Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gödsling - Gödåker - Gödöllö - Göhler, Georg - Göholm, Gjöholm - Göinge - Göje månad - Gök - Gökalv - Gökar - Gökben, svansben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖDÅKER
domen producerade stallgödseln; i den mån denna
icke är tillräcklig el. till sin sammansättning fullt
lämplig, tillföres konstgödsel. Som stallgödsel icke
kan finfördelas tillräckligt, måste rätt stora
mängder, 15—40 t därav pr ha, tillföras vid varje g.,
varför endast en mindre del av egendomen årl.
kan gödslas därmed, t.ex. V7 å V3. Stallgödseln
gives främst till rotfrukter, grönfoder och höstsäd.
Konstgödsel gives för komplettering till dessa samt
vanl. enbart till vårsäd, vallar, ängar och
betesmarker. Av konstgödsel tillföres i regel icke mera,
än som för resp, gröda är nödigt. Kalken, vilken
mera anses som ett jordförbättrings- än ett
gödselmedel, tillföres för 5 å 10 år åt gången. Se
Gödsellära, Gödselmedel och Gödselspridare. Hj.P.
Gödåker, gård i Tensta sn, c:a 20 km n. om
Uppsala. Ett här 1915 samt 1924—25 undersökt
gravfält från äldre järnåldern uppvisar jämte enklare
brandgravar (varav 25 med bautastenar) ett fåtal
skelettgravar med rikare inventarium, bland detta
romerska importvaror av brons och glas.
Märklig är även en väl bibehållen träkista med vapen
och guldring.
Gö’döllö, stad i Ungern, 25 km ö.n.ö. om
Budapests centrum; 11,888 inv. (1941).
Sommarkurort. Krongodset Gödöllö samt det kungl.
lustslottet, byggt 1744—47, skänktes 1867 i
krönings-gåva av staten till konungaparet.
Göhler, Karl Georg, tysk musiker (f. 1874),
dirigent i olika tyska städer, sedan 1922 opera- och
konsertledare i Altenburg; uppskattad
musikskriftställare och begåvad tonsättare av personlig
prägel; har bl.a. komponerat en komisk opera, ”Prinz
Nachtwächter” (1908), 2 symfonier, pianokonsert,
violinkonsert, manskörer, solosånger, utg. nya
uppl. av äldre musik, ss. Hasse, Haydn, Mozart
och Schubert, samt författat ”Über musikalische
Kultur” (1908) och avsnittet om musik i ”Kultur
der Gegenwart”, 1:1 (1906). [FSHP.L.
Göholm, G j ö h o 1 m, egendom i Listerby sn
i Blekinge, 7 km s.s.ö. om Ronneby, omfattar
503 ha, därav 70 åker, med ett taxeringsvärde av
275,000 kr. Huvudbyggnaden är i två våningar,
uppförd 1799 och restaurerad 1918. G. var i
svensk ägo redan 1658 och reducerades 1685 till
Kronan. I början av 1800-talet innehades det
av amiralen J. Puke. I ett gravkapell i skogen
står Pukes sarkofag, förfärdigad av kölen av
linjeskeppet ”Dristigheten”. — Nuv. ägare Stina
och William Werner. — Namnet lydde urspr. Gö,
vilket eg. tillkommer en halvö s.v. om gården
och en därpå liggande by. Det går möjl. tillbaka
på ett kollektivord ’ga-aufa-, samling av
strandängar, besl. med ordet ö och syftande på de
vattensjuka markerna kring Gö-sunden (se B.
Ohlsson, ”Blekingskusten mellan Mörrums- och
Ron-nebyån”, 1939, sid. 46). Namnet skrevs o. 1300
Gyø. Holm är ett i herrgårdsnamn vanligt tillägg,
ofta utan egentlig betydelse. P.;Er.
Göinge, gammalt härad i n. och n.ö. Skåne,
omfattande innersta delen av Kristianstadsslätten
och omgivande skogstrakter i n. och v. Det
delades 1637 i två hdr, se Västra, resp, östra
Göinge härad. — Som gränsland mot Sverige
var G. i äldre tider ofta skådeplats för strider
mellan svenskar och danskar; den sista och mest
beryktade ofredsperioden i dess historia är snapp-
— 523 —
hanetiden (se Snapphanar). — Den äldsta
namnformen är Gudisbo, 1137—77, där Gudis är gen.
av mansnamnet Gudhir och bo betyder fögderi.
Invånarna kallades gydhingar. Ur gen. plur.
gydhingia, göingarnas (näml, härad), har formen
Göinge utvecklat sig. Se J. Sahlgren i ”Namn
och bygd”, 1920, sid. 58 f., med litt., och G.
Knudsen & M. Kristensen, ”Danmarks gamle
Personnavne”, 1:1, 1936—40, sp. 424. — Litt.: P.
Johnsson, ”Från gamla dagars G.” (1911),
”Allmogeliv i G.” (1920); uppsatser i ”G.
hembygdsförems årsb.” (1921 ff.). P.;Er.
Göje månad (jfr isl. göi, febr. el. slutet av febr,
och början av mars, sv. dial. göja m.m.; av omstritt
ursprung), äldre benämning på februari; t.o.m.
1900 använd i almanackan.
Gök. 1) Zool., se Göksläktet.
2) Bildl.: filur, krabat, skojare; spjuver; i
anslutning till gökens sed att lägga sina ägg i andra
fågelarters bon.
3) G. el. k a f f e g ö k, dryck av kaffe och däri
hällt brännvin el. konjak; förr intagen tidigt på
morgonen; eg. en förk. av en sup för
göken, d.v.s. (på fastande mage) till skydd mot
den skadliga inverkan av gökgället (gökens
galande); i anslutning till en även hos andra folk
(t.ex. lappar och finnar) uppträdande folktro,
som på sina håll också gäller andra fåglar än
göken. I samma betydelse brukas även {kaffe-)
kask, kaffehalva och uddevallare.
Gökalv, lotsplats 4 km s. om Ronnebyhamn, med
lotsuppassning även på den västligare belägna St.
Ekö.
Gökar. 1) Ordn. Cucu’li, se Gökfåglar.
2) E g e n 11 i g a g., Cucu’lidae, fam. av ordn.
gökfåglar, omfattande o. 200 arter, utbredda över
nästan hela jorden, utmärkas av klätterfötter, en
ofta svag näbb, stort gap, ofta långa och spetsiga
vingar. Hit höra, utom göksläktet och guldgöken,
bl.a. strutsgöken, jättegöken och regngökarna, vilka
i levnadssätt likna dessa och lägga sina ägg i
andra fåglars bon. Mera från vår vanliga gök
avviker underfam. sporrgökar.
Gökben, s v a n s b e n, os’ coccy’gis, anat., nedersta
delen av kotpelaren, sammansatt av i regel 5
rudimentära och sinsemellan intimt förenade kotor. G.
Gökhems kyrka.
— 524 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
