Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gummiindustri - Nuvarande fabrikationsteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUMMIINDUSTRI
kunna gummits egenskaper modifieras inom vida
gränser genom allehanda utfyllnadsmedel, såväl
organiska som oorganiska. De organiska ha
mestadels karaktär av mjukningsmedel, t.ex. oljor och
tjärprodukter. Vissa av dessa delta i
vulkanise-ringsprocessen och behöva sålunda icke försämra
produktens hållfasthet. — Till kautschuk räknar
man även vissa syntetiska produkter med
gummi-liknande egenskaper. Bland dessa märkas, utom de
vulkaniserbara konstgummiartema, även en del
termoplaster, t.ex. polyvinylestrar. För
polyvinyl-produkterna, som i rent tillstånd äro benhårda, är
det nödvändigt att använda mjukningsmedel.
Härtill begagnas t.ex. ftalsyreestrar, som vid
blandningens upphettning till c:a 1500 ge den önskad
gummikonsistens. — Bland de oorganiska
utfyll-nadsmedlen till egentligt gummi märkas framför
allt lampsot samt zinkoxid, magnesiumkarbonat
och kaolin. Sot är härvid av utomordentlig
betydelse för erhållande av god slitstyrka (tex. för
bildäck), varvid det ofta aktiveras medelst
överhettad ånga el. varmluft, då det näml, i aktivt tillstånd
lättare deltar i vulkaniseringen. Vissa syntetiska
gummisorter, t.ex. buna S och perbunan, kunna
över huvud taget icke bringas upp i jämnbredd
med naturgummiprodukter med avseende på
slitstyrka och hållfasthet utan att man inblandar
stora mängder aktivt sot (50 å 60 %, räknat på
kautschukvikten).
Regenerering av gummi. Gummiskrot
av icke alltför hårdvulkaniserat naturgummi kan
regenereras genom upphettning tills, med
mjukningsmedel el. i alkali. Härvid depolymeriseras
materialet genom att vissa valensbindningar gå
upp, dock ej sådana, som bildas av svavel.
Eftersom vid den ursprungliga vulkaniseringen endast
en mindre del av dubbelbindningarna tagits i
anspråk, kan regenererat gummi vulkaniseras på nytt
genom tillsats av nya mängder svavel m.m. Dock
får produkten icke fullgoda hållfasthetsegenskaper,
om icke även färskt gummi inblandas. Om
gummiskrotet innehåller väv, användes vid regenereringen
den s.k. alkalimetoden, varvid gummit kokas
under tryck i en alkalilösning. Genom alkalits
inverkan upplöses cellulosan, samtidigt som
de-polymeriseringen sker vid den förhöjda temp.
Tillverkningsmetoder. Färdiga
gummiprodukter innehålla från c:a 1 till 80 °/o
tillsats-och utdrygningsmedel; tillsatsen är i regel minst
vid gummiföremål, tillverkade direkt av latex,
och störst för sådana, som framställas av
masti-cerade gummiblandningar; en
mellanställning inta produkter, framställda av
kautschuklösning. Masticerad kautschuk utvalsas
efter blandningsförfarandet i kalandrar och
upp-skäres härefter i remsor el. plattor, som sedan
kunna formas och vulkaniseras i uppvärmda
stål-el. gjutjärnsverktyg. Alternativt sprutas
blandningen till rör el. profiler, som vulkaniseras i
hett vatten el. i en bädd av t.ex. talk med
användande av ånga el. varmluft. —
Kautschuklösning användes för impregnering av väv
och anbringas på denna ant. enkelsidigt i
bestryk-ningsmaskiner el. genom enkel- el. dubbelsidig
invalsning, s.k. friktionering. I samband med
förstnämnda slag av behandling låter man . väven
passera ett värmebord e.d. för avdrivning av |
lösningsmedlet, varvid anordningar finnas för
tillvaratagande av ångorna, så att en del av
lösningsmedlet, vanl. bensin, kan återvinnas.
Gummilösning användes även direkt som klister.
Vulkaniseringen sker vanl. först i ett senare
fabrika-tionstempo, vid framställning av impregnerade
vävnader i hetluft el. enl. metoden för
kall-vulkanisering, vid tillverkning av remmar o.s.v.
i värme och under presstryck, sedan artikeln
byggts upp av erforderligt antal skikt.
Fabrikation av åtskilliga slags gummiprodukter kan
även ske direkt från latex utan omvägen över
koagulering och masticering o.s.v. Härvid
blandas tillsatsämnena för sig, malas i kolloid- el.
kulkvarnar, dispergeras i vatten el. såplösning
och kompounderas härefter med latexen.
Biandemulsionen kan härefter vulkaniseras genom
upphettning, utan att koagulering sker. Doppar man
härefter formkärnor i lösningen, utfälles på dessa
ett jämnt gummiskikt, som genom upprepad
doppning, omväxlande med intorkning, el. genom
koagulering i t.ex. svag ättiksyra kan ges
godtycklig tjocklek. Utfällningen påskyndas medelst
elektrofores. Det är även möjligt att ”gjuta”
latex genom att fylla den i formar, på vilkas inre
ytor utfällning härvid sker. Av vulkaniserad
latex kan man även fabricera gummifilm medelst
en i lösningen neddoppande roterande vals.
Tillverkning av bildäck. Av all
producerad naturkautschuk gå o. 3A till framställning
av bilgummi. Utom rågummi, svavel och olika
slags tillsatser enl. föregående, åtgår vid denna
fabrikation s.k. cordväv (”väv”, ant. bestående
enbart av varp el. med glest och tunt inslag).
Textilvaran består i regel av bomull, ehuru rayon
(konstsilke) och under senare år även nylon ha
kommit till alltmer ökad användning på gr. av
sin bättre värmeresistens. Som kantförstärkning,
”bead”, användes härjämte ståltråd. Cordväven
impregneras dubbelsidigt med gummilösning,
torkas och skäres ”diagonalt” till remsor. Däcket
uppbygges härefter på en roterande däcktrumma
av sådan konstruktion, att trumdiametern kan
reduceras något, då däcket är färdigbyggt och skall
avtagas. Cordremsorna valsas fast mot trumman
och anbringas över varandra så, att
trådriktningarna hos successiva skikt bilda vinkel med
varandra. Antalet genomgående cordlager är i regel
4 el. 6 vid personbilsdäck (”4-, resp. 6-ply”) men
kan stiga till över 30 vid vissa större traktordäck.
I samband med påvecklingen av cordväven
anbringas även kantförstärkningen. Ytterst påvalsas
härefter den kalandrerade el. sprutade slitbanan.
På ömse sidor om denna anbringas de tunnare
remsor, som skola bilda däckets sidgummi. Sedan
däcket, som nu har formen av en i båda ändar
öppen tunna, avtagits från trumman, införes i
detsamma en gummisäck, med vars tillhjälp däcket
blåses upp (rundformas) inuti en omgivande,
di-mensionsbestämmande expanderingsbox, så att det
tillnärmelsevis får karaktär av däck. Denna
form-ningsoperation skulle ej vara möjlig, om
vävinläg-gen utgjordes av t.ex. canvas. Efter expanderingen
överföres däcket till vulkaniseringsformen, vilken
består av en övre och en undre halva och är
försedd med den relief, som skall ge slitbana,
sidor och vulst det slutliga mönstret. Vulkani-
— 315 —
— 316 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
