Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halla (Södermanland) - Halla ab. - Hallager, Georg Fredrik - Hallam, Henry - Halland (tidning) - Halland - Geologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLA AB.
(1948; 12 inv. pr km2). H. ligger på det
natursköna näset mellan Yngaren och Hallbosjön,
där slättbygd omväxlar med skogklädda kullar.
Åkern utgör 39 °/o av landarealen, skogsmarken
44%. Egendomar: Ekeby, Kälkesta och
Väsby. Flera vackra järnåldersgravfält finnas, med
högar, stensättningar och resta stenar, samt två
bygdeborgar. Kyrkans skepp (inkl, planerat
torn) och kor äro från uoo-talet, sakristian
från medeltidens slut. Stjärnvalvet från
1500-talet prydes av originella tegelfigurer.
Klockstapeln är av ålderdomlig typ. Kyrkan, som är en
av landskapets äldsta och mest stämningsfulla,
återfick vid en omfattande restaurering 1944 sin
enhetliga 1600-talsinteriör, vars målningar åter
framtogos i valv, på predikstol och altartavla. —
Ang. namnet se föreg. art. Det skrevs 1303 Halla
Socken, 1314 De Hallu o.s.v. P.;Er.
Halla ab., Kotka, finländskt bolag, organiserat
1933 för exportförsäljning av
träförädlingspro-dukter från de Kymmene ab. numera direkt
tillhöriga anläggningarna vid Halla. Ett förutv.
bolag med samma namn drev till 1933 även själva
produktionen. Se Kymmene ab.
Hallager, Georg Fredrik, norsk rättslärd
(1816—76), 1841 lektor, 1847 prof, i lagkunskap i
Kristiania, 1864 assessor i Höyeste rett. H. var på
sin tid en ledande man inom den norska
juristvärlden och utgav bl.a. ”Den norske arveret” (1862,
2 udg. 1885), ”Den norske söret” (1867, 3 udg. 1881)
samt främst ”Den norske obligationsret” (2 bd,
1859—60, 2 udg. 1879).
Hallam [häll’øm], Henry, engelsk historiker
(1777—1859). Urspr. jurist ägnade sig H., sedan
han — nära knuten till whigarna — erhållit en
statlig sinekur, åt historieskildring. Hans förnämsta
arbeten äro ”View of the State of Europé during
the Middle Ages” (1818; sv. övers., 2 bd, 1851—
52), ”Constitutional history of England” (1827),
”Introduction to the literature of Europé in the
i5th, i6th and i7th centuries” (4 bd, 1838—39). H:s
författningshistoriska arbeten, klara i
framställningen och rika på material, äro färgade av
whi-garnas politiska doktriner. P.Nm.
Halland, konservativ morgontidn. i Halmstad,
utg. 6 ggr i veckan. H. grundades i dec. 1875
av boktryckaren Erik Johansson. Bland red.
märkes Ludvig Danström (1885—76, 79—98). 1898
inköptes tidn. av Bengt August Hägge, som ledde
den till sin död 1936, då han efterträddes av sin
son Eric Hägge (f. 1900), sedan 1931 tidn:s
ansvarige utg. H. äges sedan 1931 av ett
familje-bolag, som 1932 förvärvade tidn. ”Sydhalland”,
Laholm, och som sedan 1945 är intressent i tidn.
”Vestkusten”, Varberg, och ”Nordhalland”,
Kungsbacka, samtliga högerorgan. 1903 började B. A.
Hägge utge en avläggare till H.,
varannandags-tidn. ”Halländingen”, som fortfarande
utkommer. E.
Halland, landskap i Götaland vid Kattegatt;
4,922,37 km2, varav 4,746,44 km2 land (1,2% av
Sveriges landareal) och 175,93 km2 (3,6% av H:s
areal) vatten. H. är beläget mellan 57°38’ och
56° 19’ n.br. samt 6°9’ och 4°35’ v.lgd från
Stockholm (de yttersta skären ligga dock på 6°i4’
v.lgd) och har en största längdutsträckning i
n.n.v.—s.s.ö. riktning av 158 km och en bredd
(vinkelrätt mot längdaxeln) varierande mellan 49
och 13,5 km samt gränsar i n. till
Västergötland, i ö. till Västergötland och Småland, i s.
till Skåne och i v. till Kattegatt. H. bildar
Hallands län. — Jordanes nämner i sin gotiska
historia (551 e.Kr.) ett sydskandinaviskt folk
hallin, varmed tydligen inbyggarna i s. H. avses
(fervir, fjäreborna, nämnas också). Enl.
allmänt gängse uppfattning innehåller såväl det
gamla folknamnet som landskapSnamnet ordet
hall, häll. Man har pekat på de nära H:s
sydgräns belägna Hovs hallar i n. Skåne och
antagit, att landskapet har fått sitt namn av
grannarna i s., d.v.s. dessa ha kallat landet bortom
Hovs hallar för H. Se J. Sahlgren i ”Sv.
turist-fören:s årsskr.”, 1933, sid. 208. T.Hqt;L.
Innehåll:
Sp.
Geologi ...............74°
Terrängformer .........741
Sjöar och floder ......742
Klimat ................742
Växtvärld .............743
Djurvärld .............743
Befolkning och bebyggelse 743
Ekonomisk geografi .... 745
Fornlämningar .........752
Historia ............... 753
Vapen .................. 754
Ortnamn ................ 755
Dialekt ................ 756
Folkkultur ............. 756
Konsthistoria........... 757
H. i litteraturen ...... 75$
Litteraturanvisningar .. 759
Geologi. Berggrunden (se karta vid
Sverige) består huvudsaki. av urberg; blott
La-holmsslättens av lösa jordarter täckta
kritbild-ning är av yngre datum. Urberget är mestadels
sammansatt av den västsvenska
järngnejsforma-tionens grå och röda gnejser, i n. H. emellanåt
bandade. Gnejsens struktur är ganska ofta
por-fyrisk. Strykningen är i huvudsak n.—s. Diorit
bildar ett massiv n. om Kungsbacka.
Diorit-skiffer förekommer ganska allmänt som körtlar
el. långsträckta lager i gnejsen. Dioritskifferns
växling med gnejs framträder typiskt i en större
bergkulle s.v. om Eftra by. Ett 6—2 km brett
stråk av granatgnejs sträcker sig från Ätran i
Gunnarps och Gällareds socknar åt n.v. till
Hjärtaredssjön. Vid Varberg förekommer den
mörk- el. ljusgröna s.k. varbergsgraniten, en
pyroxenrik monzonitbergart. I s. H. är
berggrunden merendels täckt av lösa jordlager.
La-holmsslättens kalkstenslager från kritperioden
(senon) har sannolikt hängt samman med
Kris-tianstadsslättens krita. Den av gnejs uppbyggda
horsten Hallandsås ligger delvis inom H.
Om uppkomsten av den markerade
höjdskillnaden mellan kustslätten i v. och platålandet i
ö. råda delade åsikter. Enl. en teori ha
branterna flexur- el. förkastningsartat ursprung.
Kustslätten och Kattegatt ha sänkts i förh. till
småländska höglandet. Teorien stödes bl.a. av att
älvdalarna delvis synas följa tektoniska linjer.
Enl. en annan uppfattning finns intet stöd för
förkastningsteorien: H:s kustslätt betraktas som
en marin abrasionsslätt, en motsvarighet till den
norska strandflaten, ehuru av annan
(subkreta-ceisk) ålder.
Jordarter. Högsta (marina)
strandgränsen, som i n. når c:a 95 och i s. 60 m ö.h.,
utgör i stort en markerad skiljelinje mellan morän
och finare sediment. Ovan denna linje
dominerar urbergsmoränen. Den är av ringa mäktighet
i sht i n. Med urberg i dagen är landskapet här
— 739 —
— 740 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
