Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall (sal) - Hall (Gotland) - Hall (Östertälje socken) - Hall, Schwäbisch- - Hall, Bad - Hall, Hall in Tirol - Hall, Peter Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALL
Hall (i bet. ”sal” från fornspråket, isl. hpll;
i den gamla bet. av lokal för besiktning och
stämpling av fabriksvaror från ty. Halle, se
Hallstämpel, i saluhall o.d. väl även från ty.; i bet.
av rumsliknande tambur från eng. hall), byggn.,
ett mer el. mindre monumentalt samlingsrum
med avsevärd takhöjd, öppet el. med ingångar
från flera sidor; spec. i engelska har h.
betydelsen centralt byggnadsutrymme, sträckande sig
över ett par våningshöjder och innehållande
trappa. — I de fornnordiska storgårdarna var
h. den förnämsta, för gästabud avsedda lokalen.
Sedermera har h. använts som benämning på
större, täckta utrymmen, avsedda för officiell
besiktning och stämpling av manufakturvaror
(jfr Hallrätt), för industriändamål, allmän
handel, spec. med livsmedel (saluhall), för
övertäckta bangårdar o.s.v. (banhall) samt i övrigt
i sådana sms. som sporthall, maskinhall,
utställ-ningshall o.s.v. — Ordet h. som benämning på
ett mindre genomgångsrum med indirekt
belysning tillhör första delen av 1900-talet. I detta
sammanhang är ordet h. att uppfatta som en
förskönande benämning på ett sekundärutrymme,
framtvingat genom onormalt husbyggnadsdjup el.
eljest som följd av oskicklig planlösning. A.Lg.
Hall, socken i Forsa ting i Gotlands n. hd och
församling i Hangvars och Halls pastorat i N.
kontraktet av Visby stift; 34,32 km2, därav 34,29
land; 228 inv. (1948; 7 inv. pr km2). H. omfattar
yttre delen av halvön v. om Kappelshamnsviken,
en skogig kalkstensplatå med branta
abrasions-stränder. Åkern utgör 12 °/o av landarealen,
skogsmarken 6o°/o. På udden Hallshuk finnas
agafyr och ett litet fiskläge. Tre bygdeborgar
äro kända och två runstenar vid den lilla kyrkan.
Dennas skepp och kor visa övergångsstil
(1200-talets förra del), tornet är från o. 1650.
Dopfunten är från 1200-talet, predikstol och
altar-uppsats från 1600-talet. I Gotlands fornsal i
Visby förvaras flera medeltida träskulpturer från
H:s kyrka, bl.a. ett märkligt krucifix från o. 1100.
— Namnet är subst. hall, klippa, sten, syftande
på en inom socknen befintlig höjdplatå (se H.
Gustavson, ”Gotlands ortnamn”, i
”Ortnamnssällskapet i Uppsala årsskr.”, 1938, sid. 8). Det
skrevs på 1300-talet Haldrin (bestämd form av
subst.). P.;Er.
Hall, fångvårdsanstalt i östertälje sn, 5 km
s. om Södertälje. På lantegendomen H.
upprättade Föreningen till minne af konung Oscar I
och drottning Josephina 1875 en
uppfostringsanstalt för vanartig manlig ungdom (s.k.
åkerbrukskoloni). 1926 omlades anstalten till
skyddshem enl. barnavårdslagen och erhöll samtidigt
betydande statsunderstöd till byggnader och
driftskostnader. 1940 förvärvades H. av
fångvården, som där upprättat en anstalt för vissa
kategorier av abnorma brottslingar och
återfalls-förbrytare. På Håga invid H. finns en särskild
sinnessjukavd. i fångvårdens regi. H. är uppfört
enl. paviljongsystem med såväl öppna som slutna
avd. och betraktas som en av den svenska
fångvårdens modernaste anläggningar. A.E.
Hall, S c h w ä b i s c h-H., stad i Württemberg
i s. Tyskland, i Kochers djupt nedskurna dal 35
km ö. om Heilbronn; 15,165 inv. (1939). H. var
tidigt bekant för sina saltfyndigheter; det fick
myntverk 1228 och blev fri riksstad 1276. Den
urspr. romanska Michaeliskyrkan är i sina äldsta
delar från 1150-talet; nedanför den vid Gamla
torget ligger rådhuset i rokoko från 1730-talet.
H. är badort med välkänd saltkälla; ett bekant
bordsvatten kommer från den mineralrika
Wild-badkällan. Textil-, trä-, järn- och läderindustri.
Natursköna omgivningar. P.
Hall, Bad H., badort i övre Österrike, 15 km
v. om Steyr och nära 400 mö.h.; c:a 1,400 inv.
De sedan 800-talet kända jod- och bromhaltiga
saltkällorna ha särsk. sedan 1850-talet varit livligt
anlitade.
Hall, H. in T i r o 1, stad i Tyrolen i
Österrike, i Inndalen strax ö. om Innsbruck och vid
foten av det 2,725 m höga Bettelwurfspitze; 12,768
inv. (1946). H.-dalens bergsaltutvinning går
tillbaka till förromersk tid. H. blev stad 1303 och
var under medeltiden en blomstrande handelsort,
länge med myntverk. Bland den ålderdomliga
stadens gamla byggnader märkas rådhuset från
1406 och en gotisk kyrka från 1284—1490.
Kurort med saltbad.
Hall, Peter Adolf, miniatyrmålare (1739—
93), född i Borås, besökte Greifswald, Berlin och
Hamburg samt var efter hemkomsten elev av
L’Archevéque och Lundberg 1760—66. I utlandet
hade H. grundlagt sin kännedom om miniatyr- och
emaljmåleriet och förvärvade under Lundbergs
ledning skicklighet även i pastelltekniken. Hans första
mera betydande miniatyrmålning var ett porträtt
av Gustav III (1766). S.å. reste H. till Paris,
där han inom kort räknades bland landets främsta
konstnärer, blev kungl. hovmålare och invaldes i
Konstakad. (1769; H. blev hedersled, av svenska
P. A. Hall: Adolphine Hall. Målning. 1780-talet.
Privat ägo.
— 731 —
— 732 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
