se Kål.
Grönköping, fingerat svenskt stadsnamn, på
1890-talet brukat av Albert Engström i
”Söndags-Nisse”, sedermera flitigt brukat som beteckning
för den svenska småstaden (”hålan”), med
särskild tanke på dess löjliga och småskurna sidor
(jfr Kälkborgare). Mest känt har G. blivit genom
”Grönköpings veckoblad”*. En ort G. har
tidigare verkligen existerat (1500-talet) i Skepplanda
sn, Västergötland, men något samband mellan
denna ort och namnet på den fingerade staden
har icke påvisats, även om denna senare med
tiden diktats in i en övervägande västgötsk
miljö. L.
Grönköpings veckoblad (jfr Grönköping),
skämttidning, utg. varje mån. i Stockholm. G., som har
sin närmaste förebild i den norska
”Trangvikspos-ten”, var från 1902 en avd. i ”Söndags-Nisse” men
utkommer sedan 1916 som självständig tidn. I
G. belysas aktuella händelser ur
kråkvinkelssyn-punkt. Red. var 1916—41 H. Zetterström (Hasse
Z.), från 1942 Seth Bremberg (f. 1899). Bland
medarbetare i G. märkes Nils Hasselskog (1925
—35). Flera saml. av artiklar ur G. ha utgivits,
bl.a. N. Hasselskog, ”Grönköping i helg och
socken” (7 bd, 1927—33) och ”Guldregn. Poesi av
A:lfr-d V:stl-nd” (1935). — Litt.: A. Peterson,
”Nils Hasselskog” (1948). E.
Grönland, stadsdel i Oslo.
Grönland, jordens största ö, dansk koloni n.ö.
om nordamerikanska fastlandet.
Innehåll.
Sp.
I Läge, areal m.m......168
Geologi ...............168
Terrängförhållanden .... 170
Ström- och isförhållanden
vid kusterna ....... 172
Klimat .............. 172
Växtvärld ........... 173
Djurvärld ........... 173
Läge, areal m.m. Avståndet från G:s nordligaste
punkt, Kap Morris Jesup på Peary Land (83°39’
n.br.), till den sydligaste punkten, Kap Farvel
(59O4Ö’ n.br.), är 2,670 km. Den östligaste punkten
är Nordost Rundingen på Kronprins Christians
Land (n°39’ v.lgd), den västligaste Kap
Alexander vid Smith Sund (73°o8’ v.lgd). G:s största
bredd är c:a 1,050 km. Enl. nyaste beräkningar
är G:s areal 2,175,600 km2 el. nästan 5 ggr så
stor som Sveriges. Största delen av denna areal
el. 1,833,900 km2 är täckt av inlandsis, ett
väl-i digt glaciärområde, vilket som en svagt välvd
sköld med en höjd av 2,700—3,000 m helt täcker
den underliggande terrängen. I det inre av G.
har inlandsisen stor mäktighet och är mycket
jämn. Den underliggande berggrunden ligger här
lägre än vid kusterna, varför isens mäktighet på
l sina ställen är 3,000 m. Ut mot kanterna avtar
mäktigheten, och här resa sig höga bergstoppar
som nunataker (av is ej övertäckt fjällområde)
(Mount Forel, Dronning Louises Land etc.);
samtidigt blir ytan mycket ojämn och full av
remnor och sprickor. På flera ställen når isen
i med en bred front ut till havet (t.ex. vid
Melville Bugt, Humboldtglaciären, vid Nordost
Rundingen); på andra ställen tränger isen blott fram
till de innersta delarna av fjordarna. Där isen
j når havet, bildas isberg. — De isfria områdena
äro av mycket olika bredd. Där inlandsisen når
ut till havet, försvinner landet helt el. inskränkes
till några småöar och skär; på andra ställen är
avståndet från inlandsisens rand till havet 2—300
km. Störst är bredden i Holsteinsborgs distrikt
(på västkusten), vid Scoresby Sund, jordens
största fjordkomplex, och på Peary Land. —
Kusten är en starkt inskuren skärgårdskust med
otaliga fjordar och halvöar och med tusentals
större och mindre öar, holmar och skär. — G:s
isfria land indelas i 3 områden:
Västgrönland från Lindenow Fjord på ö. sidan något
n. om Kap Farvel till Melville Bugt, 119,000 km2
(därav kustöar 19,100 km2), Nordgrönland
från Melville Bugt till Nordost Rundingen på
Kronprins Christians Land, 106,700 km2 (därav
kustöar 3,700 km2), och östgrönland från
Nordost Rundingen till Lindenow Fjord, 115,000
km2 (därav kustöar 22,000 km2). Se vidare
nedan. [ES.]K.Jn.
Geologi. De arkeiska bildningarna i G. bestå
huvudsaki. av gnejs och granit och utbreda sig
från Thule söderut längs västkusten, runt Kap
Farvel och upp längs östkusten till i närheten
av Scoresby Sund. De utgöra c:a 5/e av den
isfria delen av landet, som omger inlandsisen. Tre
olika veckningsperioder ha påvisats i v. G.: den
Befolkning och sociala
förhållanden ......... 174
Historia ............... 176
Förvaltning ............ 186
Rättskipning ........... 187
Näringar ............... 187
Litteraturanvisningar .. 189
— 167 —
— 168 —
Grönkulla.
Foto Hj. Wollin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
