Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldkusten - Guldkvarts - Guldlaxsläktet - Guldmakeri - Guldmakriller - Guldmullvadar - Guldmult - Guldmus - Guldmyntfot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDMYNTFOT
Guldlax.
på G., där sedermera stationer upprättades av
engelsmän, holländare, brandenburgare, danskar
och svenskar (se Afrikanska kompaniet).
Engelsmännen blevo småningom landets herrar och
inköpte 1850 de danska och 1871 de sista
holländska kolonierna. 1874 blev G. kronkoloni. —
Den verkställande makten utövas av en
guvernör med ett exekutivråd vid sin sida, den
lagstiftande av en församling, bestående dels av
utnämnda medl., dels av representanter för
hövdingarna. Det engelska mandatet i v. Togo
administreras också från G. De infödda ha
genom den av byhövdingarna valde överhövdingen
ett visst mått av självstyrelse. — Litt.: P.
Red-mayne, ”The Gold Coast, yesterday and to-day”
(1938). Å.Er;P.Dhl;B.
Guldkvarts, geol., guldförande kvarts, i vilken
guld förefinnes insprängt i för ögat ofta synliga
korn el. trådar.
Guldlaxsläktet, Argenti’na, av fam. laxfiskar,
omfattar 2 arter med långsträckt kropp, stora ögon
och mycket stora fjäll, g u 1 d 1 a x e n, A. silus,
och silverlaxen, silverfisken, A.
sphy-raè’na, bägge på djupt vatten i Nordatlanten och
in i Skagerak, silverfisken även in i Medelhavet.
De gå i handeln under namnet s t r ö m s i 11.
Äggen äro batypelagiska.
Guldmakeri, se Alkemi.
Guldmakriller, Coryphaè’nidae, fam. av underordn.
makrilliknande fiskar, arter med långsträckt, från
sidorna sammantryckt kropp och lång, hög
ryggfena. Guldmakrillen, doraden (fra.
do-rade), Coryphaè’na hippu’rus, hemmahörande i de
varmare vattnen, når en längd av 1 m och är med
sin i glänsande blått och purpur skiftande färg
praktfull. Den lever pelagiskt och kan göra långa
hopp upp ur vattnet.
Guldmullvadar, Chrysochlo’ridae, fam. av ordn.
insektätare, som fått sitt namn av hithörande
formers grävande, underjordiska levnadssätt och
fållens guldglänsande färg. Kroppen är cylindrisk,
svans saknas, och den spetsiga nosen är försedd
med ett naket, broskigt parti, som är till nytta vid
grävningen. Ytteröron saknas, och de starkt
tillbakabildade ögonen äro täckta av hårig hud. De
smala framfötterna ha vanl. blott 3 tår, av vilka
den ena (3:e) är försedd med en stor, i spetsen
kluven klo. G. förekomma i Sydafrika från Kap
till Kongo, leva företrädesvis i torra, sandiga
trakter och gräva sina gångar nära markytan. Födan
Guldmakrill.
— 281 —
utgöres av insekter och larver. Fam. omfattar 2
släkten med 7 arter. Mest känd är den k a p s k a
g., Chrysochlo’ris aurea, som allmänt förekommer
i trädgårdar i Kaplandet. H.Bn.
Guldmult, fiskart av multesläktet*.
Guldmus, art av masksläktet Aphrodi’te*.
Guldmyntfot. Ett lands penningväsen säges
vara baserat på g., när myntenheten är lagligt
reglerad till en viss viktenhet guld, så att man
har ett legalt guldpris. Så länge Sverige fasthöll
vid g., motsvarade 1 kr V2480 kg guld. Vid g. i
egentlig mening cirkulera guldmynt som
betalningsmedel, och centralbanken är förpliktad att
inlösa sedlar mot guld liksom att prägla
inlämnat guld till guldmynt. Skall centralbanken
kunna inlösa sina sedlar med guld, måste den ha
täckning för dessa i form av en guldreserv.
Denna behöver dock ej motsvara hela den
utelöpande sedelmängden, då man ej gärna kan
tänka, att denna i sin helhet presenteras till
inlösen. Guldtäckningen kan ant. vara
ordnad enl. kontingentmetoden, så att den
utelöpande sedelmängden minst överstiger
guldreserven med ett bestämt belopp, el. enl.
kvotmetoden, så att guldreserven utgör minst en
bestämd bråkdel av sedelmängden. I Sverige
hade man en kombination av dessa metoder.
Redan före 1 :a världskriget hade guldmynten
dock i regel försvunnit ur rörelsen och samlats
i centralbankerna. Guldet användes eg. blott till
att fullgöra betalningar länderna emellan. Detta
skedde bättre med guldtackor, guldbarrer, än
med guldmynt. Vid guldbarrfot ålåg det
centralbanken att köpa och sälja guldbarrer i
st.f. guldmynt. Ett land, som ej hade råd att
skaffa sig tillräcklig guldkassa, kunde stipulera,
att centralbanken fick utge sedlar med täckning
enbart i tillgodohavanden i banker i ett land
med g., vilka tillgodohavanden därför kunde
förvandlas till guld. Man fick i så fall g u 1
d-växelfot. I samtliga fall-kan man tala om en
guldvaluta. Haltande g. el. haltande
dubbelvaluta föreligger, när, såsom i den
latinska myntunionen, jämte guldmynt även
silvermynt — ev. mynt av en annan metall — utgöra
lagliga betalningsmedel, ehuru blott guldet får
fritt utmyntas.
Vid g. bestämmas valutakurserna av
guldinnehållet i de olika ländernas huvudmynt. Att
pundet stod i 18,is kr, förklarades alltså av att ett
guldpund innehöll i,8ie ggr så mycket guld som
en svensk guldtia. Motsvarade kursen exakt denna
siffra, sades den motsvara guldpariteten.
Den kunde dock fluktuera något kring denna
punkt. Även under g. skedde betalningen
länderna emellan i regel ej genom guld utan genom
valutor i form av bankanvisningar o.d., då detta
ställde sig billigare än att behöva betala frakt och
försäkring för en guldsändning (se Transferering).
Var nu efterfrågan på engelska pund större än
utbudet, steg pundet i kurs intill den punkt, där
det lönade sig för dem, som hade att fullgöra
betalningar till England, att sända guld i st.f. att
betala den överkurs, som pundanvisningarna drogo.
Den övre guldpunkten var i så fall
uppnådd. På samma sätt föll pundet, om tillgången
därpå var större än efterfrågan, intill den punkt,
— 282 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
