Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gävle, Gefle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄVLE
holms och Göteborgs ojämförligt största, vissa
år var den med avseende på tonnaget största i
landet. Under senare delen av 1500- och
1600-talen synes G. ha haft c:a 2,000 inv.; 1766 hade
G. 4,036 inv. och var 1800 med 5,410 inv. landets
till storleken 5:e stad efter Stockholm, Göteborg,
Karlskrona och Norrköping; 1850 hade G. 9,261
inv. men hade passerats av Malmö. Främst tack
vare en tidigt påbörjad och väl genomförd
järn-vägspolitik blev utvecklingen därefter snabbare,
och i mitten av 1870-talet nådde G. över 17,000
inv. och passerade därvid Karlskrona, varefter
G. förblev landets till folkmängden 5:e stad under
hela 1800-talet. Första delen av G.-Dala järnväg
öppnades redan 1857, 1859 var banan färdig fram
till Falun, men först 1874 fick G. genom Uppsala
—Gävlebanan en direkt förbindelse med
mälarbygderna. N. stambanans dragning över Krylbo
och Bollnäs, dit den öppnades 1878, innebar en
försvagning av G:s konkurrenskraft i förh. till
huvudstaden, men genom tillkomsten av tvärbanan
G.—Ockelbo 1884 blev dock denna
konkurrenskraft inom stambanans trafikområde
förhållandevis stor. Södra Dalarnes järnväg blev färdig till
Insjön 1884, men 1890—1905 tillkommo
förlängnings- och bibanorna till G.-Dala järnväg inom
G:s uppland i Dalarne. Under 1890-talet byggdes
dessutom en timmerränna från Dalälven till
Kastviken i G., vilken var förutsättningen för G:s
stora trä- och pappersindustriutveckling. G., som
redan i mitten av 1800-talet var landets 5:e
handelsstad, behöll normalt denna ställning under
nästan hela 1800-talet men stagnerade sedan så
helt, att G. 1915 som handelsstad blott intog
I4:e platsen. Genom sitt goda
kommunikationsnät kunde G. i stort sett bibehålla sin ledande
ställning inom Norrland, trots att de stora
råvarutillgångarna i allt större utsträckning måste
hämtas från de nordligare norrlandslänen, vilket
tidvis förde fram Sundsvall till platsen som
Norrlands största handelsstad. G:s tillbakagång
som handelsstad motverkades emellertid av en
betydande industriutveckling såväl i G. som i dess
närmaste omgivningar. G:s gamla huvudindustri,
skeppsbyggeriet, gick visserligen tillbaka under
senare hälften av 1800-talet, men under mitten
av årh. intog G. i stället en ledande ställning inom
läderindustrien och en framträdande ställning
inom textilindustrien, särsk. bomulls- och
segeltillverkningen, inom den mekaniska
verkstadsindustrien och inom tobaksindustrien. G. var
sålunda redan i mitten av 1860-talet landets 7:e
industristad med o. 650 arbetare och utvecklades
under början av 1870-talet så kraftigt, att den
tidvis som landets 5:e industristad överträffade
Jönköping; genom den därefter mindre kraftiga
utvecklingen sjönk G:s industri åter till 7:e
platsen med 1,800 arbetare 1890 men bibehöll sedan,
tack vare en från mitten av 1890-talet snabbare
utveckling i samband bl.a. med Korsnäs-bolagets
koncentration av sin verksamhet till G., denna
plats fram till mitten av 1920-talet. G:s alltsedan
1915 och fram till 1940 vid o. 5,000 arbetare
stagnerade industri bringade därefter ned G. till dess
nuv. ställning som landets li:e industristad. G.
hade 1900 29,522 inv. och 1910 efter
inkorporeringen av Bomhusområdet 35,202 men 1943 icke
mer än 40,211 inv. (landets I2:e stad); därefter
har G. dock åter vuxit snabbare. Den 1900
öppnade järnvägen G.—Gysinge—Sala, den 1905
färdiga nya djuphamnen och den 1923—27
öppnade ostkustbanan kunde endast obetydligt
motverka 1900-talets stagnationstendenser. Som
handelsstad steg G. dock efter ostkustbanans
öppnande, som väsentligen ökade G:s möjligheter
som grossistcentrum för hela s. och mell.
Norrland, från 14 :e till 7:e platsen, och som
grossiststad intar G. fortfarande platsen som landets
7:e stad.
Av G:s befolkning sysselsattes 1940 42,3%
inom industri och hantverk, 16,4% inom handel
och 11,8% inom kommunikationer (8,3% inom
landtransport och 1,5% inom sjöfart), 10,7%
inom allmän tjänst och fria yrken samt 2,6 °/o
inom jordbruk med binäringar (0,6 °/o i fiske och
0,6 °/o i skogsbruk), medan 12,9% utgjordes av
pensionärer och yrkeslösa och 3,3 °/o voro
sysselsatta i husligt arbete och övrigt. Industrien
omfattade 1946 138 fabriker med en
förvaltningspersonal på 1,116 och en arbetarpersonal på 6,420.
G. är Norrlands enda verkligt mångsidigt
utvecklade industristad. Järn- och metallindustrien,
som under senare år fått en del nytillskott,
dominerar med över 1,700 arbetare; dess största
företag äro Gävle varvs- och verkstads nya ab.
(grundat 1873; 280 arb., 7,0 mkr
tillverkningsvärde), de på spisar och värmeledningspannor
specialiserade mekaniska verkstäderna ab.
Skoglund & Olson (1874; 29° arb., 5,0 mkr), Swendsén
& Wikström ab. (1936; 200 arb., 5,1 mkr) och ab.
Gavleverken (1912 [1847]; 100 arb., 1,4 mkr), Gävle
galvaniseringsfabrik ab. (1936; 210 arb., 6,0 mkr)
och rakbladsfabriken Swing Ltd ab. (1914; 1923
flyttad från Sandviken till G.; 100 arb.). över
1,000 arbetare sysselsättas även inom vardera
textilindustrien och pappers- och grafiska
industrien. De största textilindustrierna äro Gefle
ångväfveri ab:s ylle- och sidenfabrik (1862; 360
arb., 3 mkr) och A. Ferd. Sjöberg ab:s ull- och
kamgarnsspinneri (1874; 160 arb., 4,0 mkr), Gefle
manufaktur ab:s bomullsindustri (1849; 290 arb.,
3,0 mkr), L. Haglund & co:s hatt- och
mössfabrik (1872; 150 arb., 2,0 mkr) samt J. F.
Bel-landers ab:s sömnadsindustri (1891; 100 arb., 1,8
mkr). Inom pappers- och grafiska industrien
märkas Korsnäs ab:s cellulosa- och pappersbruk
(1855; 1910 och 1915 flyttade till G.; 750 arb.),
Munters industri ab:s wellpappfabrik (1938; 90
arb., 3,3 mkr), Skriv- & ritboks-ab:s gävlefabrik
(90 arb.) och det mångsidigt utvecklade
Gefle-borgs tryckeri ab. (1761; 65 arb.) Förhållandevis
minst lika starkt utvecklade äro i G. även
jord-och stenindustrierna med över 600 arbetare, främst
vid Gefle porslinsfabriks ab. (1910; 350 arb., 3,0
mkr), vid Stockholms siporexfabriks ab:s
gävlefabrik (1945; 170 arb.) och vid Bobergs
fajansfabrik ab. (1874; 80 arb.), och trävaruindustrien
med över 650 arbetare, främst vid ab. Korsnäs’
sågverk, hyvlerier och snickerifabriker, vilka i
etapper flyttat till G. 1879, 1890, 1898 och 1946
—48 (510 arb.); av betydelse äro därjämte
livsmedelsindustrien med över 900 arbetare, främst
vid ab. Svenska tobaksmonopolets cigarrfabrik
(200 arb.) samt de i G. spec. starkt utvecklade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
