Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Habeneck, François Antoine - Habenhausen - Habent sua fata libelli - Haber, Fritz - Haber-Boschprocessen - Haberl, Franz Xaver - Haberlandt, 1. Gottlieb - Haberlandt, 2. Michael - Haberlandt, 3. Arthur - (von) Haberler, Gottfried
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HABENHAUSEN
en tysk musiker i fransk tjänst (militärmusik).
Elev av Baillot, senare prof, vid
konservato-riet och dir. för stora operan grundade H.
Con-certs du conservatoire, med vilka han 1828 inledde
en storartad propaganda för Beethovens symfonier.
Han utgav kompositioner för violin (2 konserter,
svit för 2 violiner) och orkestervariationer. Hans
båda namnkunniga lärjungar Léonard och Alard
bära vittnesbörd om hans framgångsrika
lärar-verksamhet. H.M.
Ha’benhausen [-hauzan], by 5 km s. om
Bremen, där fredstraktaten slöts mellan Sverige och
den fria riksstaden Bremen 15/ii 1666 efter de
s.k. bremiska krigen*. Traktaten betecknar
slutpunkten i de svenska strävandena att förmå
Bremen att uppge sin ställning som fri riksstad
och erkänna Sveriges överhöghet. Den
bestämde, att Bremen skulle förbli fri riksstad. När
det dessutom stadgades, att staden skulle avstå
från säte och stämma på den tyska riksdagen
från slutet av pågående riksdag till 1700, var
detta endast ägnat att maskera det fullständiga
svenska nederlaget, eftersom den pågående
riksdagen blev permanent. Jr R.
Hab’ent sua fata libelfi (lat.), d.v.s. ”böcker ha
sina öden”, med syftning på det nyckfulla i deras
popularitet el. de tillfälligheter, som åstadkomma,
att ett bortglömt el. försvunnet arbete åter
kommer fram i dagen; citat från Terentius Maurus.
I sin helhet lyder den hexameter, i vilken uttrycket
förekommer: Pro’ captu’ lecto’ris (d.v.s. ”alltefter
läsarens uppfattning el. uppfattningsgåva”) habentJ
sua fa’ta libelVi.
Haber, Fritz, tysk kemist (1868—1934), prof,
vid tekniska högskolan i Karlsruhe 1898, chef för
Kaiser-Wilhelm-Inst. för fysikalisk kemi och
elektrokemi 1911. H. är en av den moderna kemiens
främste män, som på de flesta områden inom
kemien utförde ett grundläggande arbete, så inom
den organiska kemien,
men kanske främst på
gasreaktionernas
område. Så ledde hans
teoretiska
undersökningar över
jämviktsförhållandet mellan
väte och kväve vid olika
temperaturer till en
storindustriell
framställning av ammoniak
ur luftens kväve
(Ha-ber-Bosch-metoden),
den f.n. viktigaste av
alla kvävemetoderna (se
Ammoniak). För detta
arbete belönades H. 1918 med Nobelpriset. H.
nedlade under i:a världskriget ett stort arbete vid
organiserandet av den kemiska krigsindustrien och
på utvecklingen av de kemiska stridsmedlen, som
kommo till användning i det s.k. gaskriget. De
första gasmaskerna med filterbehållare
utexperi-menterades under hans ledning vid
Kaiser-Wilhelm-Inst. i Berlin-Dahlem. Lj.
Haber-Boschprocessen [-båj’-], kem., se
Ammoniak.
Haberl, Franz Xaver, tysk musikforskare
(1840—1910), organist vid Santa Maria deH’Anima
i Rom, där han utbildades till musikhistoriker, 1871
—82 domkapellmästare i Regensburg; stiftare (1874)
och ledare av den berömda skolan för kyrkomusik
där, framstående forskare och utg. av
1400—1600-talens kyrkomusik, utgav 1876—1907
”Cäcilienka-lender” och ”Kirchenmusikalisches Jahrbuch”. Av
H:s musikhistoriska skrifter äro särsk. ”Bausteine
für Musikgeschichte” (1886—88) av betydelse.
Ha’berlandt. 1) Gottlieb H., tysk botanist
(1854—1945), fil. dr i Wien 1876, prof, i Graz
1888, i Berlin 1910. H. gjorde 1891—92 en
vetenskaplig resa till Java, skildrad i ”Eine
bota-nische Tropenreise” (1893, 3 Aufl. 1926). H:s
forskning inriktades på sambandet mellan
organens inre byggnad
och deras funktioner
samt blev
grundläggande för den
fysiologiska växtanatomien.
Han utgav på detta
område
”Sinnesorga-ne im Pflanzenreich
zur Perception
mecha-nischer Reize” (1901)
och ”Physiologische
Pflanzenanatomie”
(1884, 6 Aufl. 1924).
H. utgav även
arbeten över
mossornas anatomi,
cellkär
nans läge vid delning och nybildning av celler,
sår- och nekrohormoner och statolitteorien samt
självbiogr. ”Erinnerungen, Bekenntnisse und
Be-trachtungen” (1933). A.Hr.
2) Michael H., den föreg:s bror, etnograf
(1860—-1940), prof, vid Wiens univ. och 1912—23
chef för Museum für Volkskunde i Wien. Han har
bl.a. utg. handböcker i etnologi, ss. ”Völkerkunde”
(1898, 3 Aufl., 2 bd, 1920—22), och skrivit partierna
om Östasien och Europas indogermanska folk i
Buschans ”Hlustrierte Völkerkunde”, 2:1—2 (1923
—26).
3) Arthur H., den föreg:s son, etnograf (f.
1889), privatdoc. i etnografi vid Wiens univ. 1914,
med prof:s titel 1924, chef för Museum für
Volkskunde 1923. Efter 2:a världskriget entledigades
H. från sina ämbeten.
(von) Ha’berler, Gottfried, amerikansk
nationalekonom av österrikisk börd (f. 1900), prof,
vid Wiens univ. 1934, ekonomisk expert åt Nat.
förb. 1934—36, kallad till prof, vid Harvard Univ.
1936, rådgivare till styrelsen för Federal Reserve
System 1943. H. har skrivit betydande arbeten
om indextal (”Der Sinn der Indexzahlen”, 1927)
och om den internationella handelns teori (”Der
internationale Handel”, 1933; eng. ed. ”Theory
of international trade”, 1936) samt ”Liberale und
planwirtschaftliche Handelspolitik” (1934). Mest
känd är H:s på uppdrag av Nat. förb. utarbetade
framställning av de moderna konjunkturteorierna
(”Prosperity and depression”, 1937, 3 ed. 1941;
sv. övers. ”Högkonjunktur och depression”, 1940).
I detta standardverk visar H., hur den mångfald
teorier, som enl. populärt föreställningssätt skall
finnas på detta område, kan reduceras till högst
ett tiotal alternativa förklaringsmöjligheter. I sin
egen syntetiska teori använder H. främst reala
— 631 —
— 632 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
