Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallstavik - Hallsten - Hallström, 1. Otto Gottfried - Hallström, 2. Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLSTEN
fjärden) innersta del och ändpunkt för järnvägen
från Rimbo; tills, med Häverödal söderut
2,822 inv. (1946). Provinsialläkare, förlossningshem
och samrealskola. Jämte mekaniska verkstäder
finns här sedan 1915 ett av Sveriges största
pappersbruk, H a 11 s t a (produktion 87,000 t papper
1948), jämte träsliperi och sulfitfabrik tillhörande
Holmens bruks och fabriks ab.; över H:s
lastage-plats med c:a 335 m kaj vid 7,5 m djup
utskeppades 1948 58,000 t papper. Häverödal är
tingsställe; här finnas snickerifabrik, slipskiv- och
isole-ringsmattfabrik, bultfabrik samt plåtslageri och
reparationsverkstäder. — Samhället har namn
efter den gamla byn Hallsta, och -vik syftar
på Edeboviken. Hallsta utgöres till sin senare
led av stadhir, boplats, gård, plur. av stadh, plats,
förleden har ansetts vara hall, klippa. Se G. Linde
i ”Namn och bygd”, 1946, sid. 102. Det skrevs
1409 i Halstadha. P.;Er.
Hallsten, svensk konung, se Halsten.
Hallström. 1) Otto Gottfried H.,
industrimän (1813—80), examinerades från dåv.
Teknologiska inst. i Stockholm 1830, var 1832
—40 verkmästare vid Nyköpings mekaniska
verkstad. H. grundade vid mitten av 1840-talet tills,
med arkitekten G. T. P. Chiewitz en
ingenjörs-byrå i Stockholm för järnvägs- och
brobyggnader. H. var kommissarie för den svenska
expositionen vid världsutställningen i London 1851.
Vid Forsbacka bruks verkstad var han 1852—56
disponent; grundade 1856 (tills, med W.
Lindberg som förlagsman) Köpings mekaniska
verkstad, vars första tillverkningar bestodo av
ångmaskiner, tröskverk samt gruv- och
järnbruks-redskap. 1860 tillkommo även verktygsmaskiner.
H., som i samband med bolagsbildning 1872 blev
dir. för ab. Köpings mekaniska verkstad, har
beskrivits som en av den svenska
verkstadsindustriens dugligaste personer och kan räknas till
dess främsta pionjärer. A.Lg.
2) Per August Leonard H., den föreg:s
brorson, författare (f. 29/g 1866). Född i Stockholm
genomgick H. efter studentexamen Tekniska
högsk. 1883—87, var kemist på en fabrik i
Phi-ladelphia 1889—90, amanuens i Telegrafstyrelsen
1891—97 och teaterkritiker i ”Dagens nyheter”
1904—05. Han blev led. av Svenska akad, 1908,
var dess sekr. 1931—41, fil. hedersdr vid
Göteborgs högsk. 1916, led. av Svenska akad:s
Nobelkommitté 1913 och dess ordf. 1922. — H.
publicerade 1888 ett -par övers, av Shelley och
Swinburne i tidskr. ”Framåt” och debuterade
efter hemkomsten från Amerika med diktsaml.
”Lyrik och fantasier” (1891). Märkligare var
”Vilsna fåglar” (1894), en saml. skisser och
verklighetsbilder i 80-talets stil, vari förf:s
fysionomi först framträdde tydligt. Det fanns häri
en grå och vass dager över tingen samt en
enhetlig stämning av sorgsen ironi. Helt annan
karaktär hade ”Purpur” (1895), en saml. färgrika,
utsmyckade noveller, alla spelande i det
förflutna och i avlägsna, mest sydliga länder. Med
sin förening av skepticism och romantisk
överspändhet gör boken ett säreget, delvis bisarrt
intryck. Efter dessa fantasiutflykter följde ”En
gammal historia” (1895), en graciös, munter och
vemodig skildring från det tidiga 1800-talets
borgerliga romantik. Tack vare denna bok, som
jämte den följ, novellsaml. ”Briljantsmycket”
(1896) hör till det mest omedelbart vinnande i
H:s produktion, blev han en mera allmänt läst
förf. Konstnärligt sett mindre lyckad är
samtidsromanen ”Våren” (1898), en
äktenskapshisto-ria med tendens mot 90-talets esteticism. Med
större konstnärlig frihet rörde H. sig åter i
novellsaml. ”Reseboken” (1898) och ”Thanatos”
(1900). I tre därpå följ, romaner tecknade H.
tre olika människotyper: i ”Döda fallet” (1902)
den djärve äventyraren, ödets man, i ”Gustaf
Sparfverts roman” (1903) den ömtålige
idealisten, som har svårt att komma till rätta med
verkligheten, och i ”En skälmroman” (1906) den
oförbrännelige sangvinikern. ”Döda fallet”, som
till hjälte har en historisk person, Magnus Huss,
kallad ”Vild-Hussen”, vilken 1796 föranstaltade
den katastrofala sänkningen av Ragundasjön i
Indalsälven, och ”En skälmroman”, som med
stor humor skildrar en uppfinnare, en svensk
motsvarighet till Hjalmar Ekdahl i Ibsens
”Vildanden”, höra till H:s bästa skapelser. Betydande
äro också de båda novellsaml. ”De fyra
elemen-terna” (1906) och ”Nya noveller” (1912). — H.
har även odlat dramat och därvid liksom i sin
novellistik gärna tagit sina ämnen ur historien
och sagan. En grupp för sig bilda sagodramat
”Grefven af Antwerpen” (1899; uppf. 1905),
skrivet på shakespearesk blankvers, och de båda
re
— 791 —
— 792 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
