Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hahn, Hermann - Hahn, Reynaldo - Hahn, Otto - Hahnemann, Samuel - von Hahn-Hahn, Ida - Hahr, släkt - Hahr, 1. August (kartograf) - Hahr, 2. Moje - Hahr, 3. Theodor - Hahr, 4. August (konsthistoriker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAHR
Chicago (1912), ”Kriegerdenkmal” i Ludwigshafen
(1923) m.fl.
Hahn [an], Reynaldo, fransk tonsättare
(1874—1947), studerade vid konservatoriet i Paris
under Massenet och Lavignac, skrev musik för
scenen samt ett större antal instrumental- och
vokalkompositioner; särsk. märkas hans sånger
(”Chansons grises” m.fl. saml.), varav många ha
blivit mycket populära.
Hahn, Otto, tysk kemist och atomforskare
(f. 1879), har bl.a. studerat hos Ramsay i London
och Rutherford i Montreal, anställdes 1906 vid
Kaiser-Wilhelm-Inst. för kemi i Berlin, där han
blev prof. 1912 och dir. 1928; nobelpristagare i
fysik 1944. H. isolerade mesotorium och studerade
toriums radioaktiva sönderfall, upptäckte
radioto-rium och uran Z samt
jämte Lise Meitner
protaktinium (1917).
H. uppställde den
efter honom
uppkallade fällningsregeln för
radioaktiva element
(1926). Han har
också bestämt bergarters
ålder med hjälp av
rubidiums radioaktiva
omvandling till
stron-tium. H. var den
förste, som lyckades
åstadkomma en
atomsprängning (dec. 1938; tills,
med F. Strassmann). Han bestrålade uran (U
235) med neutroner och kunde konstatera atomens
sönderfall i två brottstycken under en oerhörd
energiutveckling. Hans meddelande därom
upptogs först med stor skepsis, men överallt i
världen gjorde atomforskarna om hans försök och
kunde bevisa riktigheten av hans iakttagelser.
Med denna upptäckt strax före 2:a världskrigets
utbrott blev H. indirekt upphovsmannen till
atombomben. Hans forskningar upptogos näml.,
framför allt i USA, med ett stort uppbåd av forskare
och nära nog obegränsade medel, medan man i
Tyskland icke kunde fullfölja upptäckten
målmedvetet. I slutet av 1944 föll H. i de allierades
hand och fördes till England men frisläpptes 1946
och är nu verksam i Göttingen för att bygga upp
en ny forskningsorganisation i st.f. det upplösta
Kaiser-Wilhelm-Inst. El.
Ha’hnemann, Samuel Christian Friedrich, tysk
läkare (1755—1843), grundare av homeopatien,
från 1835 verksam i
Paris. H. gjorde sig
redan tidigt bekant
inom
sinnessjukvårdens, kirurgiens och
framför allt
läkeme-delslärans områden
(se Homeopati). Från
början en nykter
iakttagare av naturen,
som tog avstånd från
sina samtidas
konstruktiva tänkande
och schablonmässiga
användande av
läke
medel, blev H. själv på gamla dagar en
benhård dogmatiker, som för att befästa sin lära
utvecklade den till ett alltmer mystiskt,
spekulativt system. I ”Organon der rationellen
Heil-kunde” (1810) utvecklar han sin lära om
homeopatien och den minimala doseringen, vilken senare
bygger på det förmodade förhållandet, att
läkemedlets verkningsgrad ökas med utspädningen. —
Jfr Allopati. Å.Ch.
von Hahn-Hahn, Ida, f. von Hahn, grevinna,
tysk författarinna (1805—80), debuterade med ett
häfte ”Gedichte” (1835) men övergick snart till
prosaberättelser med liberal tendens, ”Aus der
Gesellschaft” (12 bd, 1838—44). Stort uppseende
väckte hennes övergång till katolicismen (1850),
varmed hennes egentliga skönlitterära period
avslutades. Hennes katolska skrifter utkommo som
”Gesammelte Werke” (45 bd 1902—05). — Litt.:
A. Jacoby, ”Ida, Gräfin H.-H.” (1894); L. Guntli,
”Goethezeit und Katholizismus im Werk Ida
H.-H:s” (1931). A.Bd.
Hahr, från Mecklenburg 1715 till Sverige
inkommen släkt.
1) August H., militär, kartograf (1802—85),
underlöjtnant vid Fältmätningskåren 1821, major
1847; avsked 1868. H. utarbetade och utgav dels
på egen bekostnad, dels med understöd av
statsmedel bl.a.: ”Geografisk och militärstatistisk karta
öfver Sverige och Norge” (2 blad, 1845—48),
”Ci-vilstatistisk karta öfver mellersta och s. Sverige”
(skala: 1:500,000, 8 blad jämte statistisk tablå över
länens och socknarnas indelningar, areal,
folkmängd m.m., 1849—60), ”Fysisk och politisk karta
öfver mellersta och s. Sverige” (skala 1:500,000, 8
blad, 1865—68), ”Karta öfver n. Sverige” (2 blad,
1868—70) samt ”Generalkarta öfver
järnvägskom-munikationerna i Skandinavien och delar af
Östersjöländerna” (6 blad, 1875). E.O.B.
2) Jacob Emil Mauritz (Moje) H., den
föreg:s son, ämbetsman (1838—1917), överdir.
för SJ:s trafikavd. 1872—1901, verkst. dir. för
Svenska järnvägsföreningen 1902—14. Under H:s
ledning ordnades samtrafikförhållandena mellan
Sveriges järnvägar samt mellan dessa och
utlandets.
3) Anders Wilhelm Theo do r H., den föreg:s
bror, överjägmästare (1839—1927), lärare i jakt och
författningskunskap vid Skogsinst. 1863—69,
jägmästare i Ängelholms revir och föreståndare för
Danielslunds skogsskola 1870, skogsinspektör i ö.
distriktet 1871 och i Bergslagsdistriktet 1874 samt
över jägmästare i samma distrikt 1889—1904. Av
H:s talrika arbeten äro ”Handbok för jägare och
jagtvänner” (1866, 2 uppl. 1881—82) samt
”Samling af gällande författningar rörande
skogsväsen-det” (1877) de mest kända. F.A.Bn.
4) August H., den föreg:s brorson,
konsthistoriker (1868—1947), blev efter en dr-avh. om
Per Krafft d.ä. (1898) samt ett arbete om David
v. Krafft och den Ehrenstrahlska skolan (s.å.)
doc. vid Uppsala univ. 1900, var lärare och
exa-minator i konsthistoria i Lund 1908—13 och
därefter i Uppsala, där han var prof. 1917—33. H.
bearbetade företrädesvis den svenska
konsthistorien under Vasakonungarna och 1600-talet samt
utgav värdefulla arbeten på detta område: ”Konst
och konstnärer vid M. G. De la Gardies hof”
— 697 —
— 698 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
