Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - (von) Haberler, Gottfried - von Habermann, Hugo - Habibullah - Habicht, Theo - Habil - Habilitetsvillkor - Habima - Habit - Habitation - Habitué - Habitus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HABITUS
(i mots. till monetära) termer. Ett
konjunkturuppsving antas sålunda i regel vara orsakat av
en positiv differens mellan företagens räntabilitet
och låneräntan, en differens, som emellertid vanl.
uppstår genom förbättrade möjligheter för
investering i realkapital. Även vid förklaringen av
själva krisomslaget avböjer H. de monetära
tolkningarna. Genom förskjutningar i förhållandet
mellan kapitalvaru- och
konsumtionsvaruproduk-tionen blir det ekonomiska systemet vid fortsatt
uppsving i allt högre grad känsligt för störningar.
Vid analysen av nedgångsperioderna är H.
påverkad av J. M. Keynes’ teori om
likviditetspre-ferensen. Det utmärkande för H:s konstruktiva
konjunkturteori är dess beaktande av de
ekonomiska processernas möjliga beroende av yttre
störningar och ingrepp. Bland H:s senare skrifter
kunna nämnas ”Consumer instalment credit and
economic fluctuations” (1942) och ”Quantitative
trade Controls” (1943). Ln.
von Ha’bermann, Hugo, tysk målare (1849—
1929), studerade i München, där han 1909 blev prof,
vid konstakad. och ordf, i den nya
konstsammanslutningen Die Sezession; framträdde särsk. som
porträttmålare i brett impressionistiskt maner med
rytmiskt linje- och ljusspel. Berömt är porträttet
av H:s moder (Neue Pinakotek, München). — Litt.:
F. v. Ostini, ”H. v. H.” (1912).
Habibulla’h, emir av Afghanistan (1872—1919),
son till emir Abd-ar-Rahman, som han 1901
efterträdde, fortsatte faderns engelskvänliga politik och
förhindrade landets inträdande på Turkiets sida i
världskriget 1914—18. Han mördades 1919 och
efterträddes av sin son Amanullah.
Habicht [ha’bixt], Theo, tysk politiker och
publicist (1898—1944), deltog som frivillig i i:a
världskriget, hade befälsställning under kampen
mot spartakisterna 1918—19 och var därefter
affärsman. H. spelade från 1927 en framträdande
roll som publicist och distriktsledare i den
nationalsocialistiska rörelsen och fick 1931 i
uppdrag att leda dess propaganda i Österrike med
titeln Landesinspektor für österreich. I maj 1933
utnämndes han till pressattaché vid tyska
beskickningen i Wien men måste s.å. lämna Österrike.
Han fortsatte sin verksamhet i radiopropagandan
från München, men efter den misslyckade
kuppen i Wien i juli 1934 läto nazisterna honom
försvinna från Anschluss-politikens synfält. Från
borgmästarposter i tyska landsorten avancerade
H. till statssekr. i utrikesministeriet. Han
stupade 1944 som kapten på östfronten. [Th.]S.Br.
Habi’l (fra. habile), duglig, skicklig; smidig,
tillmötesgående.— Subst.: h a b i 1 i t e’t, skicklighet;
kompetens. — H a b i 1 i t e’r a sig, visa sig
skicklig till något, styrka sin skicklighet el. kompetens.
Habilitetsvillkor, rättsv., se Domare.
Habi’ma (hebr., scenen), en 1908 av läraren Naum
Zemach från Litauen bildad hemlig judisk
dilet-tantteater, som efter revolutionen 1917 öppnades
som offentlig teater i Moskva. H. framförde i
naivt förenklad stil hebreiskt drama på
originalspråket och väckte från 1926 uppmärksamhet i
det övriga Europa, bl.a. i Stockholm 1930.
Habft (fra. habit, se Habitus), dräkt, klädsel.
Habitatio’n (av lat. habita’tio, boning, bostad),
geogr., bebyggelseenhet, bostad, bostadshus, vanl.
Sydportalen på Hablingbo kyrka. Se även bild vid
Egypticus.
med tillhörande ekonomibyggnader. H. omfattar
alltså även begreppet gård. Den är den minsta
enheten i den mänskliga bebyggelsen men dock
av största betydelse i bebyggelsegeografien,
emedan kulturlandskapets struktur till stor del beror
av det sätt, varpå h. äro grupperade: ant.
isolerade el. samlade i större enheter
(agglomeratio-ner), ss. byar, stationssamhällen el. städer.
Habitué [fra. utt. abitye’] (fra., av lat. hab’itus*’),
stamgäst, stamkund. — Adj.: h a b i t u e 11’, som
blivit till vana; sedvanlig, inrotad.
Hab’itus (lat., av hab^re, hava, som reflexivt:
förhålla sig, jfr Habit), hållning, (yttre) skick,
gestalt, beskaffenhet; helhetsintryck.
Med. Varje individ präglas av sin h., d.v.s. sin
allmänna kroppsutveckling, sitt näringstillstånd och
sitt psykiska framträdande. Man har uppställt
talrika normala habitustyper, konstitutionstyper,
redan på gr. av kroppsliga särmärken. Som sådana
huvudtyper kunna anföras: 1) astenisk el. 1 e
p-tosom h., magra individer med lång hals och
smal bröstkorg (se Asteni), 2) p y k n i s k* el. p 1
e-torisk h., rätt feta individer med kort hals och
bred bröstkorg, 3) muskulös, atletisk h., där
muskulaturens, och 4) cerebral h., där
huvudets och hjärnans utveckling särsk. framträder i
förhållande till den övriga kroppens. — Somliga
habitustyper ha ansetts disponera individen för
sjukdomar, så t.ex. astenisk h. för tuberkulos, därför
även kallad tuberkulos h., och pyknisk h.
för hjärnblödning, slaganfall, därför även kallad
apoplektisk h. Sedda från denna synpunkt
innebära dessa typer redan en patologisk konsti-
— 633 —
— 634 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
