Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallkyrka - Hallman, 1. Johan Göstaf (Göstafsson, skald, historiker) - Hallman, 2. Johan Gustaf (läkare) - Hallman, 3. Carl Israel - Hallman, 4. Gustaf - Hallman, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLMAN
Hallkyrka, kyrka, uppförd efter hallsystem*.
Ofta är detta ofullständigt genomfört, så att
sido-skeppen äro något lägre och smalare än
mittskeppet, utan att detta dock har egen
fönsterbelysning (i högkyrkan). I Sverige finnas ex. på sådana
h. i Linköpings domkyrka, Hälsingborgs
Maria-kyrka och Halmstads kyrka. I många fall uppstår
detta oegentliga hallsystem genom senare
tillbyggnader, så i domkyrkorna i Växjö (treskeppig),
Västerås och Strängnäs (femskeppig).
Hallman, i) Johan Göstaf (G ö s t a f
s-s o n) H., skald och historiker (1701—57),
prästvigd 1723, fil. mag. 1726, komminister vid Hedvig
Eleonora förs, i Stockholm 1729, kyrkoherde där
1737, teol. dr 1752. H. ägde en ej obetydlig
formtalang, och hans dikter vunno en viss
uppmärksamhet. Han författade även en historisk tragedi,
”Erik och Valdemar” (tr. 1875, aldrig uppförd).
H:s förnämsta historiska arbeten äro
”Beskrif-ning öfver Kiöping” (1728) och en biogr.
skildring av Olaus och Laurentius Petri. I detta verk
bygger H., möjl. i god tro, på understuckna
dokument, vilka åtm. delvis härröra från
urkunds-förfalskaren Nils Rabenius. Huruvida H. själv,
el. möjl. Rabenius, är förf, till ett annat falsifikat,
”Elisifs visa”*, är ej klarlagt. E.Blp.
2) Johan Gustaf H., den föreg:s son,
läkare (1726—95), studerade från 1742
naturvetenskap och medicin i Uppsala, utsändes 1747 till
utlandet att studera mullbärsträdets plantering och
silkesmaskens avel och skötsel, blev 1750 med. dr
i Padova och anlade vid sin återkomst 1754
vidlyftiga mullbärsplantager på Ladugårdslandet. H.
blev 1773 läkare för Djurgårdsbrunn. På H:s
föranstaltande inrättades 1774 det första kurhuset
i Stockholm, enär syfilis i början av 1770-talet
fick en våldsam spridning bland de bredare lagren.
Han utgav bl.a. ”Lätt och minst kostsamt sätt
at bota och förekomma venerisk smitta...”
(1774). Å.Ch.
3) C a r 1 Israel H., den föreg:s bror,
författare (1732—1800), någon tid lägre ämbetsman i
Bergskollegium, känd ordensbroder. Under den
gustavianska operans
snabba frammarsch på
1770-talet började H.
för den stenborgska
Humlegårdsteatern
skriva operaparodier,
en då ny genre.
Debuten skedde med
”Cas-per och Dorotea,
heroisk Djurgårdsballet”
(1775), parodi på
Hän-del—Lalins ”Acis och
Galathea”. I dessa
burleska, ibland på
tysksvensk brytning
utförda omstöpningar har
H. givit en bild av tidens krogliv i grov
bellmans-stil. Av H:s övriga parodier märkas ”Skeppar
Rolf” (1778, efter Gyllenborgs ”Birger Jarl”) och
”Petis och Telée” (1779, efter Wellanders ”Thetis
och Pelée”). Självständiga burlesker äro ”Finkel el.
det underjordiska brännvinsbränneriet” (1776) med
efterspelet ”Finkels parentationsact” (1777) samt
”Bousaronerne” (1778). Ett verk av otvivelaktigt
Adolf Hallman: Nattstämning på Ströget. Illustration i
A. Hallmans ”Köpenhamn” (1944). Se även bild 19. å pl.
vid Bokillustration.
värde åstadkom H. i sångspelet ”Tilfälle gör
tiuf-ven” (1783), vår första vådevill, förut tillskrivet G.
M. Armfelt, vilken trol. uppgjort planen. H. har
även skrivit en del parentationer i bellmansk
säll-skapsstil. Hans ”Samlade skrifter” utgåvos av P.
Hanselli (2 bd, 1853). — Litt: K. Warburg, ”Om
författarskapet till ”Tillfället gör tjufven” (1878,
omtr. i ”Essayer”, 1918); C. Eichhorn, ”Nya
svenska studier” (1881). E.Ek.
4) Gustaf Hieronymus H., sonson till H.2),
miniatyrmålare (1800—65), avancerade på
militärbanan till överste men ägnade sig tidigt efter
studier vid Konstakad. och hos sin svåger J. A.
Gill-berg med framgång åt porträttmåleriet, särsk. som
miniatyrist.
Hallman, Per Olof, arkitekt, stadsplaneexpert
(1869—1941), utexaminerades från Tekniska högsk.
1890, studerade vid Konsthögsk. 1890—93,
därefter anställd vid byggnadsnämnden i Stockholm,
där han blev v. stadsarkitekt 1913 och 1922—27
var stadsplanedirektör; 1897—1934 doc. i
stadsan-läggningskonst vid Tekniska högsk. H. utarbetade
en mängd stadsplaner för såväl städer som mindre
samhällen i landet, varvid han tillämpade
österrikaren Sittes estetiskt grundade stadsplaneidéer,
vilka i Sverige först uppmärksammades genom
H:s tävlingsförslag till stadsplan för Göteborg
1900 (tills, med F. Sundberg). Dessa idéer
inneburo en strävan mot en fri, pittoresk och
romantisk stadsbildning i reaktion mot det
tidigare rådande systemet med huvudsaki. raka
gator och rektangulära kvarter. H. har
verksamt bidragit till utformningens av Stockholms
ytterområden. [G.W.W.]S.Re.
— 781 —
— 782 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
