Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halldin, Gustaf - Halle (an der Saale) - Halle, Thore - Hallé, Sir Charles (Karl Halle)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLÉ
Marktplatz i Halle före 2: a världskriget.
1938—42. H., som bedrivit studier i
skeppsbyg-geriets och svenska flottans historia, särsk. betr,
örlogsbasen Karlskrona, har skrivit ett antal
mindre arbeten och artiklar, präglade av
tidstro-het och grundlig kännedom om ämnet, bland
vilka må nämnas ”Några uppgifter och bilder
rörande Karlskrona örlogsvarv i gångna tider”
(1928), ”Galjonsbilder och ornament på svenska
örlogsskepp” (i ”Samleren”, 13, 1936), ”Fredrik
Henrik af Chapman” (i ”Teknisk tidskr.”, 1944),
”Skeppsbyggmästare-mariningenjörer. Kring ett
jubileum 1948” (1948), ”Farkoster vid Medelhavets
och Västeuropas kuster till omkr. 500 f.Kr.” (i
”Sjöhistorisk årsb.”, 1948), varjämte han
medverkat i ”Svenska flottans historia” (1942—45)
med artiklar om skeppsbyggnad 1780—1814 och
Karlskrona örlogsvarv 1680—1945. C.Sn.
Halle, H. an der Saale [za’la], stad i prov.
Sachsen, Tyskland, vid den här i flera armar
uppdelade Saale 30 km v.n.v. om Leipzigs
centrum; 220,364 inv. (1939). H. nämnes som stad
först 1064. Det har uppstått vid en bekväm
övergångspunkt över Saale och invid en
saltkälla. Dessa två faktorer: dess portläge mellan
Thüringen och n.ö. Tyskland samt de rika
mineralförekomsterna i dess närhet ha blivit
bestämmande för stadens utveckling. Under
medeltiden var saltet dess huvudproduktion; som
viktig handelsmedelpunkt var H. medl. av
Han-san. Tidigare under ärkestiftet Magdeburg,
tillföll det 1648 Brandenburg. Genom de Franckeska
stiftelserna* och det 1694 grundade univ. fick H.
betydelse som lärdomsstad. Under loppet av
1800-talet utvecklade sig staden till storstad,
tack vare brunkols- och kalitillgångarna och dess
betydelse som järnvägsknut. 1871 var
folkmängden 52,639 och 1891 101,401. H. bombades svårt
av allierat flyg i 2:a världskriget (de följ,
uppgifterna om staden gälla förhållandena före
kriget). Av de gamla befästningarna återstå
Leip-ziger Turm samt resterna av Moritzburg vid
Saale, numera museum med bl.a. värdefull saml.
tavlor av nyare tyska mästare. På Marktplatz
står klocktornet Roter Turm från 1500-talets
början. Den gamla staden får särsk. genom
kyrkorna en sengotisk prägel; bland dem har
Marienkirche två samtida torn jämte två äldre;
de övriga äro domkyrkan och Moritzkirche,
båda hallkyrkor, samt Ulrikskirche. Här ligga
vidare univ.-byggnaden (1832—34), univ.-bibl. och
flera inst. De Franckeska stiftelserna ligga i s.
H. Staden har flera lärda sällskap, stora bibi.,
museisaml. och läroanstalter för högre
fackutbildning, botanisk och zoologisk trädgård samt
flera andra parker, särsk. söderut och på öarna
i Saale. H. är ett av mell. Tysklands främsta
industri- och handelscentra samt en mycket
betydande järnvägsknut (linjer till Leipzig, Berlin,
Hannover, Frankfurt a.M.). Här finnas
mekaniska verkstäder, flygplansfabrik, socker- och
pappersbruk, kvarnar, bryggerier och kemisk
industri samt stora bokförlag. Två flodhamnar
finnas. P.;P.Nm;E.W
Halle, Thore Gustaf, paleobotanist (f. 25/n
1884), fil. dr i Uppsala 1911 (”On the geological
structure and history of the Falkland Islands”),
doc. i paleobotanik
vid Stockholms högsk.
s.å., assistent vid
Riks-musei paleobotaniska
avd. 1914, intendent
för denna avd. och
prof. 1918, intendent
för Riksmuseum 1921
—47. H. har
företagit vidsträckta
forsknings- och studieresor,
1907—09 som
deltagare i Svenska
Sydame-rika-expeditionen till
Falklandsöarna, Chile,
Argentina och
Brasi
lien samt 1916—17 till Kina för att studera
Kinas stenkolsförande bildningar. H:s arbeten om
fossila växter ha givit viktiga bidrag såväl till
förståelsen av deras anatomi och biologi som
till växtrikets allmänna systematik, detta senare
särsk. genom bearbetningen av den äldre
devo-niska floran från Röragen i Norge. I ett
omfattande arbete har H. behandlat
permokarbo-niska växtfossil från Shansi i Kina. Han har
även beskrivit fossil från Skånes stenkolsförande
bildningar samt svenska kalktuffer. En
allmän-fattlig framställning har H. givit med ”De utdöda
växterna” (1938—40) i den av C. Skottsberg
redigerade handboken ”Växternas liv”. [K.A.G.]G.R.
Hallé, Sir Charles (eg. Karl Halle),
tysk-engelsk pianist, dirigent och tonsättare (1819—95),
for 1836 till Paris, där han som uppburen pianist
umgicks med Chopin, Liszt, Cherubini o.a. 1848
slog sig H. ned i London, där hans anseende som
SU 12. — 76g —
25 — Red. avsl. u/s 49.
— 770 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
