Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIK
i skolan måste kompletteras med elementar-g.,
som för övrigt levt kvar ända till vår tid i
den tyska ”Körperschule”. Schweizaren Ph. H.
Clias hyllade även Guts Muths’ idéer men
gjorde sig mest bemärkt som föregångsman på
kvin-no-g:s område bl.a. genom sin ”Calisthenie”.
Den i Frankrike verkande spanjoren F.
Amo-ros var även starkt påverkad av Guts Muths.
Hans g. omfattade dock även rörelser,
hämtade från ’ Pestalozzis (Niederers) elementar-g.
Dansken F. Nachtegall stödde sig huvudsaki.
på Guts Muths’ ”G. für die Jugend”, och P.
H. Ling fick hos Nachtegall sin första
gymnastiska utbildning. Ling gick emellertid snart sina
egna vägar. Visserligen torde han under sina
första år som gymnastiklärare ha bedrivit g. efter
Guts Muths’ system, men efter några år (möjl.
redan 1809) får hans g. ett nytt inslag i den
fristående g. Det är sannolikt, att Ling tagit del av
Pestalozzis (Niederers) uppsatser om elementar-g.
(bl.a. i ”Wochenschrift für Menschenbildung”,
1807) och att han här fått uppslaget till de
konstruerade rörelserna; men Lings krav på ett strängt
urval av rörelser samt hans fordran att dessa
"skulle grunda sig på människoorganismens
lagar” återfinnas icke i ovannämnda uppsatser, där
tvärtom allmöjlighetsprincipen knäsattes och
värdet av en fysiologisk grund vid systemets
uppbyggande förringades. Tysken F. L. Jahn, som
likaledes rönt inflytande av Guts Muths, bedrev
även idrottsbetonad g., delvis med gammaltyska
förebilder; men såväl han som hans
medhjälpare hyllade andra gymnastiska grundprinciper
än Ling. På så sätt uppstodo i Europa under
början av 1800-talet 2 olika riktningar, den
1 i n g s k a, som lade vikt vid hela kroppens
harmoniska utveckling genom formgivande övningar,
och den jahnska (Turnén) med sina starkt
rörelsebetonade redskapsövningar (övervägande
för armar och skulderparti). Dessutom uppkom
samtidigt i de angelsaxiska länderna en j:e, näml,
den helt och hållet idrottsliga och
sportsliga (huvudsaki. ben-g.). Kampen mellan dessa
system, framför allt mellan de två förstn., var
under 1800-talet ofta bitter, särsk. i Tyskland. Först
under innevarande årh. kan man tala om någon
ömsesidig förståelse inom de olika lägren. Nu
torde man på de flesta håll vara ense om att varje
kroppsövningssystem med fostrande värde måste
bygga på lingska grundprinciper samt att g. bör
kompletteras med lek och idrott. Om man alltså
kommit till samförstånd i vissa huvudpunkter, har
å andra sidan det särsk. efter i:a världskriget
nyvaknade intresset för fysisk fostran medfört, att
talrika s.k. g.-system sett dagen. — Bland
reformatorer under 1900-talet på g:s område må
nämnas Elli Björkstén och Hilma Jalkanen, Finland,
Elin Falk och Maja Carlquist, Sverige, samt
Agnete Bertram, Danmark (kvinno- och
barn-g.); Niels Bukh, Danmark, och Georges Hébert,
Frankrike (mans-g.), samt Jaques-Dalcroze,
Schweiz, Rudolf Bode, Rudolf v. Laban och
Hinrich Medau, Tyskland (rytmisk g.).
P. H. Ling hade många beröringspunkter med
Jahn. Liksom denne hade han en avgjort positiv
fosterländsk inställning; han såg i
kroppsövningarna ett av medlen att väcka till liv fosterländsk
anda och gammalnordisk kraft till höjandet av
landets värnkraft. De av Ling omfattade g y
m-nastiska grundprinciperna voro dock
delvis andra än Jahns, och därför valde de olika
vägar att nå målet. Som förut nämnts, önskade
Ling uppbygga sin g. på anatomisk och
fysiologisk grund, d.v.s. göra den intimt
förbunden med den vetenskapliga forskningen på
dessa områden. I anslutning härtill krävde han ett
noggrant urval av rörelser, vilka borde
svara mot behovet hos samt inre skapnaden av
den organism, som skulle utbildas. En 3:e
princip var, att varje rörelses utgångspunkt, bana
och slutpunkt skulle vara till formen
bestämda bl.a. därför, att rörelseverkan med
större säkerhet kunde beräknas, att kontrollen av en
rörelses riktiga utförande underlättades, att den
utövande, även om han ej insåg nyttan av de
konstruerade rörelserna, hade ett påtagligt mål i sikte,
att enbart strävan hos utövaren att utföra en
rörelse riktigt krävde ett större el. mindre arbete och
en energiinsats, som kom organismen till godo i
form av korrektiv inverkan el. ökad styrka, att
nervsystemet, genom fordran på stillhet i korrekta
utgångs-, mellan- och slutställningar, uppövades
till synnerligen god kontroll och behärskning av
kroppen i olika lägen samt att fordran på ett
estetiskt utförande av en rörelse lättare kunde
upprätthållas. Andra lingska principer, som dock
även ingingo i vissa, förut nämnda g.-system, voro
kraven på en liksidig övning av kroppens
båda hälfter jämte en proportionerlig
utbildning av olika kroppsdelar och -organ, på
en gradvis skeende stegring av
rörelsernas ansträngningsgrad samt på ett
övnings-innehåll och en ledning, som främjade goda
karaktärsegenskaper. P. H. Ling
indelade g. i 4 grenar: 1) pedagogisk el. medborgerlig
(frisk-g.), 2) militär (fäktning), 3) medikal
(sjuk-g.) och 4) estetisk g. Rörelseförrådet i den
pedagogiska g. indelade han i rörelser (rr.) utan och
med maskineri (redskap); de förra, d.v.s. den
fristående g., i rr. utan och med stöd (rörelsegivare).
Ling var själv medveten om svagheten i denna
indelning lika väl som om svårigheten att, som
han själv önskade, lägga rnnas förmodade
verkan till grund för rörelseförrådets
sammanställning. Då han aldrig medhann att i detalj utforma
el. beskriva sitt system, har den svenska g. i viss
mån blivit präglad av hans efterföljare, framför
allt sonen Hjalmar Ling och L. G. Branting;
den förre på frisk-g:s, den senare huvudsaki.
på sjuk-g:s område. P. H. Lings g. var mest
avsedd för vuxna män (soldater). Hj. Ling gav
närmare anvisningar för skol-g:s övande. Han
ordnade de av fadern uttänkta rr. i rörelsesläkten
efter deras huvudsakliga verkan samt
sammanställde rr. från de olika släktena till gymnastiska
dagövningar. I ”Rörelseläran” (1866), ”Tab. i
frisk-g.” (s.å.) och i ”Tillägg till tab. i
frisk-g.” (1869) har han nedlagt resultatet av sitt
arbete. ”Flottans g.-reglemente” (1878) av L. M.
Törngren, ”Handbok i g. för armén och flottan”
(1902), ”Lärobok i g. för folkskoleseminarier”
(1905) av Törngren samt ”G.- och
idrottsinstruk-tion för armén och marinen” (1912) upptaga alla
samma rörelsesläkten som Hj. Lings tabeller; även
— 439 —
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
