Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallström, 1. Gunnar - Hallström, 2. Gustaf - Hallström, Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLSTRÖM
Gunnar Hallström: Torparen och sångaren J. E. Malm,
1901. Thorsten Laurins samling, Stockholm.
—97 var H. större delen av sitt liv bosatt på
Björkö i Mälaren, om vars fornminnens vård
han nedlade ett energiskt och fruktbärande
arbete, i det att han lyckades få Staten att 1912
inköpa området. Ett genomgående drag i H:s
konst är känslan för hembygden, dess natur och
fäderneärvda kultur, vilka H. skildrade i starkt
dekorativt hållna tavlor, ofta med symboliskt
innehåll. Bland hans verk av denna art må
nämnas ”De dödas hage” och ”Vid åkerkanten”
(Malmö museum). Dekorativa äro hans skisser till
vävnader, ”Fornguld” och ”Ygdrasil”. H. verkade
även som illustratör, t.ex. av ”Älgskyttarna”.
Vid tävlan om riksdagshusets dekorering 1907
erhöll H:s förslag, skildrande våra näringar, i:a
pris. [B.B.]A.
2) Gustaf Axel H., den föreg:s bror,
förhistoriker, museiman (f. 11A 1880), fil. lic. i
Uppsala 1915, e.o. antikvarie i Vitterhets-,
historie-och antikvitetsakad. 1925, antikvarie 1938,
pensionerad 1945. H. har framför allt ägnat sig åt
utforskandet av Norrlands förhistoria och i
samband därmed företagit upprepade, omfattande
forskningsresor till Nordskandinavien,
Kolahalvön, mell. Ryssland och Sibirien. 1915—16 var
han Svenska Röda korsets delegat i Sibirien och
Kina, 1918—19 tog han aktiv del i Finlands och
de baltiska småstaternas frihetskamp. Bland H:s
skrifter märkas: ”Kan lapparnas invandringstid
fixeras?” (i ”Norrlands försvar”, 1929), ”Den
tidigaste järnåldern i Dalarna” (i ”Dalarnas
hembygdsbok”, 1931) samt den stora monogr. över
Nordskandinaviens hällristningar från stenåldern,
”Monumental art of Northern Europé from the
Stone Age”, 1 (1938). [F.JC.A.A.
Hallström, Eric Cornelius, målare (1893—
1946). H. var av födsel. ”stockholmsgrabb” och
bevarade livet igenom något av pojklynnet och
omedelbarheten. Som i det närmaste självlärd
konstnär debuterade han tills, med ateljékamraten
Gideon Börje i mars 1918. Båda visade då rätt
snarlika, fattiga utkantsmotiv i en naiv och
valhänt stil, som emellertid röjde ursprunglig känsla
för det sedda; hos H. med hans vanl. ljusare färg
fanns även berättarfantasi, gärna folkligt
humoristisk el. lyrisk, någon gång ironisk. H.
exponerade dessutom några mörkt romantiska
land
skap, bl.a. norrlandsfantasier med litterär
inspiration från Pelle Molin och Dan Andersson. Kort
därpå gjorde han sin första norrlandsresa och
målade Ångermanälven och dess biflod Faxälven
i en nedstämd kolorit, dock ej direkt efter
verkligheten utan på typiskt naivistsätt ur minnet.
Till H:s motivkrets under hans naivistiska
ungdomsperiod bortemot 1920 hörde även en halvt
spökromantisk, halvt proletär-expressionistisk
tolkning av nattarbetet vid Rörstrands
porslinsfabrik samt primitivt lustiga skildringar av
stockholmskt folk- och nöjesliv, ss. ”Nyårsafton på
Skansen” med stjärngossarna, stelt framskridande
som dalmålningsfigurer (1918, Nationalmuseum),
el. ”Sommardag i Haga”, en roande, färg- och
figurrik idyll. Såväl H. som Börje framträdde
på Höstsalongen 1919 i Liljevalchs konsthall tills,
med de likaledes till naivismen räknade målarna
Hilding Linnqvist och Axel Nilsson samt
huvudparten av de s.k. ”1909 års män”, mot vilkas
Matisse-skolade färgfanfarer naivisterna ställde
sitt enkla utkantsmåleri och sin svärmiska, ibland
folkviseklingande romantik. Senare s.å. tillkom
H:s naivistiska huvudarbete, ”Torsgatan i snö”.
Efter ett par resor till Italien och Tyrolen,
varvid mötet med Bonde-Brueghels konst i Wien
satte sina spår, kom H. i en rad vinterliga
stock-holmsutsikter vid 1920-talets mitt in på den s.k.
nya saklighetens
linjer med detalj skarp
teckning och stundom
litet petigt föredrag.
Snart drev emellertid
färgtemperamentet hos
H. fram ett
impressionistiskt brett
måleri, till vilket vissa
konstintryck under
resor bl.a. i Frankrike
givit impulser.
Bon-nard och van Gogh
blevo nu hans speciella
favoriter utan att
inkräkta på hans friska
verklighetsinspiration från Sundbyberg, där han
blev pionjär för förstadsmotiven, och från
Norrland, där han vistades med sin familj i flera
repriser från 1931 och gav sig färgen helt i våld,
ofta borstande upp sina impressioner med verklig
frenesi i penseldrag och klanger. Det var en
fritt målerisk och koloristisk stil, som på
1930-talet bröt fram i sådana pastosa, gärna
skissaktiga oljemålningar som ”Nybygget” (1931),
”Skogsarbetare” (1933), ”Marsvinter” (1935) och
”Förstadsmotiv” med två av konstnärens barn
som färgstarka förgrundsaccenter (1937,
Norrköpings museum). H. blev nu ”vitalist”, liksom ett
par kamrater inom Färg och form-gruppen, särsk.
Sven Erixson, med vilken han hade tydliga
beröringspunkter. Stundom kunde hans
formstruktur bli litet snårig el. hetsigt improvisatorisk i
norrlandsmotiven i olja med sitt karska
målar-och nybyggarhumör. En mera mild harmoni,
ibland franskt nyanserad, uppnådde han i
pastell-och temperabilder, där hemmiljön med barnen
fått spela en alltmer framträdande roll under
vistelser i Ekolsund vid Mälaren samt Åkersberga
— 795 —
— 796 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
