Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - de Haas, Wander Johannes - Haas, Joseph - Haas, Arthur - Haase, Friedrich - Haase, Hugo - Haastia - Haavardsholm, Fröydis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAAVARDSHOLM
strömmarna och upptäckte därvid den s.k,
Ein-stein-de Haaseffekten (se Einsteineffekt).
Huvudparten av H:s arbeten falla inom de låga
temperaturernas fysik. H. och hans medarbetare satte
1935 nytt köldrekord, då de genom adiabatisk
avmagnetisering lyckades uppnå en temp., som
beräknades endast med O°oo« överstiga den
absoluta nollpunkten. Re.
Haas [has], J o s e p h, tysk tonsättare (f. 1879),
sedan 1921 verksam i München, räknas som Max
Regers främste lärjunge. H. har i stor
utsträckning ägnat sig åt katolsk kyrkomusik och bl.a.
komponerat mässor, oratorier och orgelverk (t.ex.
”Eine deutsche Singmesse”, op. 60, och ”Deutsche
Vesper”, op. 72) men har även tonsatt en mängd
kammarmusik, sånger, pianostycken,
orkestersviter och melodramatisk musik (”Die Bergkönigin”,
op. 70) sartit operan ”Tobias Wunderlich” (1937).
Haas [has], Arthur Erich, österrikisk
fysiker (f. 1884), e.o. prof, i fysikens historia vid univ.
i Leipzig 1913, e.o. prof, i fysik vid univ. i Wien
1923. H. har varit verksam inom den teoretiska
atomfysiken. Han har dokumenterat sig som en
synnerligen framstående förf, av fysikaliska
läroböcker och monogr., bland vilka märkas
”Ein-führing in die theoretische Physik” (2 bd, 1919
—21, 5/6 Aufl. 1930), ”Das Naturbild der neuen
Physik” (1920), ”Materiewellen und
Quanten-mechanik” (1928, 4/5 Aufl. 1934), ”Atomtheorie”
(1924, 3 Aufl. 1936), ”Die Umwandlungen der
chemischen Elemente” (1935). Re.
Haase [ha’zo], Friedrich, tysk skådespelare
och teaterledare (1826—1911), 1846—48 anställd
vid hovteatern i Weimar, 1848—49 i Potsdam, 1849
—51 i Prag, 1851—52 vid hovteatern i Karlsruhe,
1852—55 vid hovteatern i München, 1855—58 i
Frankfurt a.M., 1860—65 i Petersburg, ledde 1867
—68 hovteatern i Koburg-Gotha, var 1869—70
anställd vid kungl. teatern i Berlin, ledde 1870—76
stadsteatrarna i Leipzig och som meddirektör 1883
—84 Deutsches Theater i Berlin samt ägnade sig
till 1898 åt gästspel, från 1869 också i Amerika.
Redan under de första åren av sin
skådespelar-verksamhet började H. inrikta sig på det område,
där han sedermera kom att fira sina största
triumfer, näml, karaktärsfacket. Till hans
bästa roller räknas Hamlet, Richard III, Shylock i
”Köpmannen i Venedig”, Don Cesar de Bazano,
Wurm i ”Kabal och kärlek”, Rocheferrier i ”Ett
parti piquet”, Sir Harleigh i ”Hon är vansinnig”
och Narcisse Rameau. [G.KgJA.L.
Haase [ha’zo], Hugo, tysk politiker (1863—
1919). Bördig från Ostpreussen var H. urspr.
advokat, slöt sig till socialdemokraterna och var 1897
—1918 (med avbrott för åren 1902—12) medl. av
riksdagen, där han blev ordf, i partiets
riksdagsgrupp. Vid krigsutbrottet 1914 ställde sig H.
avvisande mot krigskrediternas beviljande men följde
dock partiets majoritet, varvid han emellertid i sin
deklaration i riksdagen uttryckligen förordade en
snar försoningsfred, vilket krav han upprepade
1915. Följ, år blev han ledare för de oberoende
socialisterna, motarbetade hänsynslöst och med
alla medel krigspolitiken och deltog aktivt i
omvälvningen 1918. Som medlem i den provisoriska
regeringen motsatte han sig såväl samarbetet med
de borgerliga som nationalförsamlingens
inkal
lande och utträdde ur regeringen, när dessa krav
ej uppfylldes. 7/i 1919 blev han dödligt sårad vid
ett attentat från en personlig motståndare. G.Lbg.
Haa’stia, släkte av fam. korgblommiga växter
med 4 arter på Nya Zeeland. Hit hör H.
pul-vina’ris, som bildar täta, ulliga kuddar och jämte
arter av släktet Raöul’ia fått namnet n y z e
e-ländska fåret.
Haavardsholm [hå’-], F r ö y d i s, norsk
konst-närinna (f. 1896). H. studerade först skulptur
men övergick snart till dekorativt måleri och
teckning. Från sin lärare, den bl.a. för
glasmåleriets förnyelse verkande målaren Oluf
Wold-Torne, mottog hon starka intryck, och under en
resa 1916 studerade hon bl.a. Skovgaards
Viborgs-fresker, konsten på Glyptoteket i Köpenhamn och
Josephsons måleri i Göteborg. 1919 reste H. till
London och Paris, varvid hennes intresse
fångades av italienska och spanska ”primitiver” samt
framför allt av de gotiska glasmålningarna i
Chartres. 1920—22 vistades H. i Italien, ägnande
sitt studium särsk. åt frescomästare före 1500.
Senare följde ett par resor till Sverige, vars
moderna dekorativa konst intresserade H. — Redan
kort efter första studieresan visade H. i sin
produktion drag av personlig dekorativ begåvning.
Efter hand röjde sig dramatiska stilaccenter,
liksom i Norges äldre dekorativa konst
(stavkyrko-ornamentiken och bildvävnaderna). H. utvecklade
nu en rik produktion på olika områden, ss.
bokkonst, paramentik, monumentalmåleri och
glasmåleri. Särsk. som fantasifull illustratör och
glasmålare intar hon en rangplats i Norge. Med
enkel, slående kraft och god typografisk hållning
har hon illustrerat religiösa böcker, ss.
”Luther-boken” (1917), ”Textboken”, ”Messeboken” och
”Koralboken” (1926), men även profana böcker
av samtida norska förf. Märkligast är H:s
utsmyckning av maken Hans Henrik Holms
folk-målsepos ”Jonsok-natt” (1933), där teckningarna
på ett med texten kongenialt sätt tolka urnorsk
karaktär, folktro och sedvänja. Bland H:s arbeten
Fröydis Haavardsholm: Adam och Eva. Glasmålning
1915.
— 625 —
— 626 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
