Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagberg, 2. Carl August (språkman, översättare) - Hagberg, 3. Theodor - Hagberg, 4. Karl August (tidningsman, översättare) - Hagberg, 5. Louise - Hagberg, Erik - Hagberg, Hilding - Hagberg, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGBERG
teln ”Resa i Europa på 1830-talet”. Av särskild
betydelse för hans utveckling blev vistelsen i Paris;
om de litterära intryck han där mottog, vittnar
”Om den nya fransyska vitterheten” (i ”Skandia”,
1836—37). Efter hemkomsten försökte H. sig på
realistiskt romanförfattarskap i W. Scotts stil;
han tryckte 1838 d. 1 av den för sin tid märkliga
romanen ”Ett borgarhus på Köpmangatan för 30
år sedan” men utgav den aldrig. 1840 erhöll han
Norbergska
professuren i estetik och
moderna språk i Lund
efter den
uppseendeväckande befordringsstrid, vari även
Almqvist deltog. Under
några år (1841—45)
utövade han med kraft
och insikt litterär
kritik i tidskr. ”Studier,
kritiker och notiser”.
Under 1840-talet
utförde H. också sitt livs
storverk, näml, övers,
av Shakespeares
”Dra
matiska arbeten” (12 bd, 1847—51). Genom denna
övers., utmärkt för språklig realism och fyndighet
och ännu föga åldrad, har Shakespeare blivit en
beståndsdel i svensk kultur. Efter fullbordandet
av detta verk åtog sig H. det mödosamma arbetet
med Svenska akad = s ordbok och utbytte i samband
därmed 1858 sin professur mot en annan
nyinrättad i nordiska språk. Han blev 1851 led. av
Svenska akad. — Litt.: K. Warburg, ”Den börjande
reaktionen mot nyromantiken” (i ”Samlaren”,
1903); A. Österling, ”C. A. H.” (1922); N. Molin,
”K. A. H. som översättare” (1929). A.Wn.
3) Jacob T h e o d o r H., den föreg:s bror,
univ.-lärare (1825—93), blev 1851 doc. i fransk
litteratur, 1860 adjunkt i franska och italienska
och var 1868—90 prof, i nyeuropeisk lingvistik och
modern litteratur, allt vid Uppsala univ. Efter de
tidigare arbetena ”Hvarför är vår tid icke
poetisk?” (1852; i polemik med B. E. Malmström)
och skådespelen ”Karl
XII” (1864) och ”Karl
XI” (1866; uppf. i
Stockholm) m.m.
ägnade sig H. med iver
åt den romantistiska
delen av sitt
omfattande ämne, vars studium
han befordrade
genom att införa Diez’
historiska metod och
indraga de spanska
och portugisiska
språken bland
studieämnena samt omarbeta sin
”Italiensk språklära”
(av 1863). Vidare utgav H. ”Den provenqalska
vitterhetens återuppståndelse i det 19:6 årh.”
G873X ”Rolandssagan” (1884), Cervantes’ ”Don
Quijote” (1885), Calderön, "Lifvet är en dröm”
(1886). Han översatte Petrarcas sonetter till Laura
(1874) och tre Calderön-dramer. J.V.
4) Karl August H., den föreg:s son,
tid
ningsman, översättare (1863—1944). Efter en
utländsk studieresa blev H. 1892 medarbetare i
”Aftonbladet”, var 1911—16 redaktionssekr. och
1916—28 red. för halvveckouppl. av
”Aftonbladet”. Från 1908 var H. medl. av Svenska akad:s
Nobelinst. H., som var ovanligt väl förtrogen
med romanska språk, särsk. spanska och
portugisiska, utförde en rad lyckade övers, av
klassiska och moderna verk på vers och prosa från
dessa språk. Han utgav bl.a. ”Främmande
dikter” (1900), Echegaray, ”Den store Galeotto”
(1902), Calderön, ”Den ståndaktige prinsen”
(1904; påbörjad av H.3), Lope de Vega,
”Järnvattnet i Madrid” (1907; med inledn. om Lope),
”Modärna trubadurer” (1917), som återgav
kata-lanska skalder, G. Téllez, ”Förföraren från
Sevilla och stengästen” (1924; med
litteraturhistorisk inledn.) och ett urval av den portugisiske
nationalskalden A. Corréa d’Oliveira (1933). E.
5) Louise Euphrosyne H., den föreg:s
syster, folklivsforskare (1868—1944), amanuens vid
Nordiska museet 1891—1930, där hon bedrev en
betydelsefull insamlingsverksamhet av föremål och
gjorde uppteckningar; fil. hedersdr i Uppsala
1942. Utom talrika uppsatser, bl.a. om tro
och sed vid de folkliga årsfesterna, flertalet
publ. i ”Fataburen”, utgav H. ”Påskhögtiden”
(1920) och ”När döden gästar” (1937), det
främsta nordiska materialverket om tro och sed i
samband med död och begravning. H:s forskningar
stå i nära beroende av N. E. Hammarstedt. —
Litt.: K. R. V. Wikman, ”L. H.” (i ”Fataburen”,
1945)- Sn.
Hagberg, Erik Rudolf, politiker (f. 17/s 1891),
blev efter univ.-studier i Lund 1909 medarbetare
i ”Helsingborgs-posten”, 1915 2:e red. i ”Skånska
aftonbladet”, 1925 dess huvudred. H:s krafter
togos i anspråk inom högerorganisationerna, och
han var tidigt aktivt verksam inom Malmös
kommunala liv. 1933 invaldes H. i A.k., där han
särsk. ägnat sig åt närings- och skattefrågor.
Han har säte i riksdagshögerns förtroenderåd.
Hagberg, Karl Hilding, politiker,
tidningsman (f. 28/io 1899), arbetade som gruvarbetare i
Malmberget och Kiruna 1914—29, blev därefter
journalist och en av ledarna för kommunismen
i Norrland. H. var red. för ”Norrskensflamman” i
Luleå 1930—40 och är sedan 1943 politisk red. för
”Ny Dag” i Stockholm. Sedan 1930 är han led.
av Sveriges kommunistiska partis centralstyrelse
och sedan 1933 av dess arbetsutskott. Sedan 1933
är han led. av A.k. och ordf, i kommunistiska
partiets A.k.-grupp. Han var 1935—40 led. av
Norrbottens läns landsting. H. har utg. ett antal
skrifter av politiskt innehåll. S.Wr.
Hagberg, Knut Hjalmar, författare (f. 19/t
1900). Efter att ha blivit fil. dr i Lund 1925
ägnade sig H. åt kulturjournalistik och har varit
anställd i ”Nya dagligt allehanda” 1925—44 och
i ”Svenska dagbladet” från 1945; H. har också
framträtt som föreläsare och krönikör i radio.
H., som först utbildade sig till
litteraturhistoriker med Fredrik Böök som lärare,
specialiserade sig på engelsk litteratur, varvid han med
personlig sympati särsk. dröjde vid företrädare
för en mera konservativ, religiös livsinställning;
H. har visat stort intresse för katolicismen,
— 669 —
— 670 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
