Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, 8. Johan (af Björksund och Helgö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENSTIERNA
tionspolitik, som förmyndarstyrelsen företrädde,
och han sällade sig till dem, som ständigt ropade
på reduktion, särsk. i de från Danmark vunna
provinserna. Efter krigets utbrott 1675 fick G.
tills, med rådets övriga medlemmar stanna kvar
i Stockholm, medan Karl XI följde hären i fält.
Han deltog flitigt i rådsdiskussionerna, och
härunder skilde han sig nu tydligare än förut från sina
kolleger. Han påpekade ständigt, att krafttag
omedelbart måste göras för att rädda landet.
Medan rådet fördröjde ärendena genom långa
diskussioner och ej såg någon annan möjlighet än den
vanliga vägen över olika instanser och
myndigheter, framträder hos G. mer och mer
benägenheten att fatta beslut och vidtaga åtgärder under
åsidosättande av det i förhandenvarande situation
för långsamt verkande förvaltningsmaskineriet.
När G. sedan 1676 kallades till Karl XI i
fältlägret, fick denna hans inställning avgörande
inflytande på den fortsatta utvecklingen. I kraft av
konungens myndighet och under fältkansliets
medverkan utfärdades befallningar och
utanord-nades medel utan att på förhand de centrala
myndigheterna i Stockholm underrättades el. hördes.
Ett sådant tillvägagångssätt, som på gr. av
tidsläget var nödvändigt, medförde, att de centrala
myndigheternas inflytande försvann. Å andra
sidan var det självklart, att den som i fältlägret
hade störst inflytande över konungen i praktiken
blev allenahärskande. Den ställningen förstod G.
att förskaffa sig och behålla. Hans auktoritet steg
ytterligare genom de krigsföretag med lycklig
utgång, som han rådde till och medverkade i. Mest
bekant är i det avseendet hans organisering av
försörjningen och uppmarschen för den här, som
Karl XI på hösten 1676 förde in i Skåne och med
vilken segern vid Lund slutl. vanns. G:s
maktställning och verksamhet vid Karl XI :s sida voro
en krigsföreteelse, som möjliggjorts endast
genom behovet av snabba åtgärder och konungens
frånvaro från Stockholm. Hur det skulle
komma att gestalta sig efter fredsslutet med
Danmark 1679 var ovisst. I samband med fredsslutet
tillskansade sig emellertid G. en egendomlig
nyckelställning. Samtidigt med att han bibehöll
platsen som Karl XI :s i allt betrodde rådgivare, ledde
han underhandlingarna med danskarna i Lund och
Köpenhamn samt utnämndes till
generalguvernör i Skåne, Halland och Blekinge. Han kunde
härigenom kontrollera Sveriges såväl
utrikespolitiska som inrikespolitiska kurs. Den mest
diskuterade frågan har varit G:s utrikespolitiska
planer och hans avsikter med det i Lund 1679
ingångna hemliga förbundet med Danmark
omedelbart efter fredsslutet. Man har i förbundet velat
se ett uttryck för en allvarlig strävan från G:s
sida att åstadkomma en union i Norden.
Uppfattningen torde vara riktig, om man endast
understryker, att avsikten varit att skapa en union, i
vilken Sverige helt skulle dominera. G. har i det
avseendet — liksom i mycket annat — anknutit
till Karl X Gustavs program vid tiden för
Ros-kildefredens avslutande. Närmast åsyftade han
emellertid med förbundet att förskaffa Sverige ro
några år, så att tid vanns att återuppbygga vad
kriget förstört och att rusta för ett nytt krig på
kontinenten, fullföljande stormaktstidens tidigare
traditioner. Ett sådant krig skulle bl.a. medföra,
att Danmark blev tvunget att följa Sverige och
bli en vasallstat. G:s underhandlingar med
danskarna böra även ses i samband med hans
verksamhet såsom generalguvernör i Skåne till sin död
på sommaren 1680. Denna hans verksamhet kastar
ljus både över hans utrikespolitiska och
inrikespolitiska planer. Han förskaffade sig omedelbart
full handlingsfrihet i sitt generalguvernement och
fritogs genom ett kungl. brev från varje beroende
av Kammar- och Krigskollegierna. Dessa hade
icke att befatta sig med de skånska
angelägenheterna. Omedelbart efter fredsslutet vidtog en
reduktion av alla avsöndringar från Kronan, som
ägt rum under svensk tid. Det var det gamla
kravet från förmyndartiden, som gick i
verkställighet. Men G. åsyftade ej med denna åtgärd som
flertalet av reduktionens förespråkare att minska
skattebördorna genom att försvaret i Skåne
hädanefter skulle kunna bestå av egna medel.
Tvärtom utverkade G. nya anslag för att stärka Skånes
försvar. I själva verket tilldra sig hans skånska
krigsrustningar ett särskilt intresse, sedda i
samband med hans utrikespolitik. Anläggandet av
Karlskrona som huvudstation för den svenska
flottan tyder på offensiva avsikter i en framtid. Den
planerade utbyggnaden av Landskrona, som f.ö.
även skulle bli residensstad för
generalguvernören, uppfattades av danskarna som ett hotfullt
tillbud trots det ingångna förbundet, över huvud
taget betyda G:s åtgärder i Skåne, att det svenska
intresset ur militär synpunkt mera definitivt än
tidigare vände sig s. och v. ut i st.f. åt ö.
Konsolideringen av försvaret i Skåne hade emellertid
att ta hänsyn även till ett annat problem,
befolkningens hållning vid ett ev. krig med Danmark.
Förmyndarregeringen hade visserligen haft detta
problem klart för sig, men olika omständigheter
hade medverkat till att litet blivit uträttat. Man
hade bl.a. varit av den uppfattningen, att en
liberal hållning gentemot Skånes danska befolkning
skulle stärka den inre oppositionen mot det
danska enväldet. Försvenskningsarbetet hade
väsentligen inskränkt sig till att ett stort antal skånska
frälsegods övergått på svenska händer. Den
danska adeln, som vid övergången till Sverige intagit
en övermäktig ställning i provinsen, hade på det
sättet ersatts med en svensk-dansk, som emellertid
levde under samma villkor och som nästan lika
fullständigt dominerade. En på djupet trängande
försvenskning kunde endast åstadkommas, om
svensk lag och kyrkoordning infördes. Detta blev
fullt uppenbart under Karl XI :s danska krig, då
framför allt präster och bönder reste sig och
gjorde gemensam sak med danskarna
(”snapphane-rörelsen”). G. hade från början varit förespråkare
för en radikalare försvenskningspolitik i Skåne.
Under kriget fick han anledning att konstatera
det riktiga i denna sin uppfattning, särsk. när
han 1677 fick kungl. befallning att genomkamma
snapphanebygderna och utkräva nya
trohetsför-pliktelser av de präster och bönder, som stannat
hemma och icke följt danskarna. Redan 1678 hade
det också definitivt beslutats, att uniformitet
skulle införas. Detta blev också ett av huvudmålen
för G:s politik, sedan han 1679 blivit
generalguvernör. Betecknande för den omsvängning, som
— 429 —
— 430 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
