Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halsringar - Halssjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HALSSJUKDOMAR
kragar av grov, spiralrullad mässingstråd, som
kvinnorna bära i de s. Shan-staterna, bland
karen-folk etc. i Burma. De åstadkomma med tiden en
stark förlängning av halsen. — Litt.: E. Selenka,
”Der Schmuck des Menschen” (1900). F.;G.Lm.
Halssjukdomar. Man skiljer på halsens yttre
och inre sjukdomar, under vilken senare rubrik
svalgets* sjukdomar och struphuvudets*
sjukdomar inrangeras. I dagligt tal menas med h.
endast dessa båda sistn. lokalisationer, och
behandlingen av dem har numera till stor del övertagits
av specialutbildade läkare. Här skola blott halsens
yttre sjukdomar omnämnas.
a) Halsfistel kan vara medfödd och då
belägen ant. i halsens främre mittlinje, en rest av
en under fosterlivet utbildad tungsköldkörtelgång,
el. också lokaliserad till halsens sidoparti, i vilket
fall den utgör en kvarstående gälficka. Dessa
medfödda halsfistlar äro ganska sällsynta.
Vanligare äro de förvärvade, som uppkommit på gr.
av varbildning och där den vanligaste
utgångspunkten är att söka i en tuberkulöst förändrad
lymfkörtel, mera sällan i en tuberkulos process i
en halskota. Även andra infektioner, t.ex. syfilis,
strålsvamp och en enkel varbildning i en
lymfkörtel, kunna giva upphov till liknande fistelgångar.
Behandlingen är för de medfödda alltid kirurgisk
och består i en utskalning av fistelgången i sin
helhet, för de förvärvade utom kirurgisk även
röntgen- o.a. ljusbehandling.
b) Lymfkörtelansvällningar.
Förstoringen av lymfkörtlarna på halsen är ett
mångtydigt symtom. I de flesta fall utgör
ansvällningen ett bisymtom till en i regel ofarlig åkomma, i
andra åter är den en manifestation av en för
individen livsfarlig sjukdom. Den enkla
ansvällningen se vi oftast i samband med akuta
infektioner i halsmandlarna, halsfluss (se Angina), men
också vid varje akut process i munhåla och svalg.
Den är ett uttryck för en från infektionshärden via
lymfbanorna till körteln fortledd retning och är
alltid kombinerad med en mer el. mindre höggradig
tryckömhet. Lymfkörtelförändringen går i de
flesta fall tillbaka, när den ursprungliga
infektionen upphört, men kan i undantagsfall leda till
en nedsmältning i själva lymfkörtelsubstansen
med uppkomst av en begränsad varbildning,
s.k. halsabscess (halsböld, se Angina).
Behandlingen riktar sig i första hand mot den
ursprungliga infektionshärden. Våtvärmande omslag på de
ansvällda körtlarna samt stillaläge påskynda
tillfrisknandet. Tilltager körteln mer och mer i
storlek, blir ömheten mera utpräglad och huden
rodnad, är det troligt, att varbildning inträtt, vilken
då kräver kirurgisk behandling. Vid upprepade
infektionslymfkörtelretningar kan småningom
utveckla sig en kronisk
lymfkörtelansvällning, s.k. lymfom*. I sht är detta
förhållandet hos barn, vilkas lymfkörtelsystem mycket
fort och lätt reagerar för även de minsta retningar.
Vi kunna då finna, framför allt på halsen, men
även på andra lymfkörtelstationer, i armhålorna
och i ljumskarna mer el. mindre talrika, i storlek
i hög grad växlande, oömma, runda, fasta
bildningar, som liksom glida undan, när man känner
på dem. Av och till inträda akuta förstoringar med
tryckömhet, beroende på tillstötande infektioner,
Burmanska kvinnor iklädda halsringar. Se även bild
vid Bortre Indien.
efter vilkas försvinnande körtlarna i regel återgå
till sin förra form. Många gånger är denna
kroniska förstoring ett uttryck för en ökad
mottaglighet för akuta infektioner, i andra fall åter ligger
bakom densamma en tuberkulos infektion. Är
körtelansvällningen mindre utpräglad, inriktar sig
behandlingen mest på ett styrkande av
allmäntillståndet med sol, ljus och en närande föda. Föreligger
en tuberkulos infektion, kan dessutom kirurgisk
behandling vara nödvändig med avlägsnande av
de förändrade körtlarna. Kvartsljus och röntgen
användas också i stor utsträckning i sistn. fall. De
elakartade
lymfkörtelansvällningarna äro att betrakta som ett delsymtom av en
annan primär sjukdom. Av sådana kunna nämnas
vissa blodsjukdomar, leukemi och pseudoleukemi
m.fl., vidare de elakartade tumörerna, t.ex.
kräftsvulsterna. Vid de sistn. sprida sig svulstceller
mycket tidigt med lymfbanorna till lymfkörtlarna,
där de växa ut till självständiga svulstbildningar.
Många gånger, i sht i halsregionen, är den på så
sätt förstorade lymfkörteln det första symtomet
på den livshotande åkomman, vars utgångspunkt
är en helt annan än själva halskörteln. Samtliga
dessa åkommor måste omedelbart under
läkarbehandling.
c)Nackkarbunkel el. nackböld, en
mycket vanlig och typisk lokalisation av bölder på
halsen, blir många gånger mycket stor och kan
tränga långt in på djupet mellan de bakre
halsmusklerna. Vid varje fall av nackböld måste
urinen undersökas på förekomst av socker och, vid
positivt resultat, en sockerbehandling under läkar-
— 829 —
— 830 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
