Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnasiark - Gymnasiehemman - Gymnasist - Gymnasium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASIEHEMMAN
för ett stadsgymnasium och inspektör för stadens
skolväsende. Han bar ansvaret för ungdomens
uppfostran i tukt och sedlighet, var president vid
idrottstävlingar, mottog gästerna och ledde offren.
Han hade följaktligen stort anseende samt bar
särskild dräkt jämte stav. — G. benämnes även
ett fåtal av gymnastikens märkesmän, t.ex. P. H.
Ling.
Gymnasiehemman, till ett gymnasium anslaget
el. skänkt hemman, vars avkastning uppbars av
gymnasielärare, efter 1849 av motsvarande lärov.
-lärare. G., för vilka donationsbestämmelserna
ofta gå tillbaka till senmedeltiden, kunna även
vara anslagna som löningsboställen för rektor el.
annan bestämd lärare. I somliga fall utgår hela
rektors- el. lärarlönen, i andra fall en del av
den av inkomster från g. Flera utredningar ha
gjorts för att få g:s ställning klar, och förslag
om deras indragning till Staten ha framlagts. Jfr
Kammarkollegiets och Statskontorets
gemensamma yttrande 1934 samt Kammarkollegiets yttrande
ang. ny uppskattning av vissa från Kronan icke
härrörande hemman av 20/i2 1947. E.Bng.
Gymnasist’ [j-], elev vid gymnasium. G. äro
ofta sammanslutna i intresse- el.
underhållnings-föreningar, t.ex. för litterära el. musikaliska
ändamål, för klassiska el. naturvetenskapliga
studier o.s.v. Dessa föreningar ha skiftande stadgar
och traditioner vid olika lärov. Ofta utge de
publikationer av olika slag, ss. litterära kalendrar
el. g.-tidn., samt anordna sällskaps-, teater- och
dansaftnar. Försök ha gjorts att ge ut för hela
landet gemensamma g.-publikationer, ss.
”Gymnasisten” (1923—24), ”Svensk gymnasisttidn.” (1935
—39) och ”Medan lagrarna gro” (fr. 1948). Ideella
g.-föreningar, ss. Sveriges studerande ungdoms
helnykterhetsförbund* (SSUH), Sveriges kristliga
gymnasiströrelse* och Fria kristliga
gymnasiströrelsen* (FGK), ha en överorganisation för hela
landet och utge egna tidskr. (den sistn. utger sedan
1928 ”Gymnasistbladet”). Dyl. organisationer
bruka hålla särskilda årskongresser. Vissa år ha
dessutom allmänna svenska g.-dagar anordnats i
Stockholm. På gr. av den snabba omsättningen
på medl. inom g.-organisationerna växla
förhållandena i hög grad från tid till annan. E.Bng.
Gymna’sium [j-] (lat.; grek. gymnas’ion, till
gymnos’, naken), i antiken benämning på
offentlig anläggning för ungdomens fysiska, senare
även andliga, fostran. Platsen g. fick sitt namn
av att de i övningarna deltagande pojkarna i
regel uppträdde nakna (gymnosj. Medelpunkten i
ett g. var brottarringen (jfr Palaestra), och kring
denna uppfördes (enl. den latinske arkitekten
Vitruvius’ beskrivning) bl.a. byggnader för
av-klädning, varma och kalla bad, för knytnävskamp
(coryc^um) och brottningsövningar (conistPrium)
samt senare också övningssalar (exed’rai) för
undervisning och föreläsningar. Ett el. flera g.
funnos i så gott som alla antikens städer. ■—
Namnet g. återupptogs av 1500-talets humanister
och betecknade då ant. univ. el. högre
lärdoms-skola, som ledde fram till univ.-studier. Dyl.
skolor upprättades i Italien under senmedeltiden
och i Tyskland under 1500-talet. (Termen g.
näm-nes f.f.g. i sin nya bet. av Münster-rektorn J.
Murmellius i en skrift från 1514.) I och med att
gränsen mellan univ. och högre skola blev
fastare utstakad, kom termen g. att alltmer
användas som beteckning för högre lärdomsskola. —
Med 1611 års skolordning kan man i Sverige
skönja spår av den första gymnasiebildningen.
De däri skisserade katedralskolorna utvecklades
på högre stadier till g. med undervisning i
klassiska språk, teologi, logik, matematik och fysik.
Något absolut skiljande mellan g. och lägre skola
var det dock knappast fråga om. De äldsta g.
i det egentliga Sverige äro enl. fundationsbreven
de i Västerås (1623), Strängnäs (1626), Linköping
(1627), Stockholm (1640), Skara (1641), Växjö
(1643), Göteborg (1648) och Härnösand (s.å.).
G:s tidigaste utveckling blev i mycket beroende
av resp, stiftschefer, eftersom denna nya skolform
först med 1649 års skolordning fick en enhetlig
grundplan. Denna avsåg, att g. skulle omfatta
4 i-åriga klasser, i vilka undervisningen sköttes
av 7 lektorer och 2 adjunkter med hjälp av 2
bitr, tjänstemän. Latinet intog en dominerande
plats, och därnäst följde religionskunskap,
grekiska och sång. — Skolordningarna av 1693 och
1724 ändrade endast obetydligt g:s organisation,
även om den senare stadgade avgångsexamen för
dem, som tänkte söka inträde vid univ. Under
frihetstiden diskuterades g. i olika sammanhang,
men först borgerskapets ökade bildningskrav
ledde till en reform. Denna tog sig uttryck i
1807 års skolordning, genom vilken tyska och
franska blevo nya undervisningsämnen. 1820 års
skolordning skärpte emellertid på nytt g:s
karaktär av prästutbildningsanstalt. Som en reaktion
häremot upptog 1825 års stora
uppfostringskom-mitté kravet på ett linjedelat g. Ett sådant
stadfästes indirekt i 1849 års skolordning genom
stadgandet, att elever, vilkas målsmän så önskade,
kunde befrias från undervisning i latin, grekiska
och hebreiska. Dessa dispensbestämmelser
bort-föllo först med 1878 års stadga, som även i
fråga om namnskicket erkände reallinjen. Denna
stadga innehöll även bestämmelser om ett 9-årigt
allm. lärov. med de båda sista klasserna, 6:e och
7:e, delade i -en nedre och en övre avd. Utom
klyvningen på real- och latinlinje delades den
senare även i en klassisk och en halvklassisk
linje (den senare med bl.a. grekiska ersatt av
engelska och teckning). Med 1905 års stadga klövs
lärov. i realskola och g., varvid det senare fick
som särskilt mål att förbereda för högre
vetenskapliga studier. G. gjordes 4-årigt men med i:a
ringen, som den fr.o.m. nu kallades, parallell
med realskolans avslutningsklass. G. fortsatte att
vara linjedelat, och möjlighet gavs att välja bort
ett el. i vissa fall 2 ämnen. 1927 års skolreform
medförde bl.a., att man i stor utsträckning
upprättade 3-åriga g., byggande på avlagd realexamen.
Dessutom infördes det s.k. differentierade
g., som innebar, att ämnesträngseln minskade
genom att gymnasisterna de båda sista läsåren
endast behövde läsa 5 fasta ämnen och 3 fria
tillvalsämnen. I fråga om tillvalsämnena innebar
dock 1933 års, nu gällande läroverksstadga en
ändring, såtillvida som dessa blevo bundna till
vissa godkända kombinationer men med möjlighet
att efter tillstånd av rektor och kollegium få ta
med ett tilläggsämne. Debatten om g:s
organi
— 435 —
— 436 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
