Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästriklands västra kontrakt - Gästriklands östra domsaga - Gästriklands östra domsagas tingslag - Gästriklands östra kontrakt - Gästrin, Jan - Gäststuga - Gätke, Heinrich - Gäu - Gäumann, Ernst - Gäutajaure, Gäutan - Gävle, Gefle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÄVLE
omfattar följ. 6 pastorat: Ockelbo och Åmot;
Österfärnebo; Torsåker; Hofors; Ovansjö samt
Järbo; 35,801 inv. (1948).
Gästriklands östra domsaga under Svea hovrätt
omfattar Gästriklands östra domsagas tingslag*.
Gästriklands östra domsagas tingslag i
Gävleborgs län omfattar socknarna österfärnebo,
He-desunda, Årsunda, Valbo, Hille och Hamrånge
samt Sandvikens stad; ‘2,410,40 km2, därav 2,147,55
land; 46,640 inv. (1948). G. utgör en domsaga
med tingsställe och kansli i Gävle, tillhör Gävle
och Sandvikens fögderier samt Gästriklands ö.
och v. kontrakt av Uppsala ärkestift.
Gästriklands östra kontrakt i Uppsala ärkestift
omfattar följ. 8 pastorat: Gävle Heliga
Trefaldighets förs.; Gävle Staffans förs.; Valbo; Hille;
Hedesunda; Årsunda; Sandviken samt Hamrånge;
88,486 inv. (1948).
Gästri’n, Jan Emanuel, skolman, psykolog (f.
30/i2 1896), fil. dr 1936, doc. i Åbo 1938, i
Helsingfors 1941, medl. av ”Vasabladet”s redaktion
1920—32, sedan 1946 rektor vid Ericastiftelsens
läkepedagogiska seminarium i Stockholm. G. har
bedrivit omfattande psykologiska studier och bl.a.
utg. ”De växandes religiösa liv” (1936), ”Det
intelligenta lärandets problem” (1940),
”Inlärningsprocessens psykologi” (1944).
Gäststuga, folkkult., se Herrstuga.
Gätke, Heinrich, tysk marinmålare och
ornitolog (1814—97), gjorde från sitt 23 :e år på
Hel-goland noggranna iakttagelser över de fåglar, som
under flyttningen passerade ön el. vilade där, och
skrev bl.a. ”Die Vogelwarte Helgolands” (1891).
Gäu [gåi], geo gr., se Gau.
Gäumann [gåi’-], Ernst Albert, schweizisk
botanist (f. 1893), prof, vid tekniska högsk. i
Zürich 1927. G. studerade vid univ. i Uppsala
1917 och vistades vid
botaniska trädgården
i Buitenzorg på Java
1919—22. Han är en
av vår tids ledande
mykologer och
fyto-patologer och har vid
sina forskningar
anknutit till art- och
im-munitetsproblem samt
lantbruksfrågor. G.
har utg.
”Vergleichen-de Morphologie der
Pilze” (1926; eng.
övers. 1928), ”Biologie
der pflanzenbewohnen-
den parasitischen Pilze” (1929; tills, med E.
Fi-scher), ”Pflanzliche Infektionslehre” (1946) och
”Die Pilze” (1949). Han har även undersökt trädens
ämnesomsättning i förh. till årstiden. G. är sedan
1932 red. för ”Berichte der Schweizerischen
bota-nischen Gesellschaft”. A.Hr.
Gäutajaure, G ä u t a n, sjö, genomfluten av
Ume-älv, Lycksele lappmark, s.ö. om Tärna kyrka; 31,6
km2; 439 m ö.h. I trakten av G. utbredde sig vid
istidens slut en issjö, G ä u t a-i s s j ö n, som vid
tiden för sin största utbredning hade en areal av
550—600 km2. -— Förra leden i namnet torde vara
av nordiskt ursprung, besl. med gjuta och därmed
sammanhängande ord med bet. sank däld; senare
leden är ett lapskt ord för sjö (se N. Moosberg
i ”Namn och bygd”, 1926, sid. 46.) — Litt.: ”Norra
Sveriges issjöar” (i ”Sveriges geol. undersökn.”,
ser. Ca, nr 7, 1910). J.C.;Er.
Gävle, G e f 1 e, den sydligaste av Norrlands
gamla städer, tillika dess äldsta och allt
fortfarande största stad, residensstad för Gävleborgs
län, är belägen vid Gavleåns och Testeboåns
utlopp i Gävlebukten av Bottenhavet c:a 15 km
v.n.v. om Dalälvens utlopp; 70,29 km2, därav 70,11
land, varav 10,6% åker, 2,0% äng, 60,7%
skogsmark och 26,7% övrig mark inkl, tomtmark;
45,315 inv. (1949; inkl, förorterna Hagaström,
Hemlingby, Järvsta och Furuvik i Valbo kommun
samt Forsby, Åbyggeby, Hilleberga och Varva
i Hille kommun c:a 50,200 inv.). — Gävletrakten
blev till följd av sina goda fiske- och
åkerbruks-områden tidigt ett betydande bebyggelseområde,
och G. synes ha blivit stad redan under
1300-talets senare del, ehuru den äldsta stadsuppgiften
härrör från 1413 och det äldsta kända verkliga
privilegiebrevet från 1446. G:s nästan omedelbart
stora betydelse grundade sig härvid på dess
ställning dels som Norrlands och övre Bergslagens
(främst Kopparberget i Dalarne och Torsåkers
bergslag i Gästrikland) handels- och exportstad,
dels som ett viktigt storfiskecentrum. G.
utvecklades under 1400-talet till en av dåv. egentliga
Sveriges fyra största handelsstäder men måste
under årh. framåt med växlande framgång strida
för sina fullständiga stadsrättigheter mot
Stockholm, som icke ville släppa sin gamla, inbringande
monopolställning i fråga om norrlandshandeln
och därvid främst sökte hindra G. att driva direkt
utrikes handel och sjöfart. G:s fullständiga
stadsrättigheter av 1491, vilka i stor utsträckning blott
bekräftade äldre dylika, blevo redan 1502
inskränkta till förmån för Stockholm och
genom-gingo sedan omväxlande en rad utvidgningar och
inskränkningar under 1500-talet. 1583 påbörjade
Johan III anläggandet av G. slott. 1569 och 1603
var G. utsatt för stora bränder. 1636 lyckades
Stockholm i anslutning till den tidens statliga
storstadsönskemål få nästan fullständigt monopol
på såväl handeln som sjöfarten med alla
norrlandsstäderna (jfr Bottniska handelstvånget),
varigenom G. trots stadens fortfarande mycket
betydelsefulla fiske hann nästan utarmas, innan
dessa bestämmelser, som visserligen för G:s del
redan tidigare något lättats, 1673 i huvudsak
upphävdes för G. (fullständiga förtullningsrättigheter
återfick G. dock först 1787, och de sista spåren
av den ”krokota seglatsen” via Stockholm
upphävdes först 1843), varvid dock hamnen under
tiden så fullständigt förfallit, att större delen av
1700-talet åtgick för att återställa den i fullgott
skick. Bl.a. genom tillkomsten av Fredriksskans
1717 kunde G. 1719 och 1721 slå tillbaka ryska
anfall och undgick därigenom ensamt av
norrlandsstäderna att nedbrännas. Sedan mitten av
1700-talet var G. i stark utveckling, vilken endast
för en kort tid avbröts av 1776 års ödeläggande
brand. G:s nya utveckling som verkligt betydande
sjöfarts- och skeppsbyggeristad började under
1760-talet och kulminerade i mitten på 1800-talet,
då G:s handelsflotta, som alltsedan slutet av
1700-talet varit den efter el. vid sidan av
Stock
— 509 —
— 510 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
