Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallstatt - Hallstattkulturen - Hallstavik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLSTAVIK
läge på en av förbindelselinjerna mellan Syd- och
Mellaneuropa var H. 650—400 f.Kr. centrum för
den s.k. hallstattkulturen*.
HalFstattkulturen [-Jtat-], en förhistorisk
kulturgrupp i Mellaneuropa, som, med sin
viktigaste utbredning kring Donau, övre Rhen och
övre Rhöne, innehade den kulturella ledningen i
Europa under tiden o. 1000—400 f.Kr. H. har
fått sitt namn efter ett gravfält vid Hallstatt i
Salzkammergut, Österrike, som emellertid
numera icke kan anses som representativt för h.
(i den mening, som man i allm. efter P. Reinecke
numera använder termen), då det har lämnat fynd
praktiskt taget endast från de två sista
hallstatt-perioderna samt från La Tène-tid. — H. har
sina rötter i Donau-ländernas bronsålderskultur;
dess vidare utveckling skedde tack vare dels
starka orientaliska impulser, förmedlade genom
upprepade, österifrån kommande folkvandringar
längs Donau, dels ett ömsesidigt handelsutbyte
med Italien över Alperna.
H:s framväxande ur den mellaneuropeiska
bronsålderskulturen ger sig först till känna
genom att vissa nya artefaktformer (italiska,
en-ledade fibulor, rasselbleck och plastiska
fågelbilder) uppträda jämsides med traditionella
före-målsformer inom zonen n. om Alperna
(Müh-lau, Nordtyrolen, Suseni, Transsylvanien,
Przes-tawalk, Mähren, etc.). På kort tid ändrar sig
sedan hela formvärlden inom h:s hela
utbredningsområde, även om man i fråga om flertalet
föremålsserier kan se kontakten bakåt med
brons-ålderskulturens artefaktbestånd (t.ex. i fråga om
drivna, buckelornerade bronskärl, svärd, nålar,
knivar etc.). Fullt färdigbildad möter h. i sitt
äldsta stadium, Hallstatt A, i t.ex. depåfyndet
från Hajduböszörmény, Ungern, vars alla
före-målstyper visa ett nytt utvecklingsstadium i förh.
till sen bronsålder. De i fyndet ingående drivna
bronserna möjliggöra ett säkert parallelliserande
av Hallstatt A med den nordiska bronsålderns
period IV. Den följ, perioden, Hallstatt B,
löper samtidigt med period V i Norden, vilket kan
visas genom förekomsten av samma slags
kniv-och svärdstyper (autensvärd, hallstattsvärd,
”pål-byggnads-kniven” etc.) inom båda
föremålskret-sarna. I h:s material från denna och följ, period
spela plastiska djurskulpturer, av östeuropeiskt
ursprung, en framträdande roll. Detta nya
inslag i konsten kan sättas i samband med ett
nytt ryttarfolks framträngande längs Donau.
Denna folkrörelse, som trol. hade sin
utgångspunkt i Koban-området i Nordkaukasus, är det
tydligaste ex. på de etniskt labila förhållandena
i ö. Mellaneuropa redan flera årh. före
skyter-nas framträdande. Hallstatt C ligger i tiden
parallellt med nordisk period VI (t.ex.
Hassle-fyndet), och den sista hallstattperioden, D, som
har sin tyngdpunkt i ö. Mellaneuropa, synes vara
synkron med den äldsta La Tène-kulturen vid
Rhen och med järnålderns första period i
Norden. — Sett ur italisk synpunkt täcker h. tiden
från den italiska järnålderns början till
kelter-nas uppträdande s. om Alperna.
H. har, trots tydligt skönjbara inre etniskt
oroliga förhållanden — den har trol. uppburits
av flera olika folkslag —, varit en ovanligt
Hallstatt.
kraftfull och expansiv kultur. Under sin
glanstid har den behärskat området från Svarta havet
t.o.m. Pyreneiska halvön och från Mellanitalien
och Nordbalkan till Nordtyskland. Även
utanför dessa områden, t.ex. i Norden och på de
brittiska öarna, har dess formvärld efterbildats.
Denna väldiga intressesfär har knutits samman
av en blomstrande handel, som väl framför allt
omfattat koppar, tenn, arbetskraft (slavar) och,
under de sista perioderna, järn. En viktig roll
brukar man i det sammanhanget även tillmäta
salt, på gr. av att några av de mest givande
fyndplatserna anträffats i omedelbar närhet av
de alpina saltgruvorna.
H. är, icke minst på gr. av brytningen mellan
europeiska och orientaliska element, en av
Europas mest fascinerande förhistoriska kulturer. Den
omspänner tiden o. 1000—500 f.Kr.
(Rhen-områ-det), resp. o. 1000—400 f.Kr. (ö. Donau-området)
och avlöses av den keltiska La Tène-kulturen.
— Litt.: E. v. Säcken, ”Das Grabfeld von
Hallstatt” (1868); M. Hoernes, ”Die
Hallstattperio-de” (i ”Archiv für Anthropologie”, 1905), ”Das
Gräberfeld von Hallstatt” (1921); H. Gams & R.
Nordhagen, ”Postglaziale Klimaänderungen und
Erdkrustenbewegungen in Mitteleuropa” (1923);
A. Mahr, ”Das yorgeschichtliche Hallstatt” (1925);
N. Åberg, ”Bronzezeitliche und früheisenzeitliche
Chronologie” (5 bd, 1930—35); J.-E. Forssander,
”Koban und Hallstatt” (i ”Kungl. Humanistiska
vetenskapssamfundet i Lund. Årsberättelse”, 1941
—42); S. Hommerberg, ”Hallstatt-tidens relativa
kronologi”, 1 (1946). C.A.A.
Hallstavik, industrisamhälle i Häverö sn i
Uppland, vid den långsmala Edebovikens (från Singö-
— 789 —
— 790 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
