Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallgrimsson, Jónas - Hallhus - Halli(c)k - Halligen - Halling - Hallingdal - Hallingeberg - Hallingjökeln - Hallingskarvet - Hallinskide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLHUS
Halligen. Sönderabraderat marskland med en bondgård på en Warft samt watt vid ebb.
och 1883) märkas ”Island”, ”Gunnarsholmi”,
”Sje-ra borsteinn Helgason” och hans dikt om Eggert
Ölafsson. H. var även naturforskare och bereste
Island för att utarbeta en beskrivning över
landet, vilken dock aldrig blev fullföljd. P.Rvu.
Hallhus, se Bostad, sp. 781.
Halli(c)k (besl. med ty. Halunke, slusk; från
tjeck, holomek, naken tiggare), sutenör*.
HalKigen, benämning på ett 10-tal små öar
mellan Föhr och halvön Eiderstedt, tillhörande de
Nordfrisiska öarna och Schleswig-Holstein (29
km2, c:a 600 inv.). De största äro: Langeness,
Hooge, Gröde och Nordstrandischmoor. Till H.
räknas ibland också Nordstrand* och Pellworm (36
km2, c:a 1,700 inv.). Med H. förstås sådana öar,
som äro rester av ett under historisk tid genom
stormfloder och tidvattensströmmar förstört
marskland och som fortfarande äro utsatta för
havets nedbrytande verksamhet. Därför äro
sådana öar som Nordstrand och Pellworm ej längre
egentliga H., då de numera äro skyddade mot
havet genom vallar. H. omgivas av Watten (el.
Wattenmeer), som vid ebb ligga torra. Vid
spring-flod översvämmas öarna (utom de, som äro
skyddade genom vallar). Inv. ha därför måst bygga
upp kullar (Warften el. Werften), som nå 4—6 m
över normalt högvatten och på vilka husen ligga.
Vid svåra stormfloder raseras även dessa Warften.
Den svåraste kända stormfloden inträffade 1634;
då förstördes en större ö, Nordstrand, av vilken
det nuv. Nordstrand, Pellworm och några mindre
öar äro små rester; o. 6,000 människor och 50,000
djur omkommo. H. bestå av fruktbara
marsk-ängar, och befolkningen livnär sig utom av
boskapsskötsel och fiske huvudsaki. som sjömän. —
Litt.: Th. Möller, ”Die Welt der H.” (2 Aufl.
1931). J.C.
Halling. 1) Norsk folkdans i 2/4- (stundom 6/s-)
takt, kraftigt betonad rytm och stegrat tempo till
musik på ”hardingfela”. H. dansas av män och
erfordrar mycken kraft, vighet, behärskning och
skicklighet. Sin nuv. utformning som solodans
har den erhållit i Hallingdalen, och den
kulminerar i h a 1 1 i n g k a s t e t, ett rundkast, i vilket
den dansande försöker att med ena foten nå
takbjälken el. nedslå ett högt hållet föremål.
2) Svensk folkdans, bestående av två repriser
med omtagningar, den senare i något livligare
tempo. H. dansas i 2/4-tempo av män, vilka i
dansen utföra en lustig tävlan i vighet och
spänstighet medelst ”sittsteg”, ”harsteg”, ”hjulning”,
handklappning under ett uppsparkat ben o.d.
Hallingdal, dalgång i Buskerud fylke, Norge,
från Kröderen mot n.v. till Gol, där den i rät
vinkel böjer av mot v.s.v. och fortsätter till
Strande-fjord i närheten av den plats, där Hordaland, Sogn
og Fjordane samt Buskerud fylken stöta samman.
H. genomströmmas av Dramselvas biflod
Halling-dalselva och är ett av Sydnorges viktigare
dalfö-ren. Den följes av Bergenbanan och av
landsvägar till Sogne- och Hardangerfjordarna. De
största bidalarna äro Ustedalen längst i v. på s. sidan
av den s. om översta H. belägna fjällryggen H a
1-lingskarvet (1,933 m ö.h.) och Hemsedalen,
som från n.v. tillstöter vid Gol. H. omfattar
hä-radena Hol, Ål, Gol, Hemsedal, Nes och Flå, med
sammanlagt 14,368 inv. (1930). På gr. av H:s
tidigare isolering finnes ännu mycket i behåll av
den gamla bondekulturen. S.
Hallingeberg, socken i S. Tjusts hd i
Småland, Kalmar län, och pastorat i S. Tjusts
kontrakt av Linköpings stift, v. och n.v. om
Västervik; 172,07 km2, därav 157,02 land; 3,474 inv.
(1948), fördelade på N. och S.
kyrkobokförings-distriktet med 1,441, resp. 2,033 inv. H.
uppfyl-les av småbergiga skogstrakter kring
Långrammens, Kogarens och Långsjöns natursköna
dalstråk. Den odlade jorden är mest samlad i
mell. delen. Åkern utgör 15% av landarealen,
skogsmarken 69%. I H. ligga brukssamhället
Ankarsrum*, egendomarna Fisksäter, Nagelstad,
Prästgården och Rispetorp, Ankarsrums
krono-park (15,70 km2) och Svarteströms kraftverk,
tillhörande Ankarsrums bruk. Flera
järnålders-gravfält finnas samt ett par borglämningar.
Kyrkan av gråsten uppfördes 1760. — Namnet
innehåller gen. av ett fsv. inbyggarnamn ’hallingar,
de som bo vid berghällen, och fsv. biergh med
biformen bergh (se C. I. Ståhle, ”Studier över
de svenska ortnamnen på -inge”, 1946, sid. 237).
Det skrevs 1325 Hallingabierg. P.;Er.
Hallingjökeln, se Hardangerjökeln.
Hallingskarvet, se Hallingdal.
Hallinskide, nord, myt., se Heimdal.
— 779 —
— 780 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
