Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldberg, Ove Höegh- - Guldberg, 1. Cato - Guldberg, 2. Gustav - Guldberg, 3. Alf - Guldberg-Waages lag - Guldbjörn - Guldblocket - Guldborg Sund - Guldbrakteater - Guldbraxen, dorad - Guldbrons - Guldbrygga - Guldbröllop - Guldbrötling - Guld-cyanid, -cyanvätesyra - Gulden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDBERG
bergske Tid” 1772—84. Han utnämndes 1772 till
geheimestatsråd och samlade som kabinettssekr.
efter hand hela makten i sin hand. 1774 blev han
geheimekabinettssekr. Praktiskt taget alla
viktigare ärenden och ämbetstillsättningar passerade
genom hans händer. Blott A. P. Bernstorff förmådde
att till 1780 bevara en självständig ställning
gentemot den äregirige G., som säkrade sin makt
genom utdelning av nådebevis. 1776 genomförde
han en lag, varigenom statens högre ämbeten
för-behöllos den danska byråkratien som belöning till
denna för dess stöd åt
G. vid Struensees fall.
Samtidigt härmed
främjade G.
danskheten genom att införa
danska som
kommandospråk vid armén och
som skolämne. De
reformer, Struensee hade
infört i
administrationen, upphävdes. Detta
gick bl.a. ut över
Norge, varifrån G.
fruktade, att en revolutionär
anda skulle utbreda sig.
Till fördel för
gods
ägarna upphävdes 1773 de lättnader, som Struensee
hade infört i böndernas hoveri. G. arbetade för
tekniska reformer inom lantbruket men var emot
bondeståndets frigörelse. Han verkade också i
mots. till Struensee för en starkt protektionistisk
merkantilism. Han var dir. för det västindiska
kompaniet och den kungl. porslinsfabriken, men
hans kunskaper voro minimala, och under hans
tid manipulerades det under ledning av
Schimmel-mann med de olika ab., däribland flera
nyupprät-tade, på ett sådant sätt, att aktieägare och
styrelse togo hem vinsterna, under det att staten fick
bära förlusten. 1782 övertog den finansiellt
okunnige G. själv ledningen av finanserna efter
Schim-melmanns död. Två år tidigare hade han lyckats
få A. P. Bernstorff störtad och lagt om den
utrikespolitiska kursen från samförstånd med
England till allians med Ryssland. Därmed hade G.,
utan att besitta någon större statsmannabegåvning
och även utan någon verklig överblick över rikets
förhållanden och behov, samlat praktiskt taget
all makt hos sig själv och hovet. Men hans
ställning försvagades, näml, då utvecklingen 1780 gick
mot en kris. Visserligen blev G. 1784 verklig
statsminister, men en krets av reformvänner hade
försäkrat sig om kronprins Fredriks stöd och fråntog
honom makten genom en kupp strax efter
upp-höjelsen. Den guldbergska eran var förbi. G.,
vars personliga rättsinnighet och hederlighet ingen
angrep, blev stiftsamtman i Aarhus, ett ämbete,
som han innehade till 1802. Bland hans skrifter
märkas aktuella inlägg och en världshistoria, som
omfattar tiden till 404 f.Kr. (1768—72), välskriven
men okritisk och alltför brett upplagd. A.O.
Guldberg [gul’bär]. 1) Ca to Maximilian G.,
norsk matematiker och naturvetenskapsman (1836
—1902), prof, i tillämpad matematik i Kristiania
1869. G. utgav 1867 jämte P. Waage ”Études sur
les affinités chimiques”, där för första gången de
kemiska krafternas mekanik behandlades
matema
tiskt och den s.k. massverkans lag* (G.-Waages
lag) uppställdes, vilken är grundvalen för vår
uppfattning av kemiska reaktioner. 1863—73 var
G. huvudred, för ”Polyteknisk tidsskr.”.
2) Gustav Adolf G., den föreg:s bror, anatom
och antropolog (1854—1908), konservator i zootomi
1879, prof, i anatomi i Kristiania 1887, sekr. i
norska vetenskapsakad. 1903, studerade under talrika
resor valarna och påvisade hos dem bl.a.
rudimentära bakre extremiteter. G. anlade stora
antropologiska samlingar, företog utgrävningar från
vikingatiden och bearbetade förtjänstfullt de vid
dessa funna kranierna.
3) Alf Victor Emanuel G., matematiker (1866
—1936), 1903 lärare i matematik och mekanik
vid krigsskolan, 1913 prof, i matematik vid univ.
i Kristiania. G. ägnade sig spec. åt teorien för
differensekvationer, vari han tills, med G.
Wal-lenberg utgav en lärobok, ”Theorie der linearen
Differenzengleichungen” (1911). Han var även
verksam inom norsk försäkringsrörelse.
Guldberg-Waages lag, kem., se Massverkans lag.
Guldbjöm, se Pälsverk.
Guldblocket, se Penningväsen, historia.
Guldborg Sund [gol’bår sonn’], sund mellan
Falster och Lolland, förbinder Smaalandsfarvandet
med Östersjön; längd 38 km, bredden växlar
mellan 9 km i n. och 0,2 km vid Guldborg. Från n. kan
sundet trafikeras genom en smal och krokig farled
till Nyköbing av fartyg på intill 6,2 m djupgående.
Vid Guldborg finnes en bro över sundet, vid
Nyköbing två.
Guldbrakteater, ensidigt präglade,
medaljliknan-de smycken, försedda med ögla samt stundom
mycket bred, rikt ornerad ram, brukades bland
germanerna under den yngre romerska epoken och
folkvandringstiden. Vanligast äro fynd av g. i
Norden, men de förekomma även på kontinenten,
dels i samma typer, dels i andra än de nordiska.
Dessa indelas efter bildframställningarna i fyra
typer, A (manshuvud), B (diverse bilder), C
(ryttare), D (upplösta djurfigurer), till vilka sälla sig
några Senare, endast på Gotland förekommande g.
Bland A- och B-brakteaterna märkas några, som
äro tydliga efterbildningar av romerska mynt från
den konstantinska tiden. De äldsta g. torde alltså
härröra från 300-talet, flertalet brukar förläggas
till 400-talet, då g. bevisligen ännu voro i bruk.
Uppfattningen att tillverkningen av g. helt tillhör
400-talet och följande sekel torde knappast kunna
upprätthållas. — Litt.: H. Öberg,
”Guldbrakteater-na från Nordens folkvandringstid” (1942). B.
Guldbraxen, d o r a d (fra. dorade}, Chrysoph’rys
aura’ta, art av fam. havsrudor, 30—50 cm lång,
blå-svart med grönaktig anstrykning och flera smala
guldgula längdstrimmor. G. är mycket vanlig i
Medelhavet men förekommer även i Atlanten. G. o.a.
havsrudor voro uppskattade av de gamla romarna,
som höllo dem levande i bassänger (vivarier).
Guldbrons, se Förgyllning.
Guldbrygga, odont., se Tandbro.
Guldbröllop, se Silverbröllop.
Guldbrötling, svampart av släktet riskor*.
Guld-cyanid, -cyanvätesyra, se Guld, sp. 269.
Gulden, mynt. i)I Tyskland var g. urspr.
namn på de äldsta guldmynten floriner el. Gold-
— 271 —
— 272 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
