Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamburg - Historia - Hamburg under 2:a världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMBURG
och handelsklassen i övrigt. Revolutionära
rörelser utbröto (1482), vilka under 1520-talet
an-togo luthersk ideologi och slutl. tvungo rådet
till en författningsändring (”långa recessen”
1529), varigenom tre kollegier ställdes vid dess
sida, kyrkostyrelsen reformerades och de
katolska ceremonierna avskaffades. Under 1500—
1600-talen konsoliderades H:s nya
handelsställ-ning; det öppnade sina portar för nederländska
religionsflyktingar, drog härigenom till sig
kolonialvaruhandeln på Nederländerna, den
engelska textilimporten till kontinenten (1567), vidgade
sitt tyska och nordiska uppland och blev
Nord-tysklands stapelstad. Storköpmännens ställning
stärktes, och genom ”huvudrecessen” 1712
fastlåstes författningen i sin plutokratiska karaktär.
— Under nordamerikanska frihetskriget begynte
stadens transatlantiska handel. Visserligen led
H. starkt under den napoleonska
kontinentalspärren, men efter den sydamerikanska
revolutionen kunde dess köpmannahus energiskt tränga
in i Latinamerika och efter hand också i
Östasien. H. blev nu oceanhamn för n. Europa.
Från 1815 medl. av Tyska förbundet, från 1867
av Nordtyska förbundet och 1870 av Tyska riket
tvangs H. efter starkt motstånd från de liberala
storköpmännens sida att inträda i det
protektionistiska tyska tullsystemet (1881 och 1888).
Härmed började ett nytt skede: från denna tid blev
H., själv alltmer industrialiserat, framför allt
den tyska industristatens handelsport, även om
det dessutom, tack vare sin kapitalstyrka och
sin frihamn, före i:a världskriget kunde bibehålla
sin roll som stapelplats för östersjöländerna.
Författningen, moderniserad 1906,
demokratiserades 1921. I samband med nationalsocialisternas
avskaffande av Tysklands federalistiska
organisation miste H. sin ställning som ”fri stad”.
De dittillsvarande gränserna för ”landet” H.
(se H.i) hade på mångahanda sätt hämmat
näringslivets utveckling, bl.a. genom ökade
för-valtningssvårigheter och osund konkurrens. H:s
hamnar fingo ej utbyggas utöver de
politiska gränserna, Harburgs utveckling
undertrycktes, en okontrollerad bebyggelse med
bostadshus och industrier hade skjutit upp på den
som bostadsort otjänliga marsklandsön
Wil-helmsburg mellan Elbes armar. Då utvecklingen
inom hela detta betydelsefulla område emellertid
var ett verkligt riksintresse, blevo genom en
lag 1937 den fria hansestaden och dess 18
landskommuner sammanslagna med från Preussen
avträdda 3 städer och 27 landskommuner.
Samtidigt avstod H. städerna Kuxhaven och
Geest-hacht jämte några landskommuner. Det forna
”landet” H. kom som Reichsland mera direkt
under riksledningen, varvid dess förvaltning i
huvudsak underställdes riksinrikesministern.
H:s folkmängd, som 1600 beräknats uppgå till
nära 40,000, hade vid slutet av 1700-talet stigit
till c:a 80,000, 1811 till 107,000 och 1867 till
271,000. 1890 var den 573,198, 1910 931,035 och
1939 1,692,695. [P.Nm]B.;P.
Hamburg under 2:a världskriget. På gr. av sin
ställning som sjöfarts- och industristad kom H.
att under 2:a världskriget bli ett mål av första
rang för det fientliga bombflyget. 19/« 1940
in
sattes det dittills mest omfattande brittiska
flyganfallet mot stadens hamnområden. Men fram
till åtm. början av 1941 voro skadorna dock
relativt obetydliga. H:s försvar mot flygangrepp
var synnerligen starkt, med bl.a. spärrballonger
och omfattande camoufleringar (t.ex. av hela
Alster). I maj 1941 hemsöktes särsk.
Steinwär-ders industriområde med Blohm & Voss’
varvs-anläggningar närmast s. om Norderelbe. Vid
ett häftigt brittiskt anfall i slutet av juli 1942
sattes en stor del av gamla staden i lågor. Fram
till slutet av juli 1943 hade H. utstått 100
flygangrepp och var redan därigenom en av
Tysklands mest bombade städer. Trots detta var
dock H. en alltjämt levande stad ända till det
veritabla förintelseslag, som det förenade
brittisk-amerikanska offensivflyget levererade Z5h—
% 1943. 24,5 km2 el. c:a 75% av H:s bebyggda
område lades i spillror, och över 40,000
människor dödades. Myndigheternas enträgna maningar
till civilbefolkningen strax före katastrofen att
frivilligt evakuera staden hade blott i ringa mån
hörsammats. Den första anfallsvågen lade
arbetarkvarteren i s.ö. i ruiner, varefter stadsdel
efter stadsdel systematiskt förstördes. Själva
centrum med de främsta kulturminnesmärkena blev
till största del förstört, och ödeläggelsen synes
härdats ha drabbat affärs- och bostadskvarteren
i de tätast bebyggda delarna. Det gigantiska
hamnområdet blev oerhört demolerat (framför
allt frihamnen), med bl.a. nära 500 hamn- och
järnvägsmagasin förstörda el. skadade. Den stora
Atlantkajen utplånades, likaså bron över
frihamnen, medan Elbetunneln i stort sett undgick
skador. Svenska generalkonsulatet eldhärjades,
medan däremot i svenska sjömanskyrkan,
belägen i S:t Pauli, endast fönster och dörrar
skadades. 1944 och 1945 fortsattes raiderna i första
hand mot stadens industrianläggningar, hamnar
o.d. Oljeraffinaderier och det stora
ubåtsvar-vet, som åter satts i stånd, drabbades 2% 1945
av nya, hårda slag; det sistn. sprängdes
slutgiltigt av britterna 2% 1946. % 1945 kapitulerade
H:s garnison för 2:a brittiska armén.
Sammanlagt fälldes o. 37,000 ton bomber mot staden
under kriget.
över 10% av samtliga bombskador i
Tyskland under 2:a världskriget beräknas vara
koncentrerade till H., som näst Dresden är den
svårast bombade tyska storstaden, med 53 % av
bostadsbeståndet helt förstörda och 27 % mer
el. mindre svårt skadade. Fullt intakta äro blott
20%, i allm. inom förorterna. I slutet av mars
1945 hade H:s befolkning minskats till 1,1 mill.,
i slutet av dec. var den 1,35 mill. Denna i förh.
till bostadsbeståndet ganska ringa folkminskning
(17%) måste givetvis medföra en besvärande
trångboddhet. I delar av inre staden är
bostads-förstörelsen enorm, och genom stadsdelar som
Hammerbrook (s.ö. S:t Georg), Borgfelde och
Hamm samt längre österut Horn och Wandsbek
kan man ännu åratal efter katastrofen färdas
km efter km utan att se ett i normal mening
beboeligt hus. 1947 förelåg ett behov av nästan
250,000 nya bostäder. Medan före kriget årl.
8,000—9,000 bostäder tillkommo, stannade 1946
års tillskott vid c:a 2,000. Till den prekära bo-
- 853 -
— 854 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
