Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göktyta - Gökärt - Gölbaşı (Gjölbaschi) - Göling - Gömbös, Gyula - Gömfröiga växter - Göppert (Goeppert), Heinrich Robert - Göppingen - Göra an - Göra kål på - Göran (namn) - Göran (församling) - Göran (helgon) - Göran Persson - Göransson, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRANSSON
i Sverige allmänt upp till Jämtland. De 10—12 vita
äggen läggas i ihåliga träd. Födan utgöres av
insekter, framför allt myror. G:s stora förmåga
att vrida halsen på ett ormlikt sätt och vända
huvudet bakåt har givit anledning till dess namn
på flera språk, ss. da. Eendehals, ty. Drehhals,
medan dess svenska namn minner om att g. har
ansetts förkunna gökens ankomst (senare leden
är ljudhärmande). H.Bn;L.
Gökärt, art av vialsläktet*.
Gölba§i [giölbajü] (G j ö 1 b a s c h i), turkisk
by i Lykien nära det antika Trysa. G. blev
berömt genom Schönbrunns fynd 1841 av en
antik, tempelliknande sarkofag, halvt uthuggen i
klippan och omgiven av en kvadermur, som
inhägnade ett 24X20 m stort område, ett hero’on.
Inhägnadsmurens front- och innersidor voro
smyckade med reliefbilder, anordnade i två
rader ovanför varandra. Bilderna framställa scener
ur den grekiska hjältesagan, amasonstrider, de
sjus tåg mot Tebe, scener ur trojanska kriget
o.s.v. Trol. ha de till förebild haft berömda
jo-niska målningar. Tekniken är speciell: relieferna,
som utgöra ett av de viktigaste exemplen på
400-talets skulptur, erinra om starkt upphöjda
konturteckningar. De ha senare förts till Wiens
konstmuseum. — Litt.: O. Benndorf & G. Niemann, ”Das
Heroon von Gjölbaschi-Trysa” (1889). NV.
Göling (Ity. görding; jfr Gårding), sjöv., ett
enkelt, fast block med en genom blocket skuren lina,
avsedd för hissning av andra föremål än segel
(jfr Fall).
Gö’mbös [-J], Gyula, ungersk politiker (1886
—1936), urspr. militär, tjänstgjorde under 1 :a
världskriget som generalstabsofficer, blev
generalmajor 1929,
generallöjtnant 1934 och
general 1936. Sin
politiska bana började
G. vid revolutionen
1918, då han
framträdde som en av
ledarna för de mot
konung Karl fientliga
monarkisterna (”de
fria kungaväljarna”).
Han var statssekr.
för försvaret i den
mot Béla Kun
fientliga Szeged-regering-en, blev 1920 medl. av
parlamentet och omintetgjorde konung Karls
andra försök i okt. 1921 att genom en kupp
återvinna den ungerska kronan. Politiskt anslöt
sig G. till det av Bethlen 1920 grundade
enhets-partiet men bedrev efter 1923 som ledare för
det antisemitiska och fascistiskt orienterade
oav-hängighetspartiet opposition mot Bethlen. 1928
försonades han med denne och inträdde i hans
regering som understatssekr. för försvaret. G.
blev 1929 krigsminister och kvarstod på denna
post även i G. Kårolyis ministär. Efter dennes
avgång blev G. själv ministerpresident. Han
gick samman med Mussolini närmare än
föregångarna och lät Ungern jämte Italien och
Österrike i mars 1934 avsluta de s.k.
Romprotokollen. 1933 besökte han Hitler och Göring samt
demonstrerade därmed och på andra sätt sin
vänskap för det nationalsocialistiska Tyskland.
Inrikespolitiskt bekämpade G. däremot Ungerns
nationalsocialister och skärpte det diktatoriska
styrelseskicket, som dock ej urartade till tyranni.
Oppositionen bl.a. från Bethlens sida växte, men
G., som 1932 nyorganiserat enhetspartiet, lät
1935 upplösa parlamentet och vann, trots att
han ej hade majoritet inom väljarkåren,
flertalet mandat. G. avled följ, år, men hans
in-och utrikespolitiska kurs fullföljdes i det stora
hela av efterträdaren Darånyi. B.
Gömfröiga växter, Angiosper’mae,
angiosper-m e r, Metasper’wiae, Stigma’teae, utgör den stora
grupp (o. 150,000 arter) av fröväxter
(faneroga-mer), som utmärkas därav, att fruktbladen
sammanväxa till en pistill, vars nedersta del,
fruktämnet, helt omsluter fröämnena. Vid
pollinatio-nen uppfångas ståndarmjölet av pistillens översta
del, märket. Efter befruktningen utvecklas
fruktämnet till frukt och fröämnena till frön. G. delas
i enhjärtbladiga och tvåhjärtbladiga växter.
Göppert (G oepper t), Heinrich Robert,
tysk botanist (1800—84), med. dr 1825,
praktiserande läkare i Breslau 1826, prof, i botanik i
Bres-lau 1839, dir. för botaniska trädgården där 1852.
G. behandlade barrträdens och drakblodsträdens
anatomi, hussvampen m.m. samt inom
växtpaleon-tologien, där G. var en föregångsman, fossila
ormbunkar och barrträd, bärnstensfloran o.a. tertiära
växter.
Göpp’ingen, stad i Württemberg i s. Tyskland,
35 km ö. om Stuttgart vid järnvägen till Ulm;
30,431 inv. (1939). G., som blev stad 1129, har
efter eldsvåda 1782 regelbunden plan. Av äldre
byggnader märkas blott slottet från mitten av
1500-talet och två kyrkor. Industrien omfattar
metall-, textil-, läder- och kemiska fabriker samt
pappersbruk och träförädling. Mineralkällor. N.
om staden ligger ruinen av borgen Hohenstaufen.
Göra an, sjöv., 1) binda fast, fastgöra; 2) se
Angöra land.
Göra kål på, motsvarar da. göre kaal paa, betyder
väl eg. ”hacka kål på”; dock möjl. i den utvidgade
användning av ordet, som föreligger i potatiskål
(potatisblast) o.d.
Göran, mansnamn, se Georg.
Göran, församling i Stockholm*, utbröts Vi 1925
ur Kungsholms församling.
Göran, helgon, se Georg.
Göran Persson, se Jöran Persson.
Göransson, Johan, fornforskare (1712—69),
fil. mag. i Lund 1745, prästvigd 1747, kyrkoherde
i Gillberga 1754, prost 1764. G. var en ivrig
anhängare av de rudbeckianska idéerna. I arbeten
som ”De genealogia regum Suioniae” (1746) och
”Svea rikes konungars historia ok ättartal ifrån
2200 f. Christum intil 1749” (i749) visar han prov
på en kritiklöshet och ett fantasteri, som övergår
lärofaderns. För sin tid av värde var hans ed.
(1746) av Snorres Edda efter en i Uppsala förvarad
codex. G:s mest bekanta verk är ”Bautil, det är:,
alle svea ok götha rikens runstenar” (1750), som
innehåller avteckningar av 1,173 runstenar, av
vilka flera numera äro förlorade. Huvudparten
av dessa avbildningar ha tillhört J. Hadorphs
samlingar. E.Blp.
— 529 —
— 530 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
