Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammerfest - Hammerich, släkt - Hammerich, 1. Fredrik - Hamerik, 2. Asger - Hammerich, 3. Holger - Hammerich, 4. Angul - Hamerik, 5. Ebbe - Hammerich, Louis - Hammerless - von Hammer-Purgstall, Joseph - Hammersborg - Hammerschlag - Hammerschmidt, Andreas - Hammershaimb, 1. Venzel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMMERICH
tid livlig handel med n. Ryssland. H. blev stad
1789 och hade 1801 endast 77 inv. H. nerbrändes
1945 av tyska trupper.
Hamm’erich [-k], dansk släkt, av vilken vissa
medl. skriva sig H a m e r i k.
1) Peter Fredrik Adolf H., kyrkohistoriker
(1809—77), prof, i kyrkohistoria i Köpenhamn
1859. Till sin teologiska åskådning grundtvigian
var H. som kyrkopolitiker konservativ. Han
tillhörde den äldre romantiserande historikerskolan
1 Danmark; bland hans arbeten, de flesta numera
föråldrade, märkas ”Den kristne Kirkes Historie”
(3 bd, 1868—71; sv. övers. 1878—80), ”Den hellige
Birgitta og Kirken i Norden” (1863; sv. övers.
1864), ”En Skolastiker og en Bibelteolog fra
Norden” (1865); ”Et Levnetslöb” (självbiogr.) utkom
1882. H.Bg.
2) Asger Hamerik, den föreg:s son,
tonsättare (1843—1923), elev av Gade, Bülow och
Ber-lioz, var 1871—98 dir. för den musikaliska avd.
vid Peabody Inst. i Baltimore men senare bosatt
1 Köpenhamn. Påverkad av Wagner och Berlioz
skrev H. en rad operor: ”Tovelille”, ”Hjalmar och
Ingeborg”, ”La vendetta” (uppförd i Milano 1870)
och ”Den Rejsende”; vidare 6 symfonier, 5
nordiska sviter för orkester, körverken ”Jodisk
Trilogi” och ”Kristlig Trilogi”, ett 6-stämmigt
re-kviem, kantater, pianokvintett, sånger,
orgelpreludier m.m. H. utgav även en lärobok i
musikteori. A.D.
3) Holger Aagaard H., den föreg:s kusin,
ingenjör och politiker (1845—1915), mest bekant
genom sina i stort sett genomförda förslag till
ordnande av bangårdsförhållandena i Köpenhamn samt
frihamnen där. H. var 1890—1915 led. av
Folketinget.
4) An gul H., son till H.i), musikhistoriker
(1848—1931), urspr. anställd i Statsanstalten for
Livsforsikring; intresserade sig samtidigt starkt
för musik (violoncell hos Rüdinger och Fr.
Ne-ruda) och musikhistoria, skrev efter studier i
utlandet ”Musiken ved Christian den IV:s Hof”
(1892) och var 1896—1922 doc. i musikhistoria vid
univ. i Köpenhamn. H. författade dessutom
”Studier over Bronzelurerne i Nationalmusæet i
Kjöben-havn” (i ”Aarböger for nordisk Oldkyndighed og
Historie”, 1893), ”Studier over isländsk Musik”
(1900), ”Musikmindesmærker fra Middelalderen i
Danmark” (1912) och ”J. P. E. Hartmann” (1916);
sina studier över dansk musikhistoria samlade han i
”Dansk Musikhistorie indtil ca. 1700” (1921). H. var
mycket intresserad av gamla musikinstrument och
grundläde jämte C. Claudius Musikhistoriska
museet i Köpenhamn, vars ledare han var från 1898.
I sin ungdom var H. musikanmälare vid olika
tidn. och tidskr. I Danmark har H. röjt väg för
musikforskningen och genom sitt initiativ fått
ämnet infört vid univ.; under de sista åren av sin
ämbetstid utbildade han den generation av
musikhistoriker, som nu verkar i Köpenhamn. E.A.
5) Ebbe Hamerik, son till H.2),
tonsättare (f. 1898), elev av sin far och belgaren F.
van der Stucken, dirigent i Köpenhamn sedan
1919, bl.a. vid Det Kgl. Teater och 1927—31 i
Musikföreningen. H. har komponerat 2
stråkkvartetter, sånger, ”Sommer’ för baryton och or-
kester, orgelverk, balettmusik, operorna ”Stepan”,
”Leonardo da Vinci” och ”Marie Grubbe” m.m.
Hamm’erich [-k], Louis Leonor, dansk
språkforskare (f. 1892), fil. dr 1918 (”National og
fremmed. Om den rytmiske teknik hos Heine og
Plåten”), sekr. i den
danska
gränskommissionen 1920—21, prof,
i germansk filologi
vid Köpenhamns univ.
sedan 1922. H. är
en ytterst
mångsidig forskare och har
lämnat värdefulla
bidrag på vitt
skilda forskningsområden, som framgår av
följ, urval ur hans
stora produktion: ”Zur
deutschen
Akzentua-tion” (1921), ”Visiones
Georgii” (1931), ”Goethes West-östlicher Divan”
(1932), ”Tysk fonetik” (1934; tills, med Else
Möller), ”Personalendungen und Verbalsystem im
Eskimoischen” (1936), ”The beginning of the strife
between Richard FitzRalph and the mendicants”
(1938). ”Clamor, eine rechtsgeschichtliche Studie”
(1941) och ”Laryngeal before sonant” (1948). För
de internationella kulturförbindelserna, icke minst
med Sverige och Holland, spelar H. en stor roll,
bl.a. som ordf, i danska undervisningsministeriets
utskott för utlandslektorat. L.
Hamm’erless (från eng., eg. utan hane),
jaktgevär* utan yttre, synliga hanar.
von Hammer-Purgstall [-por’k-], J o s e p h,
friherre (1835), österrikisk orientalist (1774—1856).
H. var trots en viss ovetenskaplighet genom sina
talrika arbeten, texted. och övers, från arabiska,
persiska och turkiska språken av stor betydelse
för kännedomen om orientalisk litteratur. Så ha
såväl Goethes ”West-östlicher Divan” som
Atter-boms ”Lycksalighetens ö” inspirerats av hans
skrifter.
Hamm’ersborg, stadsdel i Oslo*.
Hamm’erschlag (från ty., eg. hammarslag), textil.,
en genom bindningen bucklig crépevävnad.
Hamm’erschmidt [-Jmit], Andreas, tysk
tonsättare (1611 el. 1612—75), elev av Demantius,
1632 organist i Wesenstein, 1635 i Freiberg, 1639 i
Zittau. H. var en av samtidens mest omtyckta
komponister, och om hans stora popularitet även
i Sverige vittna talrika kompositioner i Uppsala
univ.-bibl. och svenska gymnasiebibl. Berömda
äro hans dialoger ”Samtal mellan Gud och en
troende själ” och ”Musikaliska samtal över
evan-gelia” (1655, 1656). Nytr. av Leichtentritt, Moser,
Schering m.fl. B.L.
Hamm’ershaimb. 1) Venceslaus (V e n z e 1)
Ul-ricus H., färöisk språk- och folkminnesforskare
(1819—1909), kyrkoherde på Färöarna 1853, prost
för Färöarna 1867—78, kyrkoherde på Själland
1878—97. H. lade en fast grund för det färöiska
språkets rättskrivning, liksom han också kan
betraktas som den färöiska prosalitteraturens
skapare. Vid sidan av ypperliga folklivsbilder utgav
han ”Færöiske Kvæder”, 1—2 (1851—55) och
— 911 —
— 912 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
