Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullpudra - Gullpyttor - Gullranda - Gullregn - Gullregnsmögel - Gullregnssläktet - Gullribs - Gullringen - Gullris, guldris - Gullspång - Gullspång-Munkfors, Kraft-ab. - Gullspångsälven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULLSPÅNGSÄLVEN
är utbredd i s. och mell. Sverige.
En närstående art är C. tetran’drum
med blott 4 ståndare.
Gullpyttor, zool., se Chrysomela.
Gullranda, fi. Kultaranta,
egendom i Nådendals landskommun,
Åbo och Björneborgs län, Finland,
sommarresidens för republikens
president. Huvudbyggnaden
uppfördes 1916 av dåv. ägaren,
lant-bruksrådet A. Kordelin (arkitekt
Lars Sonck); vacker
trädgårdsanläggning, prydd med skulpturverk.
G. inköptes 1920 av finska staten.
Gullregn, se Gullregnssläktet.
Gullregnsmögel, bladmögel på
gullregn, som åstadkommes av
svampen Peronos’pora cyt’isi. Sjukdomen yttrar sig
i bruna fläckar på översidan av bladen. På
undersidan bildas en gråaktig beläggning, som består
av konidier och konidiebärare.
Gullregnssläktet, LabuPnum, av fam. ärtväxter,
omfattar 3 arter i Medelhavsområdet och Alperna,
buskar el. små träd med trefingrade blad och i
hängande klasar samlade gula blommor. Alla
växtdelar, men framför allt fröna, äro giftiga och
innehålla en alkaloid, cytisin*. Mest bekant är den
även i Sverige mycket odlade arten L. vulga’re
(Cyt’isus Laburnum), gullregn, en 3—6 m hög
prydnadsväxt med i långa klasar hängande,
vackert guldgula blommor (bilder se föreg. sida). —
En intressant form är L. Ada’mi, som är en
perikli-nalchimär, i vilken L. vulgäre och Cytisus purpuPeus
ingå. Den har vanl. purpurfärgade blommor, men
ofta förekomma grenar, vilka ha gula blomklasar
och i övrigt överensstämma med L. vulgäre. [A.Ve]W.
Gullribs, bot., art av ribssläktet*.
Gallringen, samhälle i Södra Vi* sn i Småland.
Gullris, guldris, Solida’go Virgäu’rea, av fam.
korgblommiga växter, den enda arten av släktet
Solidago i Sverige. De flesta av de 80 arterna höra
hemma i Nordamerika. G., som i Sverige
förekommer allmänt på torra ängs- och betesmarker, är en
3—5 dm hög, flerårig ört med gulblommiga
korgar i upprätta klasar. Jämte en del
nordamerikanska arter, S". canade’nsis, S. as’per a m.fl., odlas g.
som prydnadsväxt i våra trädgårdar.
Gullspång, municipalsamhälle (sedan 1937) i
Amnehärads sn i nordligaste Västergötland; 1,15
km2, därav 1,05 land; 495 inv. (1948). G. ligger
vid linjen Ervalla—Otterbäcken av Nora
bergslags järnvägar och vid ett 21 m högt fall i
Gullspångsälven strax efter dess utträde ur
Ska-gern; här är tillika ändpunkt för järnvägslinjen
från Torved på banan Skara—Gårdsjö. G u
11-spångs elektrokemiska a b., bildat 1907
(aktiekapital 1,8 mkr, 125 arb.), driver elektriskt
smältverk för tillverkning av kiseljärn,
ferrovol-fram, ferromolybden och elektrodmassa. Bolaget
äges av Kraft-ab. Gullspång-Munkfors, som här
har ett elkraftverk med en utbyggd effekt av
33,500 hk. I G. finnas vidare fiskodlingsanstalt,
tyglagningsfabrik med c:a 40 anställda,
snickerifabrik m.m. Taxeringsvärde å
fastighetsskatte-pliktig fastighet 6,808,400 kr, till kommunal
inkomstskatt taxerad inkomst 2,060,870 kr (1947). —
Platsen är uppkallad efter Gullspångsälven*. P.;Er.
Gullris.
Foto A. Fors.
Gullspång-Munkfors, Kraft-a b., se Kraft-ab.
Gullspång-Munkfors.
Gullspångsälven, Vänerns näst Klarälven största
tillflöde, upprinner i Äppelbo sn i s.v. Dalarne
och flyter under namnet Svartälven genom
ö. Värmland och v. Västmanland, varvid sjöarna
Torrvarpen, Halvarsnoren och Möckeln
genom-flytas. Mellan sjöarna Möckeln och Skagern
benämnes älven Letälven och bildar gräns
mellan Värmland och Närke. Namnet G. användes
vanl. endast om den 7 km långa sträckan nedom
Skagern, där älven utgör gräns mellan Värmland
och Västergötland. G:s största tillflöde är
Tims-älven*, som mynnar i Möckeln. Vattenkraften
i G. har sedan gammalt i stor utsträckning
utnyttjats för bergshanteringen, och numera ha
tillkommit flera stora kraftverk, vilka tack vare
regleringarna i de många sjöarna ha hög
utbygg-nadsgrad. Störst äro Gullspång"’ med 25,000 kW,
Åtorp*, Karåsforsen*, Brattforsen, Skråmforsen,
Degerfors. G:s flodområde är 5,060 km2; längden
från Svartälvens källa 207 km. Kungsådra finnes
nedom Torrvarpen i Svartälven och Alkvättern
i Timsälven. — Ännu på 1300-talet hette älven
Amn (jfr Amnehärad). Detta namn har ersatts
med Gullspång, som betyder gullbeslag,
gull-smycke; -älven är ett senare tillägg. G. är ett
typiskt noanamn, som trätt i stället för det gamla,
vilket ej fick nämnas, för att icke makterna i den
farliga älven skulle utmanas. Se J. Sahlgren i
”Namn och bygd”, 1935, sid. 56 ff. Enl. en annan
tolkning skulle namnet vara givet efter en spång
till en sten i älven, kallad Gullstenen (se S. Friberg,
”Studier över ortnamnen i Kållands härad”, 1938,
— 301 —
— 302 —
Gullpudra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
