Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldenstierne, ätt - Gyldenstierne, 1. Knud Henriksen (riksråd) - Gyldenstierne, 2. Knud Pedersen - Gyldenstierne, 3. Knud Henriksen (domprost) - Gyldenstierne, 4. Mogens Henriksen - Gyldenstierne, 5. Axel Knudsen - Gyldenstolpe, ätt - Gyldenstolpe, 1. Michael Olai Wexionius - Gyldenstolpe, 2. Nils - Gyldenstolpe, 3. Nils Philip - Gyldenstolpe, 4. Anton Gabriel - Gyldenstolpe, 5. August - Gyldmark, 1. Oskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLDENSTIERNE
Gyldenstierne [gyllGnstiärna], sedan o. 1300
känd dansk adelsätt, från vilken de svenska ätterna
Gyllenstierna* utgrenats. I Danmark utdog ätten
G. 1729.
1) Knud Henriksen (d. 1467), innehade
Aa-gaard och Iversnæs på Fyn, var medl. av det
danska riksrådet 1452 och har medbeseglat flera
betydelsefulla statsakter 1455—65. Enl. en obestyrkt
tradition skulle drottning Dorotea efter kung
Kri-stofers död 1448 ha önskat förmäla sig med G. och
sålunda tillförsäkra denne den danska tronen.
2) Knud Pedersen G. (o. 1480—1552)> I5I7
länsman på Aalholm, fängslad s.å. på Köpenhamns
slott med anledning av Dyvekes död men snart
åter frigiven; 1529 riksråd. G. förde 1532 Kristian
II till Sönderborg, blev 1534 fången hos greve
Kristofer av Oldenburg men försonades med
denne, svek honom emellertid snart och deltog i den
skånska adelns fälttåg med de trupper, som
Gustav Vasa sänt Kristian III till hjälp. 1536
länsherre på Kalundborg fick G. 1549 uppsikten över
den fångne Kristian II. H.O.
3) Knud Henriksen G., sonson till G.i) (d.
1568), domprost i Viborg 1520, riksråd 1523.
Biskop i Odense 1529 kallade han en av
reformationens förkämpar, Jörgen Sadolin, till sin
medhjälpare. G. var en av anförarna för den flotta, som
1532 sändes till Norge med anledning av Kristian
II :s återkomst. Han lovade Kristian lejd att fara
till Danmark, men konungen och riksrådet ansågo
sig ej bundna därav, och G. gjorde ingenting för
dess hållande. Liksom de andra biskoparna
fängslades han 1536 och måste avstå från sin andliga och
världsliga myndighet. H.O
4) Mogens Henriksen G., den föregrs bror
(1481—1569), förde det danska riksbaneret under
Kristian II:s tåg mot Sverige 1520. G. intog 1527
Akershus och tryggade därmed hela s. Norge åt
Fredrik I. Som länsman på Akershus försvarade
G. denna fästning mot Kristian II, då denne 1531
sökte återta sitt rike. För detta belönades G. med
det inkomstbringande Malmöhus som län. G. var
invecklad i tronstridigheterna 1533 och hölls en tid
fängslad under den s.k. grevefejden. Sedan Kristian
III blivit konung, utsågs G. till riksråd. 1558—67
var han ståthållare i Köpenhamn. G. innehade under
längre el. kortare tid olika gods, främst i Skåne,
bl.a. Svenstorp, Stjärneholm och halva Svaneholm.
Ett stort antal brev till och från G. och hans hustru
Anna Sparre äro publicerade (3 bd, 1929—41). BaO.
5) Axel Knudsen G., son till G.2) (o. 1542
—1603), riksråd 1581, ståthållare i Norge 1588—1601.
Den G. tillskrivna utförliga krönikan över nordiska
sjuårskriget (tr. av H. Rördam i ”Monumenta
historiae”, 2, 1875) torde med visshet ha författats
av någon helt annan person, någon som hörde
hemma i det danska rikets kansli. G. hade
emellertid historiska intressen och förmådde under sin
vistelse i Norge prästen Peder Clausen Friis 1545 att
översätta Snorre Sturlason, varigenom denne först
blev mera bekant som historieskrivare. [H.O.jB.
Gyldenstolpe, ätt, stammande från kyrkoherden
i Pjätteryd, Kronobergs län, Olaus Olai
Anger-mannus, vars son, G.i), adlades 1650. Dennes son,
G.2), blev friherre 1687, greve 1693. Den adliga
ätten utslocknade 1831.
1) Michael Olai Wexionius, G., rätts-
lärd (1609—70), studerade i Växjö (därav namnet)
och Uppsala samt 4 år i Tyskland och Holland,
understödd av Axel Oxenstierna, blev jur. dr i
Marburg 1637, sekr. hos riksamiralen C. C.
Gyllen-hielm, rektor i Växjö 1638, prof, i historia 1640
— från 1647 tillika i juridik — vid det
nyupprät-tade univ. i Åbo. G. blev assessor i Åbo hovrätt
1657, led. av lagkommissionen 1665,
häradshövding 1667. Han var en mångsidigt lärd man, vars
undervisning och författarskap varit av stor
betydelse för juridikens och statsvetenskapens studium
i Sverige. C.V.J
2) N i 1 s G., den föreg:s son, greve,
ämbetsman (1642—1709), inträdde 1663 i kansliet,
ägnade sig därpå en tid åt domarekallet men
övergick snart till den diplomatiska banan och visade
stor förmåga som underhandlare. 1679 envoyé i
Haag bidrog G. där verksamt till genomförandet
av nyorienteringen i
Sveriges utrikespolitik
under 1680-talet. 1687
blev G. hovkansler
och utsågs till
lantmarskalk vid 1689 års
riksdag. Konungen
belönade G. för hans
förtjänster vid denna
med att 1690
utnämna honom till kungl.
råd, prins Karls
guvernör, Lunds akad:s
kansler och ordf, i
lagkommissionen. G.,
som dittills tillhört B.
Oxenstiernas parti och på allt sätt gynnats av
denne, övergick nu till det franskvänliga partiet
och blev dettas främste man. 1697 var G. en av
Karl XH:s förmyndare, 1705 utnämndes han efter
B. Oxenstierna till kanslipresident. G. var en
dugande, kunskapsrik ämbetsman, som skötte sina
många sysslor på ett förtjänstfullt sätt, men ingen
skapande och ledande statsman. P.S.
3) Nils P h i 1 i p G., den föreg:s sonson, greve,
ämbetsman (1734—1810), överkammarherre hos
drottning Lovisa Ulrika 1764, landshövding i
Gävleborgs län 1773—81, v. guvernör hos kronprins
Gustav Adolf 1789, en av de aderton s.å., en av
rikets herrar 1792, guvernör hos kronprinsen s.å.,
avskedad 1794 på gr. av sin delaktighet i
Arm-felts stämplingar.
4) Anton Gabriel G., den föreg:s sonson,
greve, militär, politiker (1801—57), officer 1818,
främst verksam som politiker, tillhörde från
riksdagen 1828/30 de varmaste försvararna av den
konservativa regeringspolitiken, främst den riktning, som
sökte införa frihandel och en liberal
näringslag-stiftning. Av missnöje med Oskar I:s politik
avsade han sig 1846 kammarherrevärdigheten.
5) August Louis Fersen G., den föreg=s
kusins son, greve, diplomat (1849—1928), blev efter
legationstjänst i olika huvudstäder envoyé i
Bryssel och Haag 1897, i Petersburg 1899, var
utrikesminister i ministärerna Boström och Ramstedt dec.
1904—aug. 1905, envoyé i Paris 1905—18.
Gyldmark [gyll’-]. 1) Oskar G., dansk
tonsättare (f. 1893), fick sin utbildning i Köpenhamn
(A. Allin i orgel och teori, Hans Almdal i piano)
— 407 —
— 408 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
