Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland - Ekonomisk geografi - Fornlämningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄSTRIKLAND
mestadels odlas endast till brukarnas eget behov,
medan den för den övriga befolkningens del måste
införas. Havreodlingen är av ung. samma
betydelse som i Mellansverige, medan kornet intar
en större plats. Mellan de olika delarna av G.
är skillnaden ringa och framträder tydligast i
odlingen av vårsäd och potatis. Den senare
sammanhänger med den ökade odlingen på mindre
brukningsdelar i tätorternas närhet.
Boskapsskötseln är sedan gammalt en
gästrikländsk näringsgren av betydelse, och
smörproduktionen är nu liksom tidigare ansenlig. Dess
höga standard har tjänat som föredöme för det
övriga Norrland. Trots detta bedrives
boskapsskötseln flerstädes extensivt, och fäbodväsendet
är spritt över så gott som hela landskapet. Det
är dock nu tillbakagående, och främst de avlägset
belägna fäbodarna övergivas.
Nötkreatursstam-men utgöres till största delen av S.K.B. (svensk
kullig boskap), men S.R.B.- (svensk rödbrokig
boskap) rasen tränger fram, ett tecken på en
rationellare användning av den odlade arealen.
Svinskötseln är i större skala av relativt sent
datum och är liksom får- och getaveln en faktor
att räkna med i näringslivet, över huvud taget
synes boskapsskötseln ha goda förutsättningar,
och såväl mjölk- och smör- som
köttproduktionen äro av ej ringa betydelse. Nedanst. tab. visar
antalet husdjur 1944 på 100 ha reducerad
jordbruksareal, d.v.s. ängen är reducerad efter sitt
värde i förh. till åkern.
[-Hästar Nötkreatur-]
{+Häs- tar Nöt- krea- tur+} Därav kor Får Getter Svin
Gästrikland 14,t 66,s 47,t 8,» 0,s
S. och mell. Sveriges
slättbygder 14,5 61,0 35,9 7,8 0,0 ...
N. Sverige .... 16,e 96,9 68,j 35,« 1 5,4 13,9
Även betr, boskapsskötseln visar sig G. som ett
övergångsområde mellan Norrland och
Mellansverige, ehuru närmare anslutet till det senare
än till det förra. Vad hästarna beträffar, överväger
ardennern el. snarare en korsning mellan
arden-nern och den nordsvenska hästen i
åkerbruksom-rådena på lerjord, medan norrlandshästen är den
vanliga skogshästen. Antalet hästar som dragare
i jordbruket minskar, och traktorn får även här
allt större användning. Jordbruket mekaniseras
i sakta stigande grad. Hästaveln står ej högt.
Fisket var tidigare en viktig binäring till
jordbruket; numera bedrives det nästan
uteslutande av yrkesfiskare. De största fisklägena äro
belägna utanför Gävle. Fångsten föres till
betydande del på lastbil till Stockholm, vilket utgör
en viktig förutsättning för dessa fisklägens
existens. Under 2:a världskriget ökade fisket i
betydenhet här liksom vid kusten i övrigt, antalet
yrkesfiskare steg, utrustningen moderniserades,
och fångstmängden ökade. Mer än 90 % av
fångstvärdet faller på strömmingsfisket, därnäst
i betydelse komma lax- och sikfisket. En ej
obetydlig del av strömmingen saltas, rökes el. beredes
till surströmming.
Skogsbruket är mestadels intimt knutet
till jordbruket, skogen hör till den bästa i
Sve
rige och består huvudsaki. av gran, tall och björk.
Barrblandskog och blandad barr- och lövskog
äro de vanligaste vegetationstyperna. Trots att
skogsskötseln gjort betydande framsteg,
förekommer ännu betning. Slutenhetsgraden är god. Man
beräknar, att skogen lämnar 85—90 m3 virke pr
ha mot 50 i Norrland som helhet. I hela
Gävleborgs län utgjorde den skogsproduktiva marken
1942 77,7%, varav 0,6 °/o var hagmark och 10,1%
myr. Den blandade barr- och lövskogen utgjorde
70,9 °/o, barrblandskogen 6,«, medan tall- och
granskogen upptogo resp. 10,4 och 9,1 °/o. Vad
ägandeförhållandena beträffar, tillhörde 45,3 % enskilda
och 42,7% bolag.
Industrien är G:s viktigaste näringsgren
och livnär 50,7 % av befolkningen. Genom
landskapet går gränsen mellan bergslags- och
träindustribygd. Mellansveriges malmförekomster
fortsätta över gränsen i s.v., där järnmalm brytes
i Nyäng och Bodås (v.n.v. och s. om Torsåker),
som 1947 levererade tills. 51,212 t malm och
sysselsatte 119 arbetare. Anrikningsverk finns i
Långnäs (v. om Storvik). Metallindustrien är G:s
viktigaste industrigren. Järn- och
metallhanteringen är lokaliserad till Sandviken, Forsbacka.
Hofors och Iggesund, medan centra för järn- och
metallmanufaktur ligga i Sandviken, Gävle,
Ås-hammar, Hofors, Storvik, Forsbacka och Valbo.
Verkstadsindustrien förekommer främst i Gävle.
Mindre företag äro belägna i Storvik och Ockelbo.
Jord- och stenindustrien är lokaliserad främst till
gävlesandstenen, som brytes till byggnadssten.
Tegelbruk finns i Hästbo (s. om Torsåker).
Träindustrien representeras av sågverk i Gävle,
öster-färnebo, Torsåker, Hofors, Vij (vid Ockelbo),
Fred-riksro och Norrsundet. Snickeri- och
möbelindustrien är av betydelse i Gävle, Hedesunda och Storvik.
Pappersmasseindustrien tenderar att bli landskapets
näst största industri efter arbetarantal och värde;
fabrikerna ligga i Karskär, Norrsundet, Mackmyra
och Storvik. Den grafiska industrien har sitt
centrum i Gävle. Pappersförädlingsindustrien är
av betydelse i Gävle och Hagaström. Textil- och
beklädnadsindustrien är mångsidigt företrädd.
Den representeras av ylleindustri i Gävle och
Järbo, bomullsindustri i Gävle och linneindustri
i Torsåker, Gävle har dessutom sidenväveri. Här
är även läderindustrien representerad. Den
kemiska industrien är lokaliserad till Gävle.
Handelsflottans fartyg om 20 nettoton och därutöver
utgjordes 1944 av 8 fartyg med sammanlagt 1,430
nettoton stationerade i Gävle. Antalet 1939 i
in-och utrikes fart ankomna fartyg var 2,596 om
1,648,439 nettoton och avgångna 2,599 om 1,648,323
nettoton. Gävle och Norrsundet äro de enda
nämnvärda hamnarna. S.Bj.
Fornlämningar. De äldsta fynden utgöras av
Li-hult- och trindyxor, funna i landskapets inre,
hög-läntare trakter, tydande på att en fiskarbefolkning
vid övergången mellan äldre och yngre stenåldern
varit bosatt vid kusten. Allteftersom landet höjde
sig ur havet, flyttade befolkningen ut på de
nyvunna områdena, men ända inemot gånggriftstiden
synes bebyggelsen ha varit bunden vid hav el. sjö.
4 boplatser äro kända, av vilka endast 1, vid
Mårts-bo i Valbo sn, är närmare undersökt; den tillhör
gånggriftstiden. — Från bronsåldern äro endast
— 503 —
— 504 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
