Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Habsburg, furstehus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HABSBURG
det), från vilken den habsburgska linjen utgår,
och Rudolf, stamfadern till den laufenburgska
linjen, utdöd 1415, men redan efter Rudolfs död
1249 synes det mesta av besittningarna ånyo ha
samlats i huvudlinjens händer. Albrekts son
Rudolf innehade näml., förutom stora allodialgods,
som han delvis förvärvat genom sin moder
Heil-wig av Kyburg, grevskapsrättigheterna över
Zü-richgau — innefattande även de s.k. Waldstätte —,
Aargau, Frichgau, lantgrevskapet över Elsass och
Thurgau, ett i det närmaste sammanhängande
landkomplex i Aare- och Reussdalarna och utefter v.
Rhenstranden från Bodensjön till Vogeserna. Han
blev 1273 tysk konung som Rudolf I. Efter
Rudolfs seger över Ottokar av Böhmen försköts det
habsburgska husets tyngdpunkt till Österrike. De
indragna rikslånen Österrike, Steiermark och Krain
förlänade han med hertigtitel till sönerna Albrekt
och Rudolf 1282, dock så att de landsfurstliga
rättigheterna genom en husordning 1283 reserverades
åt Albrekts linje. Härigenom lades grunden till
husets kommande maktutveckling. De gamla
schweiziska besittningarna gingo däremot under de
närmaste två årh. förlorade i kampen mot
Edsförbundet, bildat 1291. I kampen om den tyska kronan
och det åtrådda konungariket Böhmen trängdes
visserligen H. efter Albrekts död 1308 (tysk konung
1298—1308) undan av huset Luxemburg — Fredrik
den sköne (1286—1330) blev icke helt erkänd som
tysk konung—, men under 1300-talet vidgade huset
sina besittningar mot sydöst och sydväst: Kärnten
(i335)» Tyrolen (1363), Triest (1382) vunnos. 1379
delades besittningarna mellan bröderna Albrekt
III (d. 1395) och Leopold III (d. 1386) i Nedre
Österrike och Inre Österrike, det sistn. omfattande
Steiermark, Tyrolen, Kärnten och Krain. Den förre
blev stamfar för den albertinska (österrikiska)
linjen, den senare för den 1 eop ol di nsk a
(steier-markska); se släkttavlan vid sp. 636. Till den
albertinska linjen hörde Albrekt V, svärson till
kej-sar Sigmund; han förvärvade efter dennes död
Ungern och Böhmen samt blev tysk konung som
Albrekt II (1438—39); huset hade åter nått kronan.
Med Albrekts son Vladislav Posthumus (d. 1457)
utslocknade den albertinska linjen; dennes
förmyndare, en medl. av den leopoldinska linjen, Fredrik
av Steiermark, lyckades ej bevara Böhmen och
Ungern åt H. men valdes 1440 till tysk konung som
Fredrik IV (romersk kejsare 1452 som Fredrik III).
Under Fredrik samlades genom sidolinjernas
utslocknande åter de habsburgska besittningarna på
en hand; den tyska kronan kom med ett enda
avbrott (wittelsbacharen Karl VII 1742—45) att från
nu vara knuten till H. ända till rikets upphörande.
Med Fredriks son Maximilian (1459—-1519)
började det habsburgska världsherraväldet,
statsrätts-ligt uppbyggt genom en serie giftermålsfördrag.
Maximilians giftermål med Maria av Burgund
tillförde huset Burgund och Nederländerna (”det
burgundiska arvet”). Den politiska byggnaden
fullbordades genom deras son Filip den skönes
(1478—1506) giftermål 1496 med Johanna av
Kasti-lien samt giftermålet mellan Filips yngre son
Ferdinand och Anna av Böhmen och Ungern
1515. Som ett resultat av denna politik tillföllo
1506 Filips äldre son Karl V (1500—-58)
Nederländerna, efter morfadern Ferdinand av Arago-
nien (d. 1516) Spanien med dess europeiska
biländer och väldiga kolonialområde, efter farfadern
1519 de österrikiska arvländerna. Dessa senare
överlämnade han 1521—22 till brodern Ferdinand I
(1503—64), som dessutom tack vare sitt giftermål
1526 erhöll Böhmen och Ungern. Därmed delades
husets besittningar på den spanska och den
österrikiska linjen.
Spanska linjen. Karl V:s son Filip II (d.
1598) blev arvtagare till de spanska landen. Efter
Filip II följde i rät linje Filip III (d. 1621), Filip
IV (d. 1665), Karl II (d. 1700), med vilken den
spanska linjen utdog på svärdssidan. Karls syster
Margareta Teresia (d. 1683) var g.m. kejsar
Leopold I, hans halvsyster Maria Teresia med Ludvig
XIV av Frankrike; både Bourbon och Österrike
hade anspråk på det spanska arvet.
österrikiska linjen erhöll 1556
kejsarkronan. Efter Ferdinands död tillföll denna jämte
Österrike, Böhmen och Ungern Maximilian II (1527
—76), medan de yngre sönerna Ferdinand (d. 1595)
och Karl (d. 1590) erhöllo resp. Tyrolen och
Steier-mark-Kärnten-Krain, men redan Karls son
Ferdinand II (1578—1637) kunde som kejsare 1619
förena kronländerna, sedan den kejserliga grenen
utslocknat med Maximilians söner— av vilka Rudolf
var kejsare 1576—1612 och Mattias 1612—19 —
samt farbrodern Ferdinand av Tyrolen tidigare
dött barnlös. Ferdinand II överlämnade visserligen
Tyrolen åt sin bror Leopold, men dennes linje
utdog 1655. Sedan dess har ingen delning av
arvländerna förekommit. Ferdinand följdes av sonen
Ferdinand III (1608—57), denne av sin son
Leopold I (1640—1705); den sistn:s söner Josef I (1678
—1711) och Karl VI (1685—1740) blevo båda
kejsare. På mödernet av spanska linjen lyckades den
senare genom freden i Rastatt* 1714 erhålla en del
av det spanska arvet. Med honom utslocknade det
habsburgska huset på svärdslinjen.
Till följd av pragmatiska sanktionen*
efterträddes Karl i arvländerna av dottern Maria Teresia
(1717—80). Genom hennes giftermål med Frans
Stefan av Lothringen, tysk kejsare 1745—65 som
Frans I, grundades dynastien H.-L o t h r i n g e n.
Sonen Josef II, kejsare 1765—90, ärvde vid
moderns död 1780 de habsburgska arvländerna.
Honom följde brodern Leopold II (1747—92),
efterträdd av sin son Frans II (1768—1835), som 1804
antog titeln kejsare av Österrike som Frans I och
1806 nedlade den tysk-romerska kejsarvärdigheten.
En yngre bror till Josef II och Leopold II,
Ferdinand (d. 1806), grundade genom giftermål med en
arvtagerska av dynastien Este huset
österrike-Este, som 1814—59 regerade i hertigdömet Modena
och utdog på svärdssidan 1875. En yngre bror till
Frans II, Ferdinand (d. 1824), blev storhertig av
Toscana och stamfader till sidolinjen Toscana,
vilken ännu har ättlingar på svärdssidan. Efter
Frans följde 1835 som kejsare av Österrike
sonen Ferdinand I (1793—1875); denne abdikerade
1848 och efterträddes av sin brorson Frans Josef I
(1830—1916). En yngre bror till Frans Josef,
ärkehertig Maximilian, sköts 1867 som kejsare av
Mexico; Frans Josefs son, kronprins Rudolf, begick
självmord 1889; närmaste tronföljaren, ärkehertig
Frans Ferdinand, en brorson till Frans Josef,
mördades 1914 i Sarajevo. Karl I (1887—1922), son
— 637 —
— 638 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
