Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullspångsälven - Gullstol, guldstol, bära i - Gullstrand, Allvar - Gulltanne, Gulltopp - Gulltravsläktet - Gullupin - GUlluzern - Gullveig - Gullviva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULLSTOL
sid. 128). — Litt.: ”Förteckning över Sveriges
vattenfall. 108 G.” (1918—22). S£s.;Er.
Gullstol, guldstol, i uttr. bära i g., bära
någon sittande på två personers sammanflätade
händer och stödd mot deras armar el. axlar,
urspr. som hyllning.
Gullstrand, A H v a r, ögonläkare (1862—1930),
med. kand. 1884, med lic. 1888, med. dr 1890,
doc. i oftalmiatrik vid Karolinska inst. i Stockholm
1891, kallades till prof, i oftalmiatrik i Uppsala
1894, innehade 1914—27 personlig prof, i
fysiologisk och fysikalisk optik vid univ. i Uppsala. —
G. ägde en framstående matematisk begåvning, och
detta torde vara anledningen till att han som
läkare specialiserade sig på oftalmologien, där han
inom den fysiologiska
optiken fann ett rikt
verksamhetsfält för
sina matematiska
intressen och förvärvade
ett namn med
världsrykte. I sin
doktors-avh. framlade han en
utredning om de olika
formerna av
astigmatism. Detta arbete
följdes av studier över
strålknippets byggnad.
Hans noggranna
undersökningar om
avbildning och strålsamman-
brytning medförde en till grunden gående
omdaning av avbildningsläran. Han klarlade även
diop-trikens lagar och har förtjänsten att ha infört
konvergensbegreppet. Genom sina undersökningar över
ljusbrytningen i ögat påvisade han den
intrakap-sulära ackommodationsmekanismen, d.v.s. att
linsens ökade brytkraft vid ackommodation ej blott
beror på ökad välvning av dess ytor, utan även
på omlagring av linstrådarna. På basen av sina
teoretiska studier konstruerade G. värdefulla
instrument för undersökning av ögat. Medelst
spaltlampan gjorde han det möjligt att direkt iakttaga
och mikroskopera det levande ögats vävnader.
Genom det reflexlösa oftalmoskopet kan man
iakttaga de finaste förändringar i ögonbottnen och har
möjlighet att stereoskopiskt betrakta dem. Inom
glasögonindustrien är G:s namn knutet till de s.k.
punktuellt avbildande glasen. G. verkställde en
utredning om färgsinnet, varvid han kom till den
åsikten, att den s.k. gula fläcken i ögat under livet
är färglös. — G. erhöll många vetenskapliga
utmärkelser, främst Nobelpriset i medicin 1911.
Uppsala univ. gjorde honom till fil. hedersdr 1907, och
han var hedersdr vid univ. i Jena och Dublin. Mi H.
Gulltanne, Gulltopp, nord, myt., se Heimdal.
Gulltr a vsläktet, Oenothe’ra, av fam.
duntravväx-ter, omfattar ett 100-tal huvudsaki. i Nordamerika
inhemska arter, örter med gula, sällan röda, i klase
sittande, 4-taliga blommor, rörformigt förlängd pip,
nedåt förtjockad kapsel och frön utan hårpensel.
I trädgårdar odlas ett flertal arter, och på
flodstränder, sandmark m.fl. ställen förekommer i
Sverige förvildad den högvuxna, storblommiga O.
bienn’is, gulltrav, nattljus, för sina ätliga
rötter stundom odlad under namnet ”r a p o n t
i-k a”. Blommorna öppna sig i mörker och pollineras
Gulltrav.
genom natt- och
skymningsfjärilar. En annan
storblommig art, O.
Lamarckia’na, gav på sin
tid uppslaget till den
s.k. mutationsteorien*. G.
Gullupin, art av
lupinsläktet*.
Gulluzern, art av
lu-zernsläktet*.
Gullveig (till gull, guld,
och en möjl. med vig,
kamp, besläktad senare
led), nord, myt., enl.
”Voluspa”, strof 21,
namn på en kvinna, som
av asarna brändes tre
gånger utan att dock mista livet och som blev
upphov till det första kriget i världen. Omstritt är,
huruvida härmed åsyftas det från andra håll kända
kriget mellan två gudasläkten, asarna och
vaner-na*. Namnet tyder på att G. urspr. är en
personifikation av guldets fördärvbringande (och
oförstörbara) makt, men hur myten närmare utformats är
i viktiga stycken oklart. L.
Gullviva, Pri’mula veris {P. officina’lis), i
sydligare delar av Sverige allmänt vildväxande ört
av vivesläktet, vars i maj utvecklade blommor i
folkfantasien ansetts likna än kvinnohuvor, än en
viss ålderdomlig typ av nycklar, än vissa andra
föremål. Härpå syfta dess många svenska namn
(viva, majnycklar, oxläggar, g ö k b y
x-o r o.s.v.). Växten, som omspunnits med talrika
legender, har åtm. under medeltiden använts i me-
Gullviva.
Foto Hj. Wollin.
— 303 —
— 304 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
