Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland - Befolkning och bebyggelse - Ekonomisk geografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSTRIKLAND
ej förrän in på 1800-talet. Bland fisklägen
märkas. Sikvik, numera främst sommarbadort,
Bönan, anlagd från Gävle stad, Utvalnäs, Edskön
och Gåsholma. Rikedomen på myrmalm gjorde
järnhanteringen till en viktig binäring för
bönderna i det inre av landskapet. När denna
näringsgren började bedrivas är osäkert, men den
torde vara mycket gammal, och från
arkeologiskt håll betygas, att icke i någon trakt av
Sverige är rikedomen på järnvapen och
järnföremål i vikingatidens gravar så stor som i G.
Redan jordbruket åstadkom i de delar av
landskapet, där den odlingsbara jorden låg samlad,
en bybebyggelse. Där järnhanteringen bedrevs,
växte dessa byar till stor del genom
hemmans-klyvning ut som bergsmansbyar. Vid
medeltidens slut lågo dessa samlade i Torsåkers sn, ii
till antalet, där uppodling och bebyggelse nu
gingo raskt framåt. Vid mitten av 1600-talet
funnos 27 masugnar och 41 hammare i
verksamhet. De flesta av dessa lågo i Torsåkers sn och
de övriga längs Gavleån och dess biflöden fram
till Gävle. Deras lokalisering var i hög grad
beroende av vattenkraften. Redan under
1600-talet började bergsmännens verksamhet att
övertas av järnbruken, och en bruksbebyggelse
började framträda. Trots detta existerade ännu 1860
19 bergsmanshammare och 6 bergsmanshyttor.
De under detta årh. grundade 20 järnbruken
ligga spridda över hela landskapet. Under
1700-talet tillkommo 1 och under 1800-talet 4
järnbruk. Omkr. 1850 uppstod en kris inom
järnhanteringen, som orsakade nedläggandet av ett
stort antal järnbruk och en koncentrering till
stordrift. Denna senare gynnades av öppnandet
av Gävle—Dala järnväg 1850 och
utexperimente-randet av bessemermetoden vid Edskens bruk.
Brukskoncentrationen medförde en stark
utflyttning från de genom laga skiftet upplösta
jord-bruksbyarna i landets inre till brukssamhällena
vid vattendragen. 1949 finnas i G. 3 järnbruk:
Hofors, Sandviken och Forsbacka. Med
1850-talet kom även träindustrien och gav
upphov till betydande industrisamhällen. Liksom i
det övriga Sverige har flykten från landsbygden
accentuerats under 1930- och 1940-talen. För G:s
del innebär detta en avfolkning av landskapets
v. delar och en ökning i de mera tätortsbetonade
ö. Särsk. i de rena jordbrukssocknarna har
utflyttningen varit betydande. Denna flykt från
jordbruket, orsakad av ett uppsving inom
industri och handel, har åstadkommit en stark
ökning av antalet tätorter och en betydande
befolkningsökning i redan existerande, vilket särsk.
framträder inom Storsjö- och Gävle-områdena.
—- G. har två städer, Gävle (41,974 inv. 1945)
och Sandviken (17,351 inv.), samt en köping,
Storvik, med 1,736 inv. 1945. G. har ett stort
antal tätorter med över 200 inv., de flesta av
dessa äro industrisamhällen el. handelsorter. Av
dessa hade 1945 följ, över 1,000 inv.: Hofors
(brukssamhälle, 6,887 inv.), Forsbacka
(brukssamhälle, 1,930), Norrsundet (industrisamhälle,
1,331), Ockelbo och Järbo (industrisamhällen,
vardera 1,275), Hemlingby (villasamhälle, 1,269)
samt Hamrånge (stationssamhälle, 1,241). Gävle
är Norrlands enda medeltida stad, medan G:s
andra stad, Sandviken, blev köping först 1927 och
stad 1943. Storvik blev municipalsamhälle 1916
och köping 1924. S.Bj.
Ekonomisk geografi. Folkmängden fördelade sig
1940 på de olika yrkesgrupperna sålunda:
jordbruk och binäringar 21,0%, industri och hantverk
50,7%, samfärdsel och handel 12,1%, allmän tjänst
och fria yrken 8,1% samt husligt arbete och
ospecificerad verksamhet 6,9 °/o. — Jordbruk.
1944 hade G. 33,555 ha (8,5% av landarealen)
åker, 2,307 ha (0,6 %) slåtteräng, 2,968 ha (0,7 °/o)
annan betesäng, 287,909 ha (72,3 °/o) skogsmark
och 71,375 ha (17,8%) övrig mark.
Uppodlings-graden varierar täml. starkt inom olika delar av
landskapet, i Ockelbo är den blott 5, medan den
kring Storsjön stiger till c:a 12 och i Årsunda
till 14 °/o. En ur åkerbrukssynpunkt viktig gräns
är högsta strandlinjen, som dock ligger så högt,
att endast en täml. ringa del av landskapet
kommer ovanför den. Norrlandsterrängens markerade
gräns är nära nog av samma vikt, vilket framgår
därav, att c:a 90% av åkerarealen ligga utanför
den på slättlandet. Den bästa åkerjorden utgöres
av lera, men även det från rullstensåsarna av
havsvågorna utsvallade finmaterialet har
åstadkommit en koncentration av åkerbruksbygden till
med åsarna parallella band. Antalet
brukningsdelar uppgick 1944 till 4,171, varav 46,3% hade
en åkerareal mindre än 5 ha, 29,7 ®/o av 5—10,
19,2% av 10—20, 3,0% av 20—30, 1,2 °/o av 30—40,
0,1 % av 40—50 och 0,5 °/o över 50 ha. Endast 20
brukningsdelar ha en åkerareal, som överstiger
50 ha, och endast 7 av dessa äro större än 100 ha.
G. är sålunda ett utpräglat småbrukarlandskap.
Det stora antalet brukningsdelar mindre än 5 ha
sammanhänger med den starka parcelleringen i
närheten av landskapets många tätorter, medan
den starka hemmansklyvningen under 1800-talets
förra hälft torde vara orsaken till att endast 4,7 °/o
av samtliga brukningsdelar överstiga 20 ha.
Växtslag Areal 1944 Skörd i dt pr ha
Västra G. östra G. G. Riket
ha °/o av
åkerarealen °/o av
åkerarealen
Höstvete 241 1,4 252 1,5 14,4 22,3
Vårvete 105 0,6 158 0,9 10,8 15,4
Höstråg 107 0,6 199 1,2 13,1 16,6
Vårråg 6 0,01 64 0,3 9,9 11,1
Korn 327 1,9 3” 1,8 10,5 18,1
Havre 3,587 21,3 3,162 i8,s 10,1 13,9
Blandsäd 440 2,6 461 2,7 10,8 16,7
Potatis 401 2,6 859 5,i 102,6 114,2
Foderrotfrukter 50 0,3 50 0,2 246,4 321,4
Grönfoder av säd 880 5,« 776 4, C — ■—•
Vall till slätter .. 9,353 55,7 8,883 52,s 38,9 38,8
Annan vall 1,028 6,1 1,060 6,s 12,1 14,0
Helträda 150 0,9 361 2,2 — —
Ur näringsgeografisk synpunkt utgör G. ett
övergångsområde mellan Norrland och
Mellansverige. Detta märks ej minst betr, jordbruket.
Sädesodlingen är ännu av betydelse, och
vallodlingen har ej nått samma intensitet som längre
norrut. Vad odlingsväxternas frekvens angår, är
G. snarare ett mellansvenskt än ett norrländskt
område, gynnat av jordmån och klimat. Jordens
parcellering är en av orsakerna till att brödsäd
— 501 —
— 502 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
