Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guatemala (República de) - Guató - Guava - Guaviare, Río - Guayana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUAYANA
foten av vulkanen Agua men förstördes 1541 vid
ett utbrott av vulkanen. Den andra (G. antigua)
anlades 1547 något ö. om den förra men förstördes
genom jordbävningar 1773; den var en av Amerikas
förnämsta städer och är alltjämt känd för sina
många ruiner. 1776 anlades den nuv. staden (G.
nueva) 40 km ö. om den förra. [J.F.JP.
Guatö, sydamerikansk indianstam med isolerat
språk i övre Paraguays sump- och sjöområde. De
äro ett slags vattennomader och färdas kring
familjevis i kanoter. Hyddorna äro enkla sadeltak
utan väggar. Männens vapen utgöras av lansar
med spets av ben el. järn samt båge och pilar.
Det finnes gott om vilt och fisk. G. importera
järnsaker, tyg och brännvin från de vita men göra
alltjämt själva lerkärl och korgar, spinna och väva.
De använda av palmbast flätade nät till skydd mot
moskiterna. De odla bl.a. akuripalmen i jord,
som de föra från sumpmarken upp i torrare
terräng. Palmens saft användes som rusdryck, i det
man låter den rinna till och jäsa i en i palmens
topp anbragt urholkning. Män och kvinnor klättra
sedan upp i kronorna och berusa sig.
Hövdinge-värdigheten torde urspr. ha varit ärftlig, men
numera utses hövdingen av regeringen efter
indianernas hörande. G.Br.
Gua’va, bot., se Guajava.
Guaviare [gpapiaTä], Rio G., vänsterbiflod till
Orinoco*.
Guayana [gpaja’-] (eng. Guiana, holl. Guayana,
fra. Guyane), område i n.ö. Sydamerika, i vidsträckt
bemärkelse omfattande landet mellan Orinocos,
Rio Negros och Amazonflodens slättländer samt
Atlanten, i inskränkt bemärkelse ett europeiskt
koloniområde. Här behandlas endast det senare,
vilket i n.ö. gränsar till Atlanten, i n.v. och v.
till Venezuela och i s.v. och s. till Brasilien (se
karta vid d.o.). Areal 460,593 km2. —
Morfolo-giskt är G. ett mot n.ö. svagt sluttande platåland,
som mot s.v. avgränsas av bergsryggar av
relativt blygsam höjd och över vars yta enstaka
bergspartier resa sig. Området bildar tills, med
det brasilianska höglandet, från vilket det skiljes
genom Amazonflodens slättland, ett av jordens
äldsta landområden. Det är i huvudsak uppbyggt
av gnejs, granit, granulit och glimmerskiffer av
prekambrisk ålder, här och var genomsatt av
diorit- och diabasgångar. I v. ha emellertid dessa
bergarter överlagrats av ett mäktigt
sandstens-lager av paleozoisk ålder. I ö. är landskapet
regelbundet och höjer sig sakta mot v. och s.v.
från en medelhöjd av 200—400 m i det inre av
Franska G. till 800 m vid övergången till
sand-stensområdet. över detta platåland resa sig
enstaka bergsryggar, ss. Wilhelmina Gebergte i
Suriname (1,270 m) och Serra Tumuc Humac
(800 m) i Franska G. G:s v. del har till följd
av att berggrunden här utgöres av sandsten en
mer oregelbunden prägel. Platåberg av sandsten
omväxla här med kristallina bergskedjor och
djupa sänkor. Områdets högsta topp, Roraima
(2,620 m), ligger på gränsen mellan Brasilien,
Venezuela och Brittiska G. Floderna i G. ha i
allm. ett stritt lopp, varför de ha föga betydelse
som kommunikationsleder. När de rinna över
sandstensytans kant, bilda de ståtliga vattenfall,
Röjning i urskogen i det inre av Brittiska Guayana.
t.ex. Kaieteurfallet, som är ett av jordens högsta
vattenfall. — Klimatet är till följd av G:s
läge rent tropiskt. Temp.-variationerna äro
mycket små mellan årets kallaste och varmaste mån.
Vid kusten är årsmedeltemp. 26° med 25° för
den kallaste och 270 för den varmaste mån. Temp.
avtar med höjden ö.h., men eftersom blott
enstaka toppar nå över 2,000 m, råda mycket höga
temp. även i G:s inre delar. Nederbörden är
mycket stor under hela året med maxima i dec.
—febr, och maj—juli och minimum i sept.—okt.
Årets regnrikaste mån. är maj. Årsnederbörden
är i Cayenne i Franska G. 3,010 mm och i
George-town i Brittiska G. 2,200 mm. På höglandets n.ö.
sluttning är den avsevärt större men minskar
sedan successivt mot v. i höglandets inre delar,
där regn- och torrtiderna också bli mera
utpräglade. Klimatet är på gr. av luftens stora
fuktighet synnerligen osunt för européer. Till detta
bidrar även kustlandets stora rikedom på kärr
och sumpmarker. — En mycket stor del av G:s
yta täckes av tropiska regnskogar, som
utmärkas av en synnerligen stor yppighet. De äro
att betrakta som en forts, av Amazonbäckenets
urskogsområde. Samma trädslag, som äro
typiska för det senare området, äro också
karak-tärsträd i G:s urskogsområde, t.ex.
kautschukträdet (He’vea brasiliPnsis), kakaoträdet
(Theo-bro’ma ca’cao), gummiträdet (Castillo’a elaPtica),
balataträdet (Mi’musops globo’sa), Dimorphan’dra
mora samt i högre regioner CedrPla odora’ta. Åt
v., där nederbörden blir mindre riklig, övergår
regnskogen i savannvegetation med galleriskogar,
bestående av de trädslag, som äro utmärkande
för regnskogen, men även av andra, ss. palmerna
Copernic’ia texto’rum och Mauri’tia flexuo’sa. I
övrigt består savannernas vegetation av manshögt
gräs, ss. Pas’palum, Andropo’gon och Pa’nicum.
G:s kuster kantas av ett c:a 20 km brett
man-grovebälte. — Djurvärlden är artrik och
överensstämmer till stor del med n. Brasiliens.
Av däggdjur förekomma bl.a. spindel-,
kapucin-och kloapor, vampyrer, jaguar, puma, flera
katt-och mårdarter, röd näsbjörn och veckelbjörn,
spetshjcrt, navelsvin, tapir, myrslokar,
sengång-are, bältor, pungråtta, pungutter samt i floderna
sjöko och floddelfin, av fåglar framför allt
pa
— 213 —
— 214 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
