Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenstierna, 3. Nils (af Lundholm) - Gyllenstierna, 4. Johan (af Lundholm) - Gyllenstierna, 5. Göran (af Lundholm) - Gyllenstierna, 6. Erik (af Ulaborg) - Gyllenstierna, 7. Göran (af Björksund och Helgö) - Gyllenstierna, 8. Johan (af Björksund och Helgö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYLLENSTIERNA
nom vid underhandlingarna med hertig Karl. Vid
Per Brahes död förenade han drotsens värdighet
med kanslerns. Som drots öppnade han Uppsala
möte. I de inre striderna under 1590-talet sökte
han undvika att taga bestämd ståndpunkt men
sympatiserade närmast med Sigismund, ehuru han
undvek en brytning med hertig Karl. H.O.
4) Johan G. (af Lundhol m), den föreg:s
son, friherre (1569—1617), är huvudsaki. bekant
genom sitt giftermål med Sigrid Brahe, dotter till
Per Brahe d.ä., det beryktade ”onsdagsbröllopet”.
Sigrid Brahe älskade sedan barndomen G. men
hade av föräldrarna trolovats med Erik Turesson
Bielke. Då denne till på köpet påstods vara
behäftad med ”den onda sjukdomen”, rymde Sigrid
till prinsessan Anna på Stegeborg, vilken
skyndsamt på en onsdag — alla bröllop höllos eljest på
söndagar — lät viga henne vid G. Förbittringen
bland alla släktingarna var stor, men på
Söderköpings riksdag åstadkoms förlikning. G. stod
under inbördeskriget på Sigismunds sida, förde 1598
hans svenska adelsfana och gjorde 1599 från
Danzig, där han bosatte sig, med en eskader ett
misslyckat försök att överrumpla Älvsborg. [P.S.]B.
5) G ö r a n G. (af L u n d h o 1 m), den föreg:s
bror, friherre, sjömilitär (1575—1618), slöt sig först
till Sigismund men övergick snart till Karl IX,
blev 1601 hovjunkare och 1602 riksråd, 1604
underamiral, 1610 översteamiral och 1612 riksamiral.
6) E r i k G. (af U 1 a b o r g), friherre,
ämbetsman (1602—57), blev 1630 kammarherre hos
Gustav II Adolf och bevistade som sådan slaget
vid Breitenfeld 1631, 1634 sändebud till Ryssland,
1636 kammarråd och 1637 landshövding i Viborg.
Lantmarskalk vid riksdagarna 1641 och 1642 blev
G. 1642 generalguvernör över Ingermanland och
Kexholms län, 1645 riksråd och rikskammarråd,
1647 åter sändebud till Ryssland, 1652 hovrättsråd
i Svea hovrätt, 1654 president i Åbo hovrätt och
1655 led. av Reduktionskollegium. P.S.
7) Göran G. (af Björksund och H e 1 g ö),
sonson till G.5), friherre, från 1674 greve,
ämbetsman (1632—86), blev efter den vanliga utländska
studieresan, som bl.a. förde honom till Padova,
1655 kammarherre hos Karl X Gustav, 1657
landshövding i Kronobergs, 1664 i Uppsala län, 1666
riksråd, 1667 hovrättsråd i Svea hovrätt och
kommissarie i Reduktionskollegium, 1668 president i
Reduktionskollegium, 1674 generalguvernör över
drottning Kristinas underhållsländer, 1678
överståthållare i Stockholm, 1682 president i Göta
hovrätt men kom aldrig att utöva ämbetet. G. var
ett av de riksråd, som Karl XI behöll som kungi.
råd, men hans inflytande synes dock ha minskats
efter brodern Johans död. Själv en ivrig
förespråkare för reduktionen drabbades G., liksom
flera andra av Karl XI:s män, hårt av denna. P.S.
8) Johan G. (af Björksund och H e 1 g ö),
den föreg:s bror, friherre, från 1674 greve (1635
—80), Sveriges mest betydande och mest
diskuterade statsman nedanför tronen under
1600-ta-lets senare hälft.. Hans uppfostran och tidigare
karriär skilja sig icke från den för tidens adel
vanliga. Efter studier i Uppsala och en utrikes
resa 1655—58 inträdde G. efter återkomsten i Karl
X:s tjänst såsom kammarherre. Hans verksamhet
blev i fortsättningen knuten till kansliet, där han
Johan Gyllenstierna.
Oljemålning. D. K. Ehrenstrahls skola. Björksund.
1660 blev kansliråd, 1666 hovkansler. Sedan han
varit lantmarskalk vid 1668 års riksdag,
utnämndes han s.å. till riksråd. Sin mest bemärkta insats
under förmyndartiden gjorde emellertid G. som
talare på riksdagarna. Han framträdde här —
liksom senare i rådet — som en av de flitigaste
och skickligaste debattörerna. Men hans politiska
uppfattning sådan den sedermera har utformats i
hans handlande, var ännu icke helt färdig.
Utrikespolitiskt var han den främste motståndaren
inom rådet till den 1673 ingångna alliansen med
Frankrike. Han förutsåg, att den skulle föra
Sverige i krig, för vilket landet icke var rustat
Större intresse tilldrar sig emellertid G:s
inrikespolitiska ställning under åren fram till krigets
utbrott 1675. Vid dessa tillfällen understödde han
regeringens politik, särsk. vid 1668 års riksdag.
Men hans ställning som lantmarskalk och M. G.
De la Gardies närmaste man omöjliggjorde i själva
verket en officiell oppositionsställning vid detta
tillfälle. G:s uppträdande på 1660 års riksdag, då
han var en av talesmännen för upphävandet av
Karl X:s testamente och för riksdagens rätt att
utse förmyndare, behöver ej heller tolkas som en
övertygad anslutning till regeringsprogrammet.
Det torde vara betingat av statsteoretiska och
personliga hänsyn. I stort sett stod G. i den
skarpaste motsättning till förmyndarregeringens
politik även på det inrikespolitiska området. Härvid
— liksom senare i hans skånska politik — torde
han ha rönt inflytande av morbrodern Bengt
Skytte. Med häftighet angrep han de högadliga
tendenser, som alltmer gjorde sig gällande inom
förmyndarstyrelsen. Ett utslag av denna hans
inställning var att han vägrade att bära grevetiteln,
sedan han 1674 upphöjts i grevligt stånd. G. var
även en bestämd motståndare till den abaliena-
— 427 —
— 428 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
