Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haga (gods i Svinnegarns socken) - Haga (Nylands län) - Hagaberg, Nordiska lantbruksskolan - Hagaberg, Svenska bibelinstitutet på - Hagada - Hagalund - Haganah - Hagander, Johan - Hagar - Hagardt, Sten - Hagaström - ab. Hagaverken - Hagbard och Signe - Hagberg, släkt - Hagberg, 1. Carl Peter - Hagberg, 2. Carl August (språkman, översättare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGA
Haga slott vid Enköping.
slottet med den vidsträckta parken, och 1920
såldes jordegendomen till styckning. Haga gård
(216 ha, därav 112 åker) tillhör fru Hildegard
Göthberg och Haga slott (taxeringsvärde 194,200
kr) B. Tylöskog. Ett stort tegelbruk, anlagt
1884, tillhör a b. Hagaverken (aktiekapital
400,000 kr, 50 arb., årstillverkning 6,5 mill. st
tegelvaror). — Namnet är en form av ordet
hage, inhägnad, möjl. åsyftande en gammal
befäst-ningsanläggning (se A. Nordén i ”Namn och
bygd”, 1929, sid. 118 f.). P.;E:\
Haga, fi. Haaga, tidigare köping i Nylands län,
Finland, utbruten 1922 från Helsinge,
inkorporerad 1946 med Helsingfors stad.
Hagaberg, Nordiska lantbruksskolan,
se Rösiö, P. J.
Hagaberg, Svenska bibelinstitutet på
H., se Svenska bibelinstitutet.
Hagada, religionsv., se Haggada.
Hagalund, municipalsamhälle i Solna sn i
Uppland 1899—1942, omfattande 0,73 km2 med 9,411
inv. (1942). H. uppgick Vi 1943 i Solna stad. —
Namnet är av ungt datum och fritt komponerat.
Hagana’h (hebr., självförsvar), judisk
kamporganisation. Benämningen H. användes redan
av en ungdomsorganisation till skydd mot de
ryska pogromerna 1887 och 1905. Den
övertogs av sionisterna i Palestina, som i sht efter
1920 upprättade egna, irreguljära försvarsstyrkor.
Ehuru icke erkänd av brittiska mandatmakten
värnade H. de judiska jordbrukskolonierna mot
araberna under orosåren 1921—29. Vid
arabupproren 1936—39 utnyttjade mandatregeringen i
viss grad H. och lät utbilda dess elit till
stöt-trupper, de s.k. palmach. Sedan lugnet hade
återställts, togo britterna ånyo avstånd från
organisationen. En ny period av samverkan
förekom under 2:a världskriget, särsk. 1940—42, då
judarna stödde den brittiska krigföringen.
Extre-mister motsatte sig dock städse varje
eftergivenhet mot mandatregimen. Sålunda bröt sig
gruppen Irgun Zwai Leumi 1937 ut ur H. Genom
utbrytning ur Irgun uppstod i sin tur 1940
Sternligan (Lekhy). I sept. 1945 uppgav
H. ”återhållsamhetens politik” och började arbeta
som en snabbt växande nationell kamprörelse i
nära förbindelse med terroristgrupperna. Ett
brittiskt upplösningsdekret 1946 blev utan
verkan. H. fortsatte aktiviteten ”underjordiskt” och
ombildades vid staten Israels grundande 1948 till
dess reguljära armé, som s.å. framgångsrikt förde
öppet krig med de arabiska grannstaterna. S.Br.
Hagan’der, Johan Oscar, jurist (f. 28/s 1896),
jur. kand. 1920, assessor i Svea hovrätt 1929,
hovrättsråd 1936, häradshövding i Stockholms
v. domsaga 1941—43, justitieråd 1943—46, v.
ordf, i Arbetsdomstolen 1936—43, ordf, där
sedan 1947. H. var även v. ordf, i Statens
pris-kontrollnämnd 1940—41 och ordf, i centrala
om-sättningsskattenämnden 1941 och är ordf, i
Pressens opinionsnämnd sedan 1945.
Hagar, enl. sägnerna (1 Mos. 16 och 21) Ismaels
stammoder, Saras egyptiska slavinna, som av
henne gavs åt Abraham till bihustru, för att Sara
skulle kunna adoptera hennes barn. H. med sonen
Ismael blevo sedan bortdrivna av Sara. Möjl. har
H. att göra med folket hagariterna (1 Krön. 5:10,
19) ö. om Moab och Ammon.
Hagardt, Sten Anders Olof, jurist,
trafikexpert (f. u/2 1905), jur. kand. 1930, ombudsman
1934 i Motormännens riksförbund (till 1939) och
Kungl. automobilklubben, är sedan 1945 sistn.
organisations generalsekr. och verkst. dir. Han
var led. av 1944 års trafikförfattningssakkunniga
och 1945 års säkerhetskommitté.
Hagaström, förort till Gävle, inom Valbo* sn.
ab. Hagaverken, se Haga, sp. 667.
Hagbard och Signe, en i Norden urgammal saga
av okänt ursprung, bekant redan för Harald
Hår-fagers skald Tjodolf (800-talet), berättad första
gången av Saxo. Enl. denne var H. en norsk
småkonung, som vunnit den danska konungadottern
S:s kärlek. Sagan blev under medeltiden
förvandlad till en vida spridd folkvisa, ”Habor och
Signild”, och har också blivit föremål för litterär
behandling. Sägnen har varit lokaliserad till nästan
varje landskap i Norden, och flerstädes utpekas
”Hagbards hög”. Stn.
Hagberg, släkt, stammande från Rasbo sn,
Uppsala län.
1) C a r 1 Peter H., teolog (1778—1841), mag.
i Uppsala 1803, prefekt vid teol. seminariet i Lund
och kyrkoherde i S:t Peters kloster 1809, teol. dr
s.å., prof, i pastoralteologi 1811, kyrkoherde i
S:ta Clara i Stockholm 1815, i Rasbo 1823, pastor
primarius 1837, led. av Svenska akad. 1821, av
kommittén för rikets undervisningsväsen 1825. H.
var en av sin tids främsta andliga talare. Hans
predikan tillhörde från början den neologiska
typen men fick senare en mera biblisk klang, dock
utan förändring av grundåskådningen. Av H. ha
flera predikosamlingar utkommit. A.Mn.
2) Carl August H., den föreg:s son,
språkman, översättare (1810—64), student i Uppsala
1826, fil. mag. 1830, doc. i grekiska 1833. En viss
uppmärksamhet väckte han med sitt angrepp på
C. J. L. Almqvist i ”Bref till ett äldre fruntimmer
om Azouras Lazuli Tintomara och Ramido
Mari-nesco” (i ”Uppsalacorrespondenten”, 1835). Han
framträdde därmed som talesman för en
generation, som ställde sig kritisk mot den föregående
epokens romantiska esteticism. H. företog 1835—
36 en bildningsresa till Tyskland och Frankrike;
hans skildringar därifrån ha 1927 utgivits under ti-
— 667 —
— 668 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
