Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gustav II Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
kärlek. Hon saknade ingalunda begåvning, men
hennes oroliga, nervsjuka lynne föranledde redan
under makens livstid bekymmer. I äktenskapet
föddes ett barn, som efterlevde, dottern Kristina.
Som frukt av en tidigare förbindelse med
holländskan Margareta Slots efterlämnade G. sonen
Gustav Gustavsson, greve av Wasaborg. Av
konungens fränder avled hertig Johan 1618, Karl
Filip 1622. Hertigdömenas hemfallande var en
fördel ur statsenhetens synpunkt, men Karl Filips
ådagalagda begåvning och hurtiga sinnelag läto
hans död kännas som en stor förlust. En
värdefull medhjälpare på olika områden fann G. i sin
svåger, pfalzgreven Johan Kasimir, som 1622
överflyttade till Sverige undan de tyska oroligheterna.
G:s regering betecknar på många sätt den nya
tidens genombrott i Sverige. I de vid primitiva
brukningsformer fastvuxna bondbygderna införde
en begynnande nybildning och utvidgning av
herrgårdsbruk nytt liv och nya motsättningar. Ännu
betydelsefullare var, att en vidgad efterfrågan nu
nådde den skandinaviska halvöns naturtillgångar.
Utländskt, särsk. holländskt, kapital och utländska
yrkesmän, som följde i denna efterfrågans spår,
bidrogo till näringslivets uppblomstring. Trots
krig och tunga skattebördor har tiden ekonomiskt
en allmänt uppåtgående karaktär, utan vilken dess
stora insatser ej varit möjliga.
Ständiga överläggningar med rådet och med
ständerna på riksdagar och utskottsmöten
förverkligade G:s berömda ord, att konung och ständer
högre och lägre uti Guds stad företräda det
gudomliga, höga majestätet. Riksrådet förberedde, särsk.
som regering under konungens frånvaro, sin
övergång till en permanent regeringskonselj.
Efterdyningar efter de revolutionära brytningarna
ned-slogos med en stränghet, varom bl.a. Örebro
stadga mot katolikerna 1617 och blodsdomar över
katolska konvertiter bära vittne. Samma syfte
tjänade närmast den fastare ordning, RO 1617 gav
åt ständernas sammankomster. De former, som
under G:s tid stadgade sig, blevo emellertid främst
ramen kring ett av fast ledning präglat samarbete,
som tog folket med i konungens gärning. Av
adeln fordrade G. allmän beredskap i rikets tjänst,
förutsättningen för dess privilegier (1612, 1617)
och förläningsväsendet. I riddarhusordningen 1626
sammansmälte statens krav, ståndets gamla
strävan mot korporativ enhet och de konstitutionella
strävanden, som tidigare kommit i konflikt med
rikspolitiken. Kring G. och hans verk slöto de
högadliga familjer, som drabbats av faderns
räfster, upp vid sidan av Karl IX:s anhängare
(Oxenstierna, Brahe, Banér, Bielke, Bonde,
konungafrän-derna Gyllenhielm och De la Gardie m.fl.). Bland
”novi homines” märkes G:s lärare J. Skytte. Han
förebådade de studerade ofrälse, som längre fram
skulle nå en allt större betydelse och, upptagna i
adelsståndet, genomgripande omgestalta detta.
Behov av dylik arbetskraft skapades genom
förvaltningens hastiga utveckling. Svea hovrätt
inrättades 1614. Centralförvaltningen växte tydligt fram
mot det mål, som utstakas i 1634 års redan under
konungens livstid koncipierade RF: en krets av
rikskollegier, genom sina chefer, de 5 höga
riks-ämbetsmännen, och övriga bisittare av rådet
sammanslutna till ett systematiskt helt med rådet som
centrum. Samtidigt utvecklades de gamla
ståthål-larbefattningarna till verkliga länsstyrelser med
chefsmyndighet över den lägre civila
lokalförvaltningen. Organisationsarbetet sträckte sig även till
östersjöprov., vilka liksom Sverige till denna tid
datera flera av sina viktigaste samhällsorgan (bl.a.
hovrätten i Dorpat 1630). Ett nitiskt intresse
ägnades åt de krigshärjade baltiska ländernas
ekonomiska reorganisation. Det hörde till G:s system, att
de ledande svenska adelsmännen genom frikostiga
förläningar kallades till medverkan i detta arbete.
Följande merkantilismens allmänna principer
vädjade G. i näringspolitiken med förkärlek till det
enskilda kapitalet och initiativet i hopp att genom
en fast statsledning kunna samstämma det
enskilda vinstintresset och det allmänna bästa. Särsk.
hårdhänt reglerades i anslutning till medeltida
stadspolitiska traditioner handeln. Genom
särskiljande av stapelstäder och uppstäder samt förbud
mot lanthandel ville man intvinga den i ett
konstlat system; för att möjliggöra detta grundades ej
mindre än 14 nya städer, av vilka dock endast
Göteborg ännu visar större livskraft. Ett
huvudsyfte var Stockholms utveckling till en stor,
kapitalstark handelsstad. Främst till dess fromma
upprätthölls och utbildades ”det bottniska
handelstvånget”. En annan form för statsledning i
förbund med enskild företagsamhet erbjödo de i
huvudsak förfelade monopol- och kompaniplanerna
(kopparkompaniet el. svenska handelskompaniet
1619—28; järnkompaniet 1625—27; söderkompaniet
1626; saltmonopolet 1628; spannmålskompaniet 1629
m.fl.). Verkligt framgångsrikt var arbetet för
berg-verksrörelsen. Falu koppargruva hade nu en
storhetstid. Inom järnhanteringen uppmuntrades det
enskilda kapitalet till stora investeringar genom
upplåtelse av malm, skogar och vattenkraft. Särsk.
byggdes stångjärnshamrar av förut okänd storlek.
De ledande männen voro inom förvaltningen Carl
Bonde, i industrien den invandrade nederländaren
Louis De Geer, som gick i spetsen i
vapentillverkning och styckegjutning (monopol 1627),
mässingtillverkning och bruksdrift (Norrköping, Finspång,
Leufsta m.fl.).
Även den andliga odlingen befrämjades kraftigt.
Uppsala univ. reorganiserades (privilegier,
konstitutioner 1625—26). Dess ekonomi säkerställdes
genom donationer av gustavianska arvegods (1624).
De av reformationerna väckta krafterna insnördes
väl i ett trängande pansar av renlärighet och
ortodoxt nit men omsattes samtidigt av en rad
kraftfulla biskopar i välbehövlig folkuppfostran och
förbättrad skolundervisning (gymnasierna). I
östersjöprov. upprättades bl.a. univ. i Dorpat 1632.
Om än vetenskap och tänkande framför allt voro
teologiskt orienterade, började Sverige även på
det andliga livets område nås av nya strömningar.
Typiskt för tiden var den yverborna stoltheten
över ärorika fornhävder, som ledde till skapandet
av en statlig fornvård.
Oavlåtligt arbetade G. på utvecklandet av rikets
krigsmakt. Av den milis, som erhölls genom
utskrivningarna, utbildades verkliga soldater, vuxna
att möta utländska yrkessoldater. Beväpningen
moderniserades. Ordnad reg.-indelning och ett
börjande indelningsverk särsk. för rytteriet lade
grunden till en verklig härordning. En ny originell
— 355 —
— 356 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
