Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnasium - Gymnast - Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIK
sation och gymnasialstudiernas innehåll pågår
alltjämt. Ett detaljerat förslag till omreglering
av hithörande frågor framlades av 1940 års
skolutredning, medan 1946 års skolkommission nöjt
sig med mera allmänt hållna uttalanden men bl.a.
också föreslagit en horisontell klyvning av g. med
studentexamen efter n:e och dimissionsexamen
efter i2:e skolåret samt g. delat på 3 olika linjer.
— Enl. 1947 års beräkningar finnas 51 sam-g.,
9 goss- och 7 flicklärov. med g. samt 15
sam-realskolor med kommunala g. — Termen g.
användes även för att beteckna vissa högre
fackskolor (handels-g., tekniskt g.), som på
sitt område leda fram till en med
studentexamen jämbördig examen. — Litt.: K.
Nordlund, ”översikt av de svenska g:s historia intill
år 1820” (1914); ”Linjedelningen vid de svenska
g.” (1921); E. Gertz, ”Studier över reformarbetet
inom det högre undervisningsväsendet i Sverige
under 1700-talet” (1930); G. Brandell, ”Svenska
undervisningsväsendets och uppfostrans historia”
2 (I93I); J- Landquist, ”Pedagogikens historia”
(2 uppl. 1946); 1940 års skolutrednings
betänkan-den och utredningar, 9, ”Gymnasiet” (i SOU,
1947:34); ”1946 års skolkommissions betänkande
med förslag till riktlinjer för det svenska
skolväsendets utveckling” (i SOU, 1948:27). E.Bng.
Gymnast’ [j-] (grek, gymnastes), i Hellas fr.o.m.
4:e årh. f.Kr. benämningen på de ofta medicinskt
kunniga idrottslärarna i mots. till tränarna
(pai-dotrib’es); i vår tid namn på deltagare i
gymnastiska övningar.
Gymnasti’k [j-] (av grek, gymnastike’, som
avser kroppsövningar [underförstått techne, konst],
av gymnaz’ein, idka kroppsövningar, av gymnoY,
naken), i nutida svensk bemärkelse utförandet
av systematiskt ordnade kroppsrörelser, som avse
att verka uppfostrande samt utvecklande och
vidmakthållande av en människas fysiska och
psykiska egenskaper. G:s mål är människans
fullständiga, harmoniska utveckling. Viktiga komplement
till g. äro lek och idrott. — Primitiva folkslag ha
alltid rent omedvetet sökt giva uttryck åt sina
känslor genom olikartade rörelser (t.ex. dansen
vid religiösa fester), varvid ofta stor rörlighet,
kroppsbehärskning och uthållighet krävas. Men
ej minst i och för kampen mot andra folkstammar
el. vilda djur har instinkten drivit den primitiva
individen att i möjligaste mån utveckla sina
medfödda kroppsliga anlag. Hos kulturfolken åter
har man vid ökat välstånd med åtföljande
bekvämlighet, ensidigt arbete, nedsatt rörlighet och
muskelkraft som motvikt måst tillgripa urspr.
naturliga, småningom mera konstmässiga
(konstruerade) rörelseformer. För att beteckna dylika
övningar uppkom i Hellas under 5 årh. f.Kr. namnet
g. (nakenövningar), och beteckningen har, om än
med skiftande betydelse, bevarats intill vår tid.
I länderna kring Medelhavet, framför allt i
Grekland, hade kroppsövningarna en blomstringstid.
Grekerna togo dock g. i en annan och
vidsträcktare bemärkelse än vår tid. Den var för dem
systematiskt sammanställda kroppsövningar i allm.,
bestående av löpningar, kast, hopp, brottning m.m.
el. m.a.o. vad man nu närmast kallar idrott; men
de förberedde även dessa genom ett följdriktigt
system, begynnande med lekar, enkla övningar
för ben, armar och bål, hantelövningar,
förberedande övningar till hopp, grepp, lyftning, bärning
m.m. Även sökte de motarbeta vissa sjukdomar
och kroppsdeformiteter med tillhjälp av
konstruerade rörelser. G. i Hellas var en hela det fria
folkets angelägenhet, ett uppfostringsmedel, som
ytterst syftade till bevarandet av landets
självständighet. I Rom kan man ej spåra någon i
samma bemärkelse följdriktigt och allmänt bedriven
g., utan snarare kroppsövningar, tagna i krigs- och
atletutbildningens tjänst. I och med
kristendomens seger och dess urspr. ensidiga betonande av
askesen undertrycktes i stort sett metodiska
kroppsövningar för mer än 1,000 år framåt. Utom
Europa torde redan i ett tidigt skede g.-system sett
dagen (i Egypten, Indien, Kina). Mest intressant
av dessa är det kinesiska systemet kong-fou,
upptecknat o. 500 f.Kr., av vilket jesuitmissionären R.
P. Amyot 1779 gjorde en sammanfattning på
franska, förtydligad med ett 100-tal bilder. Detta
sjukgymnastiska, kultbetonade system är av
intresse huvudsaki. därför, att man på visst håll i
Frankrike velat göra gällande, att P. H. Ling haft
detta som förebild till sina konstruerade rörelser.
Bilderna utvisa ställningar (huvudsaki.
korssittan-de) med armarna i olika lägen, trol. kombinerade
med djupandning i någon form men utan likhet
med Lings ställningar el. rörelser. — Under
medeltiden förekom ingen g. i egentlig bemärkelse med
undantag av voltigen, som under 1400—1500-talen
hade en glansperiod. Humanisterna voro de
första, som ivrade för förbättrad kroppskultur och
fäste samtidens uppmärksamhet på den
forngre-kiska g:s värde. Några nämnvärda praktiska
resultat härav kunna dock ej spåras förrän så sent
som efter mitten av 1700-talet, då J. Lockes
och J. J. Rousseaus idéer genom de s.k.
filan-tropisterna började omsättas i handling på flera
ställen i Europa, framför allt i Tyskland. Så
t.ex. införde J. B. Basedow g. (klättring,
balansövningar, brottning och fri idrott) i det
nyinrättade Philantropinum i Dessau 1774. C. G.
Salz-mann upprättade 1784 en liknande
uppfostringsanstalt i Schnepfenthal, och här blev J. C. F.
Guts Muths lärare i g. 1786. Denne utbildade ett
g.-system, där han visserligen upptog ung.
samma övningar som Basedow men dessutom
vinnläde sig om att klassificera dem efter deras
förmodade inverkan på organismen samt att
sammanställa dem i en viss stegringsföljd för olika åldrar
och med en bestämd målsättning. Ung. samtidigt
med denne verkade i samma riktning dels G. U.
A. Vieth, vars ”Versuch einer Encyklopädie der
Leibesübungen” är ett omfattande gymnastiskt
standardverk, dels schweizaren J. H. Pestalozzi.
Denne började tillämpa Guts Muths’ g.-metod,
men sedan han inrättat en uppfostringsanstalt
i Yverdon och här var i avsaknad av
g.-red-skap, gjordes ett försök till s.k. elementar-g.,
d.v.s. ett system av konstruerade ledrörelser i viss
stegringsföljd. Enl. senaste forskningar (Hirn)
skulle det dock icke varit Pestalozzi utan dennes
medhjälpare Jos. Niederer, som utformat
systemet. Elementar-g. rönte ingen större
uppskattning i Tyskland men hölls vid liv bl.a. genom
A. Spiess, som lade grunden till skol-g. i
Tyskland och som ansåg, att den tyska turnén
— 437 —
— 438 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
