Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborg - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORG
Karta över Göteborg 1771 av C. W. Carlberg.
terhavet var Lödöse vid Götaälv. Den låg
emellertid alltför långt, c:a 40 km, från mynningen,
varför en ny stad, åt vilken först tillämnats
namnet Götaholm, anlades vid Säveåns utlopp
i Götaälv (nuv. Gamlestaden) under namnet
Ny-lödöse (Nylöse), som erhöll privilegier 1473. Ej
heller den tog riktig fart som handelsstad, och
föga betydelse hade det lilla samhälle, som växte
upp kring Älvsborgs fästning, på nuv. Klippan.
Hertig Karl (snart därefter konung Karl IX)
beslöt därför 1603 att på Hisingen, Färjenäs,
mitt emot Älvsborg, anlägga en ny stad, som
skulle i sig uppta de båda nämnda närbelägna
samhällena. Följ, år inleddes underhandlingar
med holländarna, och Abr. Cabiljau* m.fl.
landsmän överflyttade till den nya staden, som började
bebyggas 1606 och erhöll privilegier 14/s 1607.
I nästa danska krig (1611—13) blev den
emellertid 12ä 1611 erövrad och i grund förstörd, och
vid fredsslutet 1613 stannade den jämte Älvsborg
och Nylöse i dansk ägo som pant i 6 år. Efter
Älvsborgs inlösen var Gustav II Adolf redo att
omedelbart återuppbygga G., men på
fastlands-sidan, vid Utrella (Otterhällan). För det nya G.
utfärdades interimsprivilegier 1619 med åläggande
för Nylöses och Älvsborgs invånare
(Nylöse-borna tredskades i flera år) att flytta dit, och
ett avsevärt antal holländare bosatte sig där 1621
—22. 4/e 1621 fick G. sina privilegier. Staden
erhöll 16 års skatte- och tullfrihet och som
donation Sävedals hd, Mölndals ström med tillhörigt
land och ”Alingsås skog i s. och n.”. Staden
skulle sortera direkt under regeringen, vilken
bestämmelse upphävdes 1695, då magistraten
ställdes under landshövdingen och dessutom fick sin
befogenhet inskränkt. Den skulle styras av ett
råd, med en ”burggreve” och några borgmästare
el. presidenter i spetsen. Den förste burggreven
(ämbetet upphörde 1683) var Jacob van Dijck,
som gjort en betydande insats under
grundläggningsåren, men den ledande personen blev snart
borgmästare Nils Börjesson. Redan tidigt
inflyttade även tyskar och skottar, och enl. 1624 års
förordning skulle rådet bestå av 4 svenskar, 3
holländare, 3 tyskar och 2 skottar. Rådets
protokoll författades till 1670 på svenska, holländska
och tyska. Redan efter några få årtionden var
G. i fråga om handel, materiellt välstånd och
folkrikedom rikets 2:a stad, vilket den sedan
förblivit. Genom frederna i Brömsebro och
Ros-kilde upphörde visserligen G. att vara landets
enda handelsstad — och gränsfästning — vid
västkusten, men det gick dock framåt ej minst
under Karl XII:s krig, då särsk.
järnexporten till England tog fart, och G. blev
medelpunkt och avsättningsort för kaperierna, som
blomstrade i sht 1715—18; det mest kända
kapar-namnet är Gatenhielm. En verklig glanstid för
— 561 —
— 562 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
