Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallström, Eric - Hallstämpel - Hallsystem - Halltorp - Hallucination
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALLUCINATION
och Stocksund (H:s sista hemort) i
stockholmstrakten. — Litt.: R. Hoppe & L. Seth, ”E. H.”
(1939). H.Ge.
Hallstämpel, av vederbörande myndighet enl.
hallordningen* förr åsatt stämpel på tillverkade
varor till bevis om att de efter undergången
besiktning godkänts av myndigheten och fingo
saluföras. H. verkställdes av vid hallrätten anställda
edsvurna hallmästare under hallrättens tillsyn. Vid
inlämnandet till h. skulle varje arbetsstycke vara
åsatt tillverkarens märke, och det fick ej saluföras
inom landet utan h. — Även bildligt: tecken på att
något blivit gillat el. erkänt på visst håll; prägel,
karaktär. — Verb: hallstämpla, även bildl.:
gilla, auktorisera; utpeka, karakterisera. K.;L.
Hallsystem kan utmärka indelningen av ett större
rum med pelare el. kolonner och innebär, att den
ena avd. är (nästan) lika bred och hög som den
el. de andra. Till h. hör gärna valv. I antiken,
särsk. den senare antiken, blev h. vanligt i stora
profanbyggnader, basilikor, termer, cisterner etc.
Muhammedanerna upptogo h. för sina moskéer
(jfr Cördoba och Kairo). H. förekom också i den
gammalkristna konsten, där dock annars — för
långsträckta byggnader — det basilikala systemet
var regel. Under medeltiden blev h. utmärkande
för vissa områden och institutioner. I festsalar,
klostrens refektorier etc. är h. vanligt. I den
kyrkliga byggnadskonsten blev h. under senromansk
och gotisk tid ofta förekommande (se Hallkyrka).
Gotland har en mängd ex. på två- el. tre-skeppiga
hallkyrkor. Den heliga Birgitta, som i mellersta
Tyskland sett vackra prov på h., påbjöd det för
sin ordens kyrkor. Under renässansen fick h. åter
en blomstringstid. E.W.
Halltorp, socken i S. Möre hd i Småland,
Kalmar län, och församling i Halltorps och
Voxtorps pastorat i S. Möre kontrakt av Växjö
stift, s.v. om Kalmar vid Kalmarsund; 51,28 km2,
därav 51,17 land; 923 inv. (1948). Bördig
slättbygd finns särsk. norrut kring Namnerumsåns
nedersta lopp, i övrigt dominerar skogen. Åkern
utgör 30% av landarealen, skogsmarken 51 °/o.
Vid statsbanelinjen Karlskrona—Kalmar ligger
stationssamhället H a 111 o r p (208 inv. 1946)
med ett par mindre industrier. Egendomar:
Värna-näs* med Värnabygård. Fornlämningar förekomma
talrikt, särsk. järnåldersgravfält. Kyrkan av sten
från äldre medeltiden ombyggdes 1796;
klockstapeln är från 1725. Rester av medeltida
kalkmålningar konserverades 1928. Vid s. korväggen
står Värnanäs’ gravkor. — Namnet har ansetts
innehålla gen. av hall, klippa, sten, och thorp,
nybygge (se Hj. Lindroth i ”S. Kalmar län”, 2, 1926,
sid. 14). Det skrevs 1424 i halatorppa sokn. P.;Er.
Hallucinatio’n (lat. hallucina’tio, till
(h)al(l)uci-na’ri, vara själsfrånvarande), en sinnesförnimmelse
utan underlag i verkligheten, d.v.s. utan en motsv.
retning av sinnesorganet. Man skiljer mellan h.
och illusion, vilken senare innebär en
felaktig uppfattning av en företeelse, en omtolkning
av ett sinnesintryck. H. har för den hallucinerande
absolut verklighetskaraktär; man talar i annat fall
om pseudohallucinationer. Till de
senare räknas även övergångarna mellan illusion och
h. —• H. ha form av hörsel-, syn-, känsel-, lukt- och
smakförnimmelser och kunna förekomma såväl
— 797 —
hos normala personer som vid psykiska
sjukdomstillstånd. Hos normala personer kunna de någon
gång uppträda vid vaket tillstånd, mest då i form
av snabbt försvinnande syner, vilkas
hallucinatoriska karaktär nästan genast blir klar för personen
själv. Vanligare äro s.k. hypnagoga h., vilka
hos många människor inställa sig under
halvslummer vid övergången från vaket tillstånd till sömn
el. vid uppvaknandet och vilka te sig som livligt
växlande synbilder. Också våra vanliga drömmar*
räknas av många till h., under det att andra av
en äkta h. fordra, att den skall förekomma tills,
med normala sinnesförnimmelser i vaket tillstånd.
Vid den hypnotiska sömnen förekomma livliga
h., för vilka äro utmärkande, att de kunna
förändras under inflytande av hypnotisörens vilja.
— Vid psykiska sjukdomstillstånd äro h. bland de
mest framträdande symtomen. Vanligast äro de i
form av hörselvillor (”röster”), men även h. för de
övriga av människans fem sinnen kunna
förekomma som sjukdomssymtom. H. bruka i allm. vara
mindre rika på detaljer än verkliga
sinnesförnimmelser, medan de, vad intensiteten beträffar, kunna
visa alla övergångar mellan en svag skugga och en
bländande blixt, mellan en lätt viskning och ett
kanonskott. Särsk. livliga bruka h. vara vid
tillstånd av omtöcknat medvetande, och härvid äro
h. för flera olika sinnen samtidigt ej sällsynta.
Den sjuke kan t.ex. tycka sig se fientliga gestalter
nalkas och samtidigt höra dem uttala hotelser mot
hans liv. Icke sällan uppträda h. som bekräftelse
på sjukligt betingade föreställningar: en person
med sjukligt förhöjd självkänsla ser t.ex. i en syn,
huru man hyllar honom som konung, den som
tror sig förföljd, hör röster, som uttala hotelser
mot honom. Den sjuke finner i h. det slutgiltiga
beviset för länge hysta misstankar, och dessa bli
därvid fixerade till verkliga vanföreställningar. Då
h. uppträda vid sjukdomstillstånd, där en
deprimerad sinnesstämning är ett framträdande
symtom, bruka också h. ha en dyster el. skrämmande
karaktär; den sjuke hör t.ex. röster uttala, att
han är fördömd, en ängslig moder hör sina barn
gråta. Vid den vanligaste av sinnessjukdomarna,
schizofrenien, där livliga hörselvillor bruka
förekomma, framträda rösterna ofta för den sjuke
med en klarhet och tydlighet, som eljest icke är
så vanlig vid h. Till den schizofrena
sjukdomsbilden bruka därjämte ofta höra s.k.
kroppshallu-cinationer, egendomliga sensationer i kroppen,
vilka av den sjuke ofta tolkas som en påverkan
utifrån, varigenom hans inre organ förstöras. Vid
förgiftningstillstånd överväga ofta h. för synen.
Alkoholister med delirium tremens tycka sig t.ex.
se levande väsen kring sig: flugor, hundar,
vidunder av den mest fantastiska beskaffenhet. —
Om det närmare sammanhanget vid h:s uppkomst
känner man ännu ingenting med säkerhet, men
åtskilliga hypoteser ha uppställts rörande denna
fråga. Dels anses mekanisk retning av olika
hjärn-centra kunna förekomma, t.ex. genom tryck av
tumörer, dels störningar i hjärnans normala
funktion genom toxisk påverkan vid förgiftningar av
olika slag. Den psykoanalytiska psykiatrien
hävdar, att h. är uttryck för en förträngd önskan
el. föreställning, som återkommer i förklädnad
av en h. Då den är främmande för el. fientlig
— 798 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
