Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallström, 2. Per - Hallström, 3. Omar - Hallström, Ivar - Hallström, 1. Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLSTRÖM
nässansskådespelen ”Bianca Capello” (1900; uppf.
1901), med motiv ur medicéernas historia, och
”En veneziansk komedi” (1901; uppf. 1904), med
uppslaget hämtat från en novell av Bandello.
I ”Erotikon” (1908; uppf. 1909), ett modernt
lustspel i Stockholms-miljö, gycklade han med
det estetiska snobberiet och drivhuserotiken i
tongivande kulturella kretsar. Till sagan och
legenden återvände han i ”Två legenddramer”
(”Alkestis” och ”Ahasverus”, 1908) och ”Två
sagodramer” (”önskningarna” och ”Tusen och
en natt”, 1910). Ur den svenska historien
hämtade han senare ämnen till de två
kungadramer-na ”Gustaf III” (1918) och ”Karl XI” (s.å.).
De vittna om hans dragning till Shakespeare,
vars dramer han under de följ, åren översatte
(12 bd, 1922—31). Denna tolkning, som
framkommit i tävlan med Hagbergs o. 75 år äldre
övers., har sina företräden särsk. inom de
lyriska partierna. — H. har även bakom sig ett
betydande kritiskt författarskap, utmärkt för
skarp psykologi och omfattande kunskaper, särsk.
i engelsk litteratur. Hans litterära essäer äro
samlade i ”Skepnader och tankar” (1910),
”Levande dikt” (1914) och ”Konst och liv”
(i9T9)-Värdefulla litteraturhistoriska arbeten äro de
akademiska minnesteckningarna ”C. V. A.
Strandberg” (1915) och ”Carl Snoilsky” (1933). Som
kritiker har H. också strövat in på det politiska
fältet och, sedan han avlägsnat sig från den
radikalism han hyllade i ungdomen, förfäktat
kulturkonservativa synpunkter. Under 1 :a
världskriget tog han häftigt parti för Tyskland,
varom bl.a. broschyren ”Folkfienden” (1915) vittnar.
Märkbart gripen av den tyska katastrofen sökte
han tydligen i arbetet med
Shakespeare-tolk-ningen glömska av samtiden. I senare tid har
han återvänt till novellformen och utg. de två
saml. ”Händelser” (1927) och ”Leonora” (1928).
H:s diktvärld är mindre brokig och mera
ens-artad, än det kan synas. I skiftande former och
kostymeringar behandlar han ofta samma tema:
fantasimänniskans möte med verkligheten. Titeln
”Vilsna fåglar” täcker icke endast innehållet i
den första berättelsesaml. utan kan också tjäna
till att ange innebörden av novellerna i ”Purpur”
och av det mesta i H:s följ, författarskap. I
sin dragning till historisk konst, sin böjelse för
det färgrika och exotiska, sin lust för estetiska
experiment är han den utpräglade nittiotalisten.
Den moraliska tendensen (t.ex. i ”Våren”) visar
däremot hans samband med 80-talet och även
med den o. 1910 inträdande reaktionen mot
90-talsesteticismen. H:s diktning är av mycket
sammansatt karaktär; han äger en vidsträckt
beläsenhet och har tagit intryck från många
håll. Sin fantasi har han närt hos engelska
romantiker (Shelley, Keats m.fl.), som berättare
har han skolat sig hos italienska
renässansnovellister, och sin livsåskådning har han bildat
under studier i Carlyles heroiska och
Schopen-hauers pessimistiska filosofi. Pessimism och
medkänsla utmärka honom som förf.; han har blick
för allt det fattiga och förkrympta hos
människor, för livets tragikomik och bräckliga
illusioner, för det löjeväckande såväl som för det
sublima. H. är en skeptisk och på sig själv och
andra vaksam natur. Hans diktning har mer
av nerver än av blod, mer av grubbel och kritik
än av spontan känsla. Detta jämte hans säregna
stil, vilken är mer sinnrik än klar, har gjort
honom mindre populär än övriga förf, av
90-talsgenerationen. Såväl H:s berättelser som hans
dramer bäras ofta av lyrisk stämning och äga
däri sin största tjuskraft. Som lyriker på vers
har H. dock föga framträtt; utom den diktbok,
varmed han debuterade, har han utg.
”Skogslandet” (1904). — H:s noveller och romaner ha
utkommit i ny, samlad uppl. (12 bd, 1922—23),
försedda med korta inledningar, vari redogöres
för de olika verkens tillkomst. Sin
ungdomsutveckling har H. skisserat i ”En sparf i
trane-dans” (i ”När vi började”, 1902). — Litt.: F.
Böök, ”Verklighetsproblemet i H:s tidigare
novellistik” (i hans ”Svenska studier”, 1913); H. Olsson,
”Danismer hos P. H.” (i ”Språk och stil”, 16,
1916); O. Holmberg, ”P. H:s noveller” (i hans
”Litterärt”, 1924); H. Gullberg, ”Berättarkonst och
stil i P. H:s prosa” (1939), ”Den bortglömde
diktaren” (i ”Ord och bild”, 55, 1946). AAVn.
3) Omar Gunnar H., sonson till H.i),
industrimän (f. 21/io 1886), studerade efter examen
från Örebro tekniska elementarskola vid
Tech-nische Hochschule i Dresden 1907—09, arbetade
som konstruktör i Tyskland och USA 1909—13.
Han anställdes i familjeföretaget Köpings
mekaniska verkstad 1914 och blev där överingenjör
1926, disponent 1928 och verkst. dir. 1939. Under
H:s ledning har fabriken undergått betydliga
utvidgningar. H. har som kommunalman inlagt
stora förtjänster om Köpings stad, bl.a. i
egenskap av stadsfullmäktig från 1919,
stadsfullmäktiges ordf., senare v. ordf., från 1934. H. är ordf,
i Svenska verkstadsindustrins standardkommitté
sedan 1931. A.Lg.
Hallström, Ivar Christian, tonsättare (1826—
1901), avlade 1849 hovrättsexamen i Uppsala, var
sedan bibliotekarie hos Oskar II, 1861—72 ledare
av A. F. Lindblads
musikskola, led. av
Musikaliska akad. 1861,
sånginstruktör vid
Kungl. teatern 1881—
85. Efter att på
1850-talet ha komponerat
romanser och duetter
i sentimental
folkvise-stil övergick H. o.
1860 till större former.
Hans mest bekanta
verk äro operorna ”Den
bergtagna” (1874) och
”Vikingarna” (1877),
sagospelen ”Den
för
trollade katten” (1869) och ”Per Svinaherde” (1877)
samt idyllen ”Blommornas undran” (1860). H:s
verk äro dramatiskt och sceniskt verkningsfulla
men förråda bristande skolning och sakna
originalitet och djup. Genom sina lättillgängliga
melodier med folkvisan som musikaliskt underlag
blev han en av sin tids mest populära svenska
tonsättare. G.Hsm.
Hallström. 1) Gunnar August H., målare
(1875—1943). Efter studier vid Konstakad. 1894
— 793 —
— 794 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
