Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammenhög, Waldemar - Hammer, Christian - Hammer, Bertil - Hammerdal - Hammerdals tingslag - Hammeren - Hammerfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMERFEST
färsmanipulationer tiden efter i :a världskriget,
blev en ännu större publikframgång, och med
romanerna ”Lindbergs” (1934), ”Svenske Apollo”
(1935), ”Esthers och Alberts äktenskap” (1936),
en forts, på debutromanen, och ”Hustru el. lakej”
(s.å.) blev han en av de mest lästa förf, under
1930-talet. Den exakthet i framställningen, som
trots H:s stilistiska brister gjort hans böcker till
ett slags kulturhistoriska dokument, har emellertid
i hans senare produktion, ss. ”Löpande band”
(1939), ”Det var en gång en musiker” (1942),
”Halvbröderna” (1947), blivit till ett ganska mekaniskt
anhopande av fakta; den från de tidigare böckerna
flödande berättarglädjen har han aldrig återfunnit
trots upprepade försök till förnyelse. R.L.A.
Hammer, Christian, norsk-svensk samlare
(1818—1905), var från 1846 verksam i Stockholm
som juvelerare och hopbragte de följ, åren en
samling konstsaker och kulturhistoriska föremål, som
på sin tid var den största utställda i Skandinavien;
den räknade över 120,000 nr redan 1871, då den
första gången hembjöds Staten. Inköpet, som
också var riksdagsfråga, strandade upprepade
gånger. Konstsakerna och de konstindustriella
föremålen, porslin, vapen m.m., såldes slutl. i Köln
på auktioner under 1890-talet. H. var också
boksamlare (katalog i 7 bd, 1886—88); hans böcker
och autografer såldes i Stockholm på auktion efter
hans död; större delen av handskriftsamlingen
inköptes av Riksarkivet o.a. offentliga inst. Om
samlingarna och katalogverken däröver se
uppsats av P. A. Björkman i ”Tidskr. för
konstvetenskap”, 1932. E.W.
Hammer, Hans Bertil Ragnar, pedagog
(1877—1929), fil. dr i Uppsala 1908, doc. i
psykologi s.å., 1910 förste innehavare av den
ny-upprättade lärostolen i pedagogik vid Uppsala
univ. Från början psykologiskt inriktad ställde
sig H. med tiden alltmer skeptisk mot
möjligheten att bygga upp en förbättrad undervisning
på psykologisk grund samt förhöll sig avvisande
mot radikala pedagogiska reformriktningar över
huvud. Under 1920-talets strider om de svenska
lärov:s organisation och arbetssätt gjorde H.
viktiga diskussionsinlägg och bekämpade ivrigt
förslaget att göra den 6-klassiga folkskolan i
sin helhet till bottenskola för den högre
undervisningen (”enhetsskoletanken”). H. grundade
och utgav Sveriges första vetenskapliga
pedagogiska facktidskr., ”Svenskt arkiv för pedagogik”
(1912—21), och utgav tills, med S. Alrutz och
A. Herrlin dess forts., ”Arkiv för psykologi och
pedagogik” (1922—29). Bland hans skrifter
märkas ”Bidrag till uppmärksamhetens psykologi”
(1908), ”Experimentell och intuitiv pedagogik”
(1909), ”lakttagelseförmågan, dess utveckling och
uppfostran” (s.å.), ”Fantasien i några dess
yttringar” (i ”Svenskt arkiv för pedagogik”, 1916)
och ”Enhetsskolan” (1922). G.Fr.
Hammerdal. 1) Socken i Jämtlands n.
domsagas tingslag och församling i Hammerdals och
Gåxsjö pastorat i Ströms kontrakt av
Härnösands stift, kring Ammerån och dess tillflöden;
1,317,80 km2, därav 1,228,40 land; 4,853 inv. (1949).
Inom siluren är terrängen i allm. flack, medan
granitområdet österut är mera kuperat.
Hög
kammen i v. når 532 m ö.h. Socknen är särsk.
österut rik på smärre sjöar, störst är
Hammer-dalssjön i mell. delen, där huvudbygden med
H.2) är belägen. Åkern utgör 2,5 % av
landarealen, skogsmarken 65 °/o. I H. ligga
försöks-gården Gisselås* och Edeforsens kraftverk,
tillhörande Hammerdals elektriska kraft-ab., bildat
1919 (aktiekapital 350,300 kr). Staten äger bl.a.
Ede kronopark, trävarubolag inneha c:a 300 km2.
Stenåldersboplatser och järnåldersgravhögar
förekomma. Kyrkan av sten byggdes 1781 och
tillbyggdes med torn i v. 1817; den är i det inre
rikt smyckad av jämtländska konstnärer, ss.
trä-snidarna J. Edler d.ä. och d.y. samt målarna A.
G. Hertzberg och G. Torhamn. — Namnet
innehåller ’Amrar, gen. av ett ånamn, numera Amra (den
vanliga formen Ammerån innehåller en förklarande
genitiv av samma slag som Stockholms stad). Det
torde vara besl. med ett fvnord. verb amra, jämra
sig o.d., och alltså liksom många andra namn på
vatten anspela på de ljud, som det under vissa
förhållanden ger ifrån sig. Se C. Lindberg i
”Jämten”, 1943, sid. 83 f., 93. Senare leden är dal,
näml, åns dalgång. Namnet skrevs 1314 De
hambradal. — Litt.: O. Svensson, ”Strödda
anteckningar om H:s kyrka och förs, m.m.”
(1904). P.;Er
2) Municipalsamhälle (sedan 1941) och
kyrkby i H.i), vid v. stranden av Hammerdalssjön
(302 m ö.h.) och ändpunkt för järnvägen från
Jämtlands Sikås på Inlandsbanan; 1,49 km2,
därav 1,17 land; 620 inv. (1948). H. har
provinsialläkare, distriktsveterinär och apotek samt av
industrier snickerifabriker och en liefabrik.
Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig fastighet
2,092,000 kr, till kommunal inkomstskatt taxerad
inkomst 1,244,310 kr (1947).
Hammerdals tingslag i n. Jämtland uppgick
1948 i Jämtlands n. domsagas tingslag.
Hamm’eren, bergshöjd, utgörande nordspetsen
av Bornholm, 82 m ö.h. Två fyrar; stort
granitbrott.
Hamm’erfest, stad i Finnmark fylke, Norge, på
v. kusten av Kvalöy utanför Altefjord; 2,297 inv.
(1946). H., som är jordens nordligaste stad (700
40’ n.br.), driver fiske (även vid Svalbard) och
is-havsfångst samt har talrika trankokerier. I äldre
Gatubild från Hammerfest före 2:a världskriget.
— 909 —
— 910 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
