Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarskjöld, 8. Bo - Hammarskjöld, 9. Åke - Hammarskjöld, 10. Dag - Hammarslagg - Hammarslund - Hammarsmedja - Hammarstedt, Edvard - Hammarsten, 1. Olof - Hammarsten, 2. Fredrik - Hammarsten, 3. Einar - Hammarsten, Greta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMARSTEN
förtroendeuppdrag inom sitt län och vidare bl.a.
ordförandeskapet i styrelserna för Svenska
fattigvårds- och barnavårdsförbundet (sedan 1934),
för Nordiska administrativa förbundet (sedan
1935) och för Försäkrings-ab. Hansa (sedan
1947). H. blev led. av Lantbruksakad. 1943 och
av Krigsvetenskapsakad. 1946. Th.
9) Å k e Wilhelm Hjalmar H., den föreg:s bror,
folkrättsexpert (1893—1937). Efter akad. examina
i Uppsala blev H. attaché i Utrikesdep. 1917,
le-gationsråd 1923, envoyé 1930. H:s i förtid
avbrutna bana ägnades nästan helt åt den internationella
rätten och dess praktiska utformning efter i:a
världskriget, i Nat. förb., i Röda korset och
framför allt i den mellanfolkliga rättskipningen. H.
blev 1920 sekr. i den internationella
juristkommission, som förberedde inrättandet av Fasta
mellanfolkliga domstolen i Haag, dess generalsekr. 1922,
led. 1936. Han var från 1925 även led. av Institut
de droit international. — Litt.: Minnesteckning
av M. Huber i Å. Hammarskjöld, ”Juridiction
in-ternationale” (1938). Th.
10) Dag Hjalmar Agne Carl H., den föreg:s
bror, nationalekonom, ämbetsman (f. 29/t 1905),
jur. kand. 1930, fil. dr 1934
(”Konjunkturspridningen”), doc. i nationalekonomi vid
Stockholms högsk. 1933, sekr. i arbetslöshetsutredningen
1930—34, i Riksbanken 1935, statssekr. i Finansdep.
1936—46, envoyé och finanssakkunnig i
Utrikesdep. från 1946, ordf, i riksbanksfullmäktige 1941—
48; sistn. år blev H.
svensk delegat vid
organisationen för
europeiskt ekonomiskt
samarbete
(Marshallorganisationen) i
Paris samt v. ordf, i
dennas
exekutivutskott, i samband
varmed han avsade sig
ledamotskapet i bl.a.
riksbanksfullmäktige;
kabinettssekr. 1949.
Utan att vara
partian-sluten har H. i
egenskap av ekonomisk
expert utövat betydande inflytande på de senaste
årens penning- och handelspolitik. C.Wr.
Hammarslagg, metall., se Glödspån.
Hammarslund, förortssamhälle till Kristianstad
(se Nosaby).
Hammarsmedja, benämning på byggnad, som
innehåller hamrarna för smide, särsk. i äldre tider
för stångjärnssmidet.
Hammarstedt, Nils Edvard, folklivsforskare,
museiman (1861—1939). H. utbildade sig efter
studentexamen 1881 först till målare i Stockholm
och Düsseldorf. Han anställdes vid Nordiska
museet 1890, blev intendent där 1907 och var
föreståndare för dess allmogeavd. 1912—28; fil.
hedersdr i Uppsala 1907. H. var en av
pionjärerna inom den nordiska folklivsforskningen, och
det var framför allt han, som genom sin
vetenskapliga verksamhet grundläde Nordiska
museets karaktär av forskningsinst. Museets stora
samlingar av föremål, belysande folktro och
folksed, ha tillkommit främst genom H:s initiativ,
och genom honom
skedde också en
systematisk uppordning
och insamling av
hithörande muntliga
traditioner i museets
dåv. Arkiv för svensk
folklivsforskning. Ett
föregångsarbete är
H:s skrift ”Svenska
folket, dess
levnadssätt, seder och
forn-tro” (i ”Sveriges
rike”, 1902). Genom
sina många uppsatser
om folktro och folksed, flertalet tryckta i
”Meddelanden från Nordiska museet” och
”Fataburen”, inspirerade han på ett tidigt stadium i hög
grad insamlingsarbetet i Norden av hithörande
folktraditioner. H. introducerade i nordisk
forskning tysken W. Mannhardts idéer; typisk för hans
senare uppfattning av hithörande problem är
”Vår-och bröllopsbjörn” (i ”Studier och uppsatser
tillägnade F. O. Andersson”, 1929). H. har översatt
Tacitus’ ”Germania” (1916). — Litt.: G. Berg i ”K.
Gustav Adolfs akad:s minnesbok 1932—42” (1943;
med bibliogr. av J. Tuneld). Sn.
Hammarsten. 1) Olof H., läkare (1841—1932),
med. dr 1869 (”Om gallans förhållande till
mag-saften och ägghvitedigestionen”), e.o. prof, i medicin
1877, kallades 1883
till prof, i medicinsk
och fysiologisk kemi,
var 1901—04 Uppsala
univ:s rektor. Under
sin verksamhet som
akad. lärare och även
långt in i
emeritusål-dern var H. utan
gen-sägelse den
verksammaste och den ledande
inom sitt läroområde,
icke minst genom sin i
många uppl. utkomna
lärobok i fysiologisk
kemi. Hans
special
forskningar ha sträckt sig över stora områden
inom biokemien, särsk. gallans, blodkoagulationens
och matsmältningens kemi. Förteckning över hans
talrika arbeten intill 1906 av Schmidt-Nielsen i
”Festschrift, O. H. gewidmet” (1906). Wk.
2) Fredrik H., den föreg:s bror, präst (1846
—1922), predikant vid Blasieholmskyrkan 1898—
1908, kyrkoherde i Jakobs förs, i Stockholm 1908.
H. utgav flera mycket lästa uppbyggelseskrifter
och predikosaml. — Litt.: ”F. H.” (1922); A.
Arbin, ”F. H.” (1923); ”Evang.
fosterlandsstiftelsen. Jubileumsskrift”, 2 (1931).
3) Einar H., den föreg:s son, läkare,
biokemist (f. 4/i 1889), med. dr 1924 (”Zur Kenntnis
der biologischen Bedeutung der
Nucleinsäurever-bindungen”), laborator i kemi och farmaci vid
Karolinska inst. 1919, prof, i samma ämnen 1928.
H:s viktigaste arbeten falla inom
nukleinsyreför-eningarnas och den fysikaliska kemiens område.
H. blev 1945 fil. hedersdr vid Uppsala univ.
Hammarsten, Greta, f. Norrbin, läkare (f.
— 905 —
— 906 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
