Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göransson, Carl Ernst - Göransson, Gustaf - Göransson, Carita Hassler- - Göransson, Hardy - Göransson, Åke - Göransson, Hanser Lina - Gördel - Grödelbrottning - Gördelbåge - Gördelfort - Gördelfästning - Gördelgesims, gördellist - Gördelmakare - Gördelpansar - Gördelödlor - von Görgey, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRGEY
munala och politiska livet. Bland hans skrifter
märkas ”Die doppelpräpositionalen Infinitive im
Deutschen” (1911) och ”Jonas Rhotovius och
Kalmar skola” (1924). E.Bng.
Göransson, Gustaf Julius, industriman (f. 22/e
1886). Efter utbildning och praktik vid olika
företag anställdes G. 1911 vid J. A. Enhörnings
trävaru-ab. i Sundsvall. 1916 blev han disponent
där och 1926 verkst. dir. 1930 blev han verkst.
dir. vid Munksunds ab. och 1936 vid de till
det nybildade Svenska cellulosabolaget anslutna
Sundsvalls-företagen. 1947 blev han chef för
hela cellulosakoncernen. G. har anlitats i ett
stort antal offentliga utredningar rörande
industriella och ekonomiska frågor. Vidare har han
bl.a. varit led. av styrelsen i Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges industriförbund,
Pap-persmasseförbundet, Svenska cellulosaföreningen
och ab. Svensk sprit. O.Bg.
Göransson, Carita Hassle r-G., pedagog,
se Hassler-Göransson.
Göransson, Hardy Paul, fångvårdsman (f.
27/6 1894), fil. kand, i Lund 1917, lärare på
Venn-garns uppfostringsanstalt 1920, dir. för
alkoholistanstalten där 1923, sakkunnig i Justitiedep. för
fångvård 1934, överdir. i Fångvårdsstyrelsen
sedan 1936; led. av Strafflagsberedningen 1938—39
samt sedan 1942.
Göransson, Åke, målare (1902—42), utbildades
på Valand i Göteborg vid 1920-talets mitt men
fick sedan söka sin utkomst som frisör,
samtidigt som han i avskildhet och obemärkthet
arbetade vidare med sitt måleri. Först när G:s
verk f.g. utställdes offentligt 1941, upptäcktes
hans ovanligt självständiga och djupa begåvning.
Med utgångspunkt hos K. Isakson ägnade sig
G. först åt ett mera färgbrokigt måleri men
renodlade från och med 1930-talets början sin
utpräglade färgkonst först i gråtonighet, sedan i
rosaton. Han målade framför allt stilleben och
figurer men även landskap och religiösa
kompositioner. Under intryck av en annalkande
sinnessjukdom, som annars icke satte några direkt
märkbara spår i G:s konst, gick hans måleri
sedan mot en alltmer subtil förfining för att till
slut upplösas i visionär formlöshet, där endast
den blonda, lätta färgen rådde. Ä.
Göransson, Hanser Lina, f. Olsson,
konsertsångerska (f. 13/4 1908), studerade vid
Musik-konservatoriet i Stockholm och innehade 1937—
39 Kristina Nilsson-stipendiet. G. har huvudsaki.
varit verksam som konsert- och kyrkosångerska,
bl.a. med orkesterföreningarna i Stockholm,
Göteborg och Helsingfors och har sedan 1926 varit
solist i Siljansbygdens körförbund under Hugo
Alfvén. 1939—41 debuterade H. med stor
framgång på Kungl. teatern som Santuzza i ”På
Sicilien”, Tatjana i ”Eugen Onegin” och
Elisabeth i ”Tannhäuser” och erbj 5ds därefter
engagemang, vilket erbjudande hon dock icke
antog. — G. 1928 m. musikdir. Erik G. B.Hgn.
Gördel, vapentekn., tätmedel och
rotationsför-medlare vid projektiler till räfflade
bakladdnings-eldvapen. Vid handeldvapen användes
projektilens mantel som tät- och styrmedel. G. utgöres
av en i närheten av projektilens bas sittande
ring, i vilken eldrörets bommar skära in vid
Bakre delen av projektil med två gördlar före (t.v.)
och efter skottlossningen. T.h. framträda märkena i
gördlarna efter bommarna i eldrörets lopp.
projektilens gång genom loppet. G. kommer
härvid dels att utfylla spelrummet mellan projektil
och lopp (tätning), dels att tvinga projektilen
att följa räfflornas (och bommarnas) vridning
och sålunda bibringa densamma en rotation, som
är nödvändig bl.a. för att förhindra, att
projektilen välter i luften. För att tillräcklig
hållfasthet skall erhållas, användas vid vapen med hög
utgångshastighet projektiler med två el. flera
gördlar. Materialet i g. är i regel koppar. Under
2:a världskriget användes dock i Tyskland
nästan enbart g. av sintrad järnsvamp el. mjukt
järn. [R.SbglGrG.
Gördelbrottning, se Glima, Schwingen och Sumo.
Gördelbåge, bygg-n., den välvda förbindelsen
mellan två motstående stöd; i byggnader (kyrkor) med
tunnvalv förstärkes detta vanl. av transversala g.
Stöden utgöras av till murpelarna sig slutande
pilastrar el. konsoler.
Gördelfort, krigsv., se Fort.
Gördelfästning, se Fästning, sp. 1014.
Gördelgesims, g ö r d e 11 i s t, byggn., se Gesims.
Gördelmakare, urspr. tillverkare av bälten med
tillbehör; sedermera hantverkare, som förfärdigar
mindre föremål, ss. spännen, knappar och beslag,
av mässing el. liknande legeringar; gälbgjutare.
Gördelpansar, sjökrigsv., se Vattenlinjepansar.
Gördelödlor, Zonu’ridae, fam. av underordn.
ödlor med 4 släkten och o. 24 arter i s. och tropiska
Afrika, utmärkta av ett sidoveck, beklätt av små
fjäll. Benen äro än väl utvecklade, ss. hos Zonu’rus,
än mer el. mindre rudimentära el. kunna helt
saknas, ss. hos Chamaesau’ra. I förra fallet äro
ryggsköldarna kraftiga, ofta kilformigt utlöpande, i
senare fallet små. Tungan är kort. G. äro
äggläggande el. föda ungar. Zonurus gigante’us,
jätte-gördelödlan, uppnår en längd av 40 cm.
von Görgey [gö’rgäi], Arthur, ungersk
militär (1818—1916), officer vid inf. 1837 men tog
avsked 1845 för att ägna sig åt studiet av
kemien. Vid oroligheternas utbrott i Ungern 1848
återinträdde G. i tjänst som kapten, befordrades
hastigt, blev s.å. general och befälhavare för den
vid österrikiska gränsen stående häravd. samt
1849 överbefälhavare över ungerska armén. Efter
att ha slagit österrikarna vid Isaszeg och vid
Waitzen undsatte han Komorn. Kossuths
oav-hängighetsförklaring i april s.å. gillades ej av
— 533 —
— 534 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
