Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halssjukdomar - Halstapp - Halsted, William Stewart - Halstedkloster - Halsten (Hallsten) - Halsvener - Halsvivel - Hals över huvud - Halt (innehåll) - Halt (håll!) - Halta Lena och vindögda Per - Haltande myntfot - Halter - Halterer - Haltiatunturi - Haltica, Halticini - Haltning - Hal ut - Halv (Hálf) - Halvannan - Halvannanstyver - Halvantigener - Halvapor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALSTAPP
kontroll inledas. Behandlingen är i övrigt
kirur-gisk.
d) Inflammatoriska processer i
munbottnen och i spottkörtlarna kunna gripa över
på halsregionen och där giva anledning till
varbildningar. Se närmare Munhåla och Spottkörtlar.
e) Om st rum a se d.o.
f) T o r t i c o 11 i s el. s n e d h a 1 s, se
Snedhals. T.Sg.
Halstapp, tekn., axeltapp i form av ett
ncdsvar-vat el. mellan stödflänsar anordnat parti på en
axel (se Axeltapp, fig. 2).
Halsted [hå’lstad], William S t e w a r t,
amerikansk läkare (1852—1922), prof, i kirurgi vid
Johns Hopkins Hospital, Baltimore, 1890, hävdade
i sin operationsteknik före den aseptiska metodens
införande ett bättre tillvaratagande av de
opererade vävnadernas motståndskraft, upptäckte 1884
den regionära anesteseringen genom kokainisering
av en hel nervstam. H:s förnämste lärjunge var
Harvey Cushing, som av H. tillägnade sig den
respekt för vävnadens integritet, som sedan blev
grundläggande för den moderna hjärnkirurgien.
H:s arbeten äro samlade av W. C. Burket i
”Sur-gical papers by W. S. H.” (2 bd, 1924). [A.Ch.JA.G.
Halstedkloster på Lolland, 5 km ö. om Nakskov,
munkkloster av benediktinorden, grundat antagl.
i slutet av 1200-talet och omnämnt f.g. 1305; det
sekulariserades 1538. Nuv. huvudbyggnaderna äro
från 1591 och 1849; klosterkyrkan är numera
sockenkyrka i Halsted.
Halsten (Hallsten), svensk konung, blev enl.
Adams av Bremen, av en gammal svensk
kunga-längd bekräftade uppgift konung kort efter fadern
Stenkils död o. 1066. Han fördrevs efter en kort
regering. Enl. en sen källa, som ej förtjänar
vitsord, var H. samregent med brodern Inge d.ä. H.
var far till Filip och Inge d.y.
Halsvener, halsblodådror, äro dels djupa vener,
som i huvudsak följa artärerna (den största
följande stora halspulsåderns utsida och
sammanhållen med denna och med vagusnerven i en
gemensam bindvävsskida), dels ytliga i
underhuds-bindväven belägna vener. De senare befinna sig
omedelbart under platysmamuskeln (se Platysma).
Den strama bindväv, i vilken många av
halsvenerna äro inspända, medför, att de ha svårt att
falla samman, om de skadats el. öppnats, vilket i
förening med den på halsen starka sugningen från
brösthålan med dess negativa tryck gör, att luft
ej sällan kan komma att insugas i vensystemet vid
skador på halsen, ofta med döden som följd (se
Emboli). Då h. sakna klaffar, kunna de vid
stock-ningstillstånd i vensystemet (t.ex. vid svåra
hjärtfel, vid tumörer i mediastinum, som sammantrycka
venerna etc.) bli utvidgade och uppvisa från
hjärtat meddelade pulsationer (se Puls). A-U.
Halsvivel, skalbaggsart av underfam.
Rullviv-lar*.
Hals över huvud, huvudstupa, i största hast,
liksom motsv. uttryck i ty. och holl. ombildat av ett
äldre, över hals och huvud.
Halt (från ty. Halt, eg. innehåll), relativ mängd
av ett ämne i en kemisk förening el. i en
blandning, t.ex. kolhalten i rörsocker och sockerhalten
i en lösning. H, angives vanl. i viktprocent, för
vätskeblandningar (t.ex. sprit) och gasblandningar
dock i volymprocent. Lösningars h. kallas även
koncentration och angives ofta i gram pr
liter el. i molaritet (= mol pr liter). Guld- och
silverhalt i legeringar angives i karat, resp, lod,
el. i viktpromille (se Finhet).
Halt, 1) (ty., håll!), kommandoord, anbefallande
en förflyttnings upphörande; 2) (ty., uppehåll),
uppehåll i marsch el. annan rörelse.
Halta Lena och vindögda Per, lustspel av Ernst
Fastbom.
Haltande myntfot, se Guldmyntfot, sp. 282.
Halte’r (grek.), handvikt av
sten el. metall (vanl. bly), i
antiken nyttjad vid längdhopp,
sannolikt för att öka längden
på hoppet. De voro ant.
båg-formigt böjda med smalare
mittdel för handens grepp el.
mera cylinderformade med
urtagningar för fingrarna. Vikten
varierade men höll sig vanl.
mellan 1 V2 och 2 kg. H.
användes även som
övningsred-skap för stärkande av armens
och fingrarnas muskler (jfr
Hantel).
Halte’rer (jfr Halter), de
rudimentära bakvingarna,
sväng-kolvarna, hos insektsordn.
tvåvingar*.
Hal’tiatun’turi, se
Haldits-tjocko.
Hal’tica, Halticfni, se
Jordloppor.
Haltning, se Hälta.
Hal ut, i båt kommandoord
för rodds början.
Halv (H ä 1 f), se Halvs saga.
Halvannan (en plus hälften av den andra), en
och en halv. Numera mindre brukliga räkneord av
samma typ äro halvtredje, halvfjärde,
halvfemte o.s.v., två och en halv, tre och en
halv, fyra och en halv. Jfr da. halvtreds(indstyve),
50, halvfjerds(indstyve), 70, halvfemsGndstyve), 90,
av halvtredje sin (de) tyve, 2 V2 ggr 20, halvfjerde
sin(de) tyve o.s.v.
Halvannanstyver, numism., se Batting och
Styver.
Halvantigener, se Haptener.
Halvapor, underordn. Prosi’miae el. Leinuroi’dea,
ansågs förr bilda en särsk. ordn., men
sammanföres numera vanl. med människan och aporna till
ordn. herredjur, Prima’tes. Utvecklingshistoriskt
sett stå h. nära aporna, även om nu levande
former uppvisa endast några få med dessa senare
gemensamma karaktärer, ss. motsättbar tumme och
stortå, framåtriktade ögon samt av ben sluten
ögonhålsring. Liksom aporna äro de utpräglade
trädformer med långsträckt kropp, vanl. lång
svans samt mer el. mindre starkt förlängda bakben.
Tårna äro försedda med naglar, endast andra
baktån bär klo. Huvudet har oftast förlängt nosparti,
och framtänderna, två i varje käkhalva, äro i
underkäken förlängda och liksom hörntänderna
riktade framåt, ögonen och öronen äro stora, stora
hjärnan relativt svagt utbildad, ej täckande
lill-hjärnan, livmodern dubbel. Den ofta starkt fär-
- 831 -
— 832 —
Grekisk atlet med
halterer.
Bronsstatyett från 500-talet
f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
