Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hahr, 4. August (konsthistoriker) - Hahr, 5. Erik - Hahr, 6. Henrik - Hai-chou, Tung-hai - Haid, 1. Johann Gottfried - Haid, 2. Johann Elias - Haida - Haidarabad - Haidar Ali Chan Bahadur (Hydar el. Hyder Ali) - Haidarpaşa - von Haidinger, Wilhelm - Haifa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAI-CHOU
(1905), ”Studier i
Johan IH:s renässans”
(2 bd, 1907—10), ”Die
Architektenfamilie
Pahr” (1908),
”Studier i nordisk
renässanskonst” (3 bd,
1913—17), ”Studier i
Vasatidens konst”
(1920), ”Läckö slott
o.a. De la Gardies
mo-numentalbyggnader i
Västergötland” (1923),
”Nordeuropeisk
renässansarkitektur” (1927),
”Uppsala forna ärkebiskopsborg” (1929),
”Uppsala slott och dess rikssal” (1932) m.fl. H.
ledde utgivandet och deltog i författandet av
”Skånska borgar” (1914—22) samt utgav flera
konsthistoriska reseskildringar jämte
översikts-verket ”Arkitekturen genom tiderna” (5 bd, 1926
—28). [EWJN.GS.
5) Erik Maurits H., den föreg:s bror,
arkitekt (1869—1944), verksam i Stockholm och
Västerås. Både som stadsarkitekt 1909—35 och
som praktiserande arkitekt utövade H. stort
inflytande på Västerås’ yttre gestaltning efter
sekelskiftet, varvid han städse sökte förena
tillfredsställandet av en industristads moderna krav
med pietet för stadens historiska karaktär och
småstadsprägel. Han
uppgjorde bl.a.
ritningar till brand- och
polisstationen där
(1898), stadshuset
(1907) samt till
bostads- och
industribyggnader. Bland de
senare kännetecknas
redan
verkstadsbyggnaden för Asea (1911)
av en konstruktiv
saklighet. H. ledde
dessutom i Västerås ett
flertal restaureringar.
Bland på andra
plat
ser uppförda byggnader, vartill H. uppgjort
ritningar, märkes Göteborgs högsk. i samarbete
med E. Torulf (1907). [G.W.WJS.Re.
6) Henrik Adolf August H., son till H.4),
radioman (f. 10/i 1911), fil. kand. 1932,
programledare i ab. Radiotjänst 1934—36, anställd i
”Svenska dagbladet” 1938—42, bl.a. som
utrikeskorrespondent, vid ab. Radiotjänsts föredragsavd.
1942, chef för dess utlandsavd. 1945, för dess
centrala programavd. sedan 1947. H. har bl.a.
utg. ”Vår radio och andras” (1948; tills, med
M. Ginsburg).
Hai-chou [-cå’o], T u n g-h a i, stad i n.
Kiang-su i Kina, vid en vik av Gula havet; hamn och
järnväg västerut.
Haid [hait]. 1) Johann Gottfried H., tysk
kopparstickare (1710—76), den yngste av fem som
konstnärer verksamma bröder H., verksam i
Augs-burg, Wien och London, var elev av akad. i Wien
och av M. v. Meytens, vars porträtt han utfört i
mezzotinto jämte flera efter samme konstnär, bl.a.
porträtt av Maria Teresia med familj (1760). Av
H:s arbeten i London märkas stick efter Reynolds,
Rembrandt (5 blad) och G. Schalken. H. var högt
skattad som ornamentist i rokokostil.
2) Johann Elias H., den föreg:s brorson,
kopparstickare (1739—1810), arbetade liksom
övriga medl. av familjen H. i mezzotintomaner och
utförde i fulländad teknik blad efter äldre
mästare samt porträtt efter bl.a. Anton Graff.
Ha’ida, indianstam, tillhörande de s.k.
nordvästindianerna*, på Queen Charlotte Islands. De äro
ett utpräglat fiskar- och havsjägarfolk med det
för n.v.-indianerna typiska levnadssättet och
tillhörde de mest konstskickliga av dessa för sina
smakfullt utförda arbeten berömda folk
(totempå-lar, snidade kanoter etc.). Blott o. 900 leva kvar.
Haidaraba’d, stat och städer i Indien, se
Hydera-bad.
Haidar Ali [hai’-] Chan Bahadur (i
ang-liserad form Hy dar el. Hy der A1 i), indisk
krigare och furste (o. 1722—82), ägnade sig
urspr. åt krigaryrket, lärde europeisk taktik
under Dupleix, blev 1759 överbefälhavare för
My-sores armé, en ställning, som han skickligt förstod
att utnyttja till vinnande av högsta makten i
Mysore. Han skaffade genom erövringar Mysore
tillträde till havet och utökade ytterligare sin
maktställning. 1766 kom han i fientlig beröring
med engelsmännen, besegrades och tvingades 1769
att begära fred på grundval av status quo.
1770-talet beredde genom framgångsrik expansion mot
maratterna H. ökad makt, och han innehade utan
tvivel den starkaste maktställningen i Sydindien.
Flera franska officerare ställde sig till hans
förfogande, och han trodde sig stark nog att 1779
våga en avgörande kamp mot engelsmännen. I
denna, som ingick som led i den pågående
koloniala kraftmätningen mellan England och
Frankrike, vann H. 1780 seger vid Conjeeveram men
besegrades sedan i flera slag av E. Coote,
slutgiltigt vid Porto Novo 1781. H. avled 1782 under
pågående krig; han efterträddes av sin son Tipu
Sahib*. [C.F.1B.
Haidarpa$a, förstad till Istanbul, se Haydarpa§a.
von Haidinger [hai’-J, Wilhelm Karl,
österrikisk mineralog och geolog (1795—1871), gjorde
efter studier i mineralogi vidsträckta resor och
var 1827—40 ledare av en porslinsfabrik. 1840 blev
han föreståndare för mineraliesamlingen i Wien,
och 1849—68 var han chef för Österrikes
Geolo-gische Reichsanstalt, om vars grundande han
inlade stor förtjänst. H:s vetenskapliga verksamhet
gäller särsk. mineralogien, där han bl.a.
behandlade pseudomorfoser och mineralens optiska
egenskaper, t.ex. pleokroismen, samt konstruerade
dik-roskopet. H. arbetade för att införa en fast
nomenklatur i mineralogien; som geolog utgav han
en geologisk översiktskarta över Österrike. K.A.G.
Haifa [hai’-], stad i n. Palestina, på sydsidan av
Akkabukten och vid foten av Karmel; 145,430 inv.
(1946), landets till storleken 3:e stad (efter Tell
Aviv och Jerusalem). H. har järnvägar till
Egypten, Damaskus och Beirut (sedan 1942).
Turkarna förstörde staden 1761. Stark judisk
immigration har medverkat till dess snabba utveckling
i senare tid; 1900 hade den c:a 12,000 inv., 1922
24,634, 1931 50,689 och 1939 c:a 105,000 inv. Se-
— 699 —
— 700 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
