Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hakbett - Hakblad - Hake - Hakea - Hakebössa el. hake - Hakefjorden - Hakeldama - Haken - Hakeskytt - Hakimitiska tabellerna - Hakka - Hakkapeliter - Hakkas - Hakkila, Väinö - Hakkors - Haklilja - Hakluyt (Hackluyt), Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAKBLAD
slitning av i:a och 6:e kindtanden i så måtto
att främsta kindtanden i överkäken och bakersta
i underkäken med sin fria kant skjuter fram i en
kraftig tagg. Hakbildningen är oftast dubbelsidig
och ger anledning till tuggningssvårigheter.
Hakblad, byggn., se Bladning.
Hake, se Hakebössa.
Ha’kea, bot., släkte av fam. Protea’ceae*.
Hakebössa el. hake. I början av 1400-talet
försågos skjutvapnen på pipan under mynningen
med en stark hake, avsedd att bilda stöd mot en
mur, bock e.d. för att minska rekylen vid
avfyrandet (se bild vid Handeldvapen). Härav uppkom
benämningen h. (ty. Hakenbüchse), som i
Frankrike återgavs med harkebus el. arkebuse*. De
tyngre kallades under medeltiden ofta
dubbelhakar, de lättare endast hakar el. halvhakar.
Benämningen bibehölls ända in på 1600-talet på
handeldvapen, även sedan den namngivande haken
under pipan försvunnit. Jfr Hakeskytt. G.IV.F.
Hakefjorden, vattnet mellan Tjörn och fastlandet,
Bohuslän.
Hakefjorden, vattnet utanför Götaälvs mynning;
den inre delen kallas Älvsborgsf jorden, den
yttre Danaf jorden.
Hakeldam’a, se Blodsåker.
Haken, fyrplats och mistsignalstation på Vens
ö. udde, Öresund.
Hakeskytt, med hakebössa beväpnad fotsoldat
(1400—1500-talen). Även sedan lättare ”handrör”
börjat ersätta hakebössorna, kallades varje med
eldvapen beväpnad knekt h. ända till muskötens
införande (i Sverige o. 1600). Jfr Musketerare.
Hakharpa, mus., se Harpa.
Hakimi’tiska tabellerna, astr., se Ibn Junus.
Hakka (eg. ”främlingsfamiljer”), en kinesisk
folkstam, bosatt i vissa delar av prov. Kuang-si och
Kuang-tung och även Fukien och Kiang-si. H.
skilja sig i flera avseenden från den vanliga
kinesiska befolkningen i dessa provinser. Kvinnorna
ha aldrig haft snörda fötter, och de hållas ej så
avskilda från männen som i det övriga Kina. H.
utmärka sig vidare för flera egenheter i klädedräkt
och i prydnader samt i fråga om gudafigurerna i
templen. Mycket har spekulerats om h. som
invandrare från Nordkina i äldre tid; detta motsäges
av språket, som är systerdialekt till kantonesiskan.
H:s antal uppges till c:a 15 mill. (osäker siffra).
Ett stort antal har utvandrat till Formosa, Hainan,
Sundaöarna, Strait Settlements etc. B.K.
Hakkapeli’ter (av fi. hakaa päälle, ”hugg in”),
benämning på de finska ryttarna i den svenska
armén under 30-åriga kriget, vilkas stridsrop det var.
Det genom ett slags rusthållssystem uttagna finska
rytteriet var förhållandevis starkare än det
svenska, och soldatmatetrialet var utmärkt. H. utgjorde
också det mest kända exemplet på framgången
för Gustav II Adolfs under de polska krigen
utbildade kavalleritaktik. Under de tyska fälttågen
visade h. stor offensivanda i förening med
outtröttlig seghet, och deras kraftiga chocker med blanka
vapen med blott obetydlig eldförberedelse gjorde
dem i hög grad fruktade av alla motståndare. Av
Gustav II Adolf och Banér användes de ofta som
stöttrupp. Deras namn har kommit att symbolisera
det bästa i den finska soldattraditionen. — Litt.:
J. O. Hannula, ”H. och karoliner” (1941). G.Lbg.
Hakkors som dekorativ detalj på en grekisk dipylonvas,
framställande ett liktåg.
Hakkas, kyrkobokföringsdistrikt i Gällivare* sn.
Hakk’ila, V ä i n ö Pietari, finländsk
ämbetsman och politiker (f. 1882), jur. utr. kand. 1914,
överdir. i fångvårdsstyrelsen 1917—18,
politie-borgmästare i Tammerfors 1920. H. var 1919
—45 och är sedan 1948 socialdemokratisk led. av
riksdagen, en av sitt partis ledande män, var
justitieminister i Tanners ministär 1926—27, i:e
v. talman i riksdagen 1929—30 och 1933—35, 2:e
v. talman 1930—32 samt talman 1936—44. 1928
—45 var han led. av riksrätten.
Hakkors (ty. Hakenkreuz), korsformig figur med
urspr. magisk innebörd, känd hos de flesta av
jordens folk (på sanskr. svas’tika, lyckobringande, på
grekiska gammad’ion, gammatecknet, enär dess
vanligaste typ liknar 4 förenade T-tecken; ett annat
grekiskt namn är tetras’kele, fyrbent figur).
Tecknet är ett likarmat kors med i regel rätvinkligt
krökta armar (bågböjda variantformer förekomma
dock även). Sedan förhistorisk tid har det
an-bragts som ornament på allehanda föremål. Fynd
i Siebenbürgen och Bessarabien visa, att h. i
Europa varit i bruk under den senare stenåldern. I
Asien, där dess utbredning sträcker sig ända till
Japan, torde dess anor vara ännu äldre, särsk. i
Mesopotamien. Även i Afrika och Amerika har
dess förekomst under äldre tidsperioder
konstaterats. Antagandet, att de semitiska folken icke känt
till h., är ett misstag. Tecknet är urgammalt också
bland dessa folk och måste åtm. sporadiskt ha
förekommit i Palestina (enl. uppgift påträffat t.o.m. på
gammaljudiska sarkofager). Vad h. urspr. tänkts
föreställa, är svårt att avgöra. I regel har det
uppfattats som ett lyckobringande tecken. — H:s bruk
som antisemitiskt tecken i Tyskland daterar sig
från 1900-talets början. Den redan 1919 av Adolf
Hitler för Nationalsozialistische deutsche
Arbeiter-partei komponerade hakkorsfanan, där ett svart Ti.
inom en vit cirkel anbragts på röd botten, gjordes
1935 till tysk riks- och nationalflagga. — Ett h. är
även finska flygvapnets igenkänningstecken och
har tidigare också utgjort Aseas internationellt
kända varumärke. [Agr.JSn.
Haklilja, bot., se Crinum.
Hakluyt [häk’lot] (Hackluyt), Richard,
engelsk skolman, präst och geograf (1553—1616).
Som lärare vid Oxford Univ. lär H. ha varit den
förste att använda kartor och glober vid
geografiundervisningen. Resultatet av hans
omfattande resor och forskningar föreligger i det stora
samlingsverket ”The principal navigations,
voya-ges, traffiques and discoveries of the English
nation” (3 bd, 1598—1600; omtr. i 12 bd, 1904—
05). — Ett 1846 i London stiftat sällskap för utg.
av äldre resebeskrivningar (publ.: ”Works”)
benämnes Hakluyt Society. [W.N.]É.Bng.
— 715 —
— 716 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
