Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haavardsholm, Fröydis - Haavio, Martti (P. Mustapää) - Hab. - Hába, Alois - Habackuk - Habana, La, Havan(n)a - Habanastadgan (Havannastadgan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAAVIO
inom paramentiken må nämnas biskopskappa och
mässhakar för Trondheims domkyrka (1929). H:s
huvudarbete inom glasmåleriet är korfönstren i
Trefoldighetskirken, Oslo, men även hennes s.k.
Korsfästelsefönster i Bergens Korskirke kan
framhållas på gr. av sin dramatiska, storliniga
komposition och rika färgprakt. H:s stil har i de
nämnda kyrkfönstren blivit ytterligare åtstramad
utan att förlora rörligheten och energien. Den
eldiga och samtidigt formalt behärskade
expres-siviteten i hennes glasmålningar, vilkas
originalitet icke eg. är traditionssprängande, har i hög
grad bidragit att befästa Norges ledande ställning
inom nutida glasmåleri alltsedan Emanuel
Vige-lands genombrott. Många av H:s kartonger
finnas på Kunstindustrimuseet, Oslo. — Litt.: T. B.
Kielland, ”F. H.” (1935). H.Ge.
Haavio [ha’-], Martti, finsk författare (f.
1899), 1932 doc. och sedan 1949 prof, i finsk och
jämförande folkdiktsforskning vid Helsingfors
univ., har under pseud. P. Mustapää utg.
diktsaml. ”Laulu ihanista silmistä” (”Sången
om de underbara ögonen”, 1925), ”Laulu
vaa-kalinnusta” (”Sången om gripen”, 1928),
”Jää-hyväiset Arkadialle” (”Farväl, Arkadien”, 1945)
och ”Koiruoho, ruusunkukka” (Malört,
rosenblomma”, 1947) samt en mängd folkloristiska
arbeten, bl.a. ”Kettenmärchenstudien”, 1—2 (1929
—32), ”Suomalaisen muinaisrunouden maailma”
(”Den finska forndiktningens värld”, 1935),
”Suo-malaiset kodinhaltiat” (”Finska husrån”, 1942)
och ”Viimeiset runonlaulajat” (”De sista
runo-sångarna”, 1943). E.Ed.
Hab., förk. för Habackuk.
Håba, A1 o i s, tjeckisk tonsättare (f. 1893),
prof, vid konservatoriet i Prag. H. var tidigt
intresserad av de mähriska och slovakiska
böndernas musik och iakttog, att de använde
intervaller, som ej kunde återges på instrument med
fast 12-tonstemperatur. Efter studier vid
konservatoriet i Prag (komposition hos Novåk) och
hos Schreker samt univ.-studier i akustik har
H. ägnat sig åt komposition och därvid (fr.o.m.
op. 7, stråkkvartett) sökt att i konstmusikalisk
form använda tonsteg, mindre än halvtonen,
främst kvarts- och sjättedelstoner, bl.a.
orkesterverk (op. 10), kammar- och pianomusik (skriven
för särskilda pianoinstrument med två
klaviaturer på kvartstonsavstånd), under senare tid
även dramatisk musik och filmmusik. C.A.M.
Haback’uk (assyriskt namn), en av de s.k.
mindre profeterna. I boken H. i GT kunna särskiljas
3 delar: 1) en profetia om världens erövring genom
kaldéerna (1:5—10, 14—15) från slutet av 7:e årh.
f.Kr.; 2) veropen i kap. 2, riktade mot kaldéerna;
3) en efterexilisk psalm (kap. 3). Ovisst är, om
H. är förf, till 1) och 2) el. den som ordnat boken.
— Litt.: J. Lachmann, ”Das Buch H.” (1932); E.
Stave, ”De mindre profeterna”, 2 (1920).
Habana, La H. [apa’na] (förr San Cristobal
de la H.), Havan(n)a, republiken Cubas
huvudstad, på öns n. kust; 568,913 inv. (1938),
Västindiens största industri-, sjö- och
handelsstad och en av tropikernas mest blomstrande
städer. — Grundat av Diego Velåzquez 1515 på
sydkusten förlädes H. 1519 till den nuv. platsen.
Ett betydande uppsving fick staden under 1600-
talet som stapelplats för alla de spanska
besittningarna i Amerika och föreningspunkt för de
flottor, som till Spanien förde de
spansk-ameri-kanska koloniernas rikedomar, ”silverflottorna”.
H. plundrades flera gånger av sjörövare,
engelsmän och fransmän. Nordamerikanska
slagskeppet ”Maines” explosion i H:s hamn gav
anledning till spansk-amerikanska kriget*. — H.
uppfyller den breda halvön mellan Mexikanska golfen
och Habanaviken och har nu även brett ut sig
på inlandet längre åt v. Den äldsta stadsdelen
ligger vid det smala, fjordliknande, 250 m breda
och 1,5 km långa hamninloppet. Dess gator äro
smala och krokiga med envåningshus i spansk
kolonialstil. Här ligger den av jesuiterna
uppförda katedralen (fullbordad 1724), det gamla
fästet La Fuerza (1538) och kyrkan Santo
Domingo (1578). De nya stadsdelarna nå fram till
öppna havet, och här löper längs själva
stranden en av de ståtligaste gatorna, Calzade del
Malecön, med många offentliga byggnader,
affärshus och hotell i modern storstadsstil. På
gränsen mellan gamla och nya staden ligger
Parque central med det 1922 fullbordade
presidentpalatset. Utanför H:s v. del ligger en hög
kulle med Castillo del principe och univ. (c:a
13,000 studerande 1945). På ö. sidan av inloppet
resa sig de gamla fästena Castillo del Moro och
Castillo de la Cabana. — H:s handelsläge är
utomordentligt. Beläget vid den inre delen av
Floridasundet, behärskar det inloppet från
Atlanten till Mexikanska golfen. H. ligger vidare
mitt för Mississippis mynning och bördiga
jordslätter och dessutom på den punkt, där Cubas
berömda tobaksdistrikt, Vuelta de Abajo,
gränsar till det rika sockerdistriktet, Vuelta de Ariba.
Ej utan skäl erhöll H. tidigt tillnamnet Llave
del Nuevo mundo (”Nyckeln till Nya världen”).
Ehuru ej fullt stormsäker anses hamnen vara en
av Västindiens bästa. Hela stranden vid
Habanaviken är kantad av dockor och varv. Ångfärjor
i regelbunden trafik transportera järnvägsvagnar
på 6 tim mellan Key West i Florida och H.
En annan dyl. ångfärjelinje uppehälles mellan
H. och New Orleans. 80 °/o av Cubas import
och 25 °/o av dess export gå över H.
Lufttrafiklinjer förena staden med USA, de övriga
västindiska öarna samt Mellan- och Sydamerika.
Industrien förädlar den omgivande landsbygdens
huvudprodukter (tobaks-, socker- och
chokladfabriker, brännerier och bryggerier). Sedan H.
i början av 1900-talet befriades från gula febern
och tyfus, har den blivit en modern stad och
är nu en av nordamerikanernas mest besökta
vinterrekreationsorter. [J.F.]A.Er;B.
Habanastadgan (Havannastadgan). I
Habana hölls 21/n 1947—2Vs 1948 en internationell
konferens rörande handels- och sysselsättningsfrågor,
Habanakonferensen. Till grund för
konferensens arbete låg ett förslag till stadga för
en internationell handelsorganisation. Detta
förslag, som urspr. härrörde från ett amerikanskt
initiativ, hade utarbetats av en internationell
kommitté av 17 stater. Sverige deltog som
observatör. Enl. konferensens beslut, H., förbinda
sig de stater, som ansluta sig till
Internationella handelsorganisationen, att på handelns och sys-
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
