Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamn (sjöväsen) - Hamna - Hamnavgift - Hamn-bassäng, -betjäning - Hamnbyggnadskonst - Hamn-direktion, -direktör - Hamneda - Hamnelag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMNA
hamnfogde el. hamnmästare. H:s
förvaltning åligger i regel en hamnstyrelse el.
hamndirektion, vilken har till sitt
förfogande i de största h. (Stockholm, Göteborg,
Malmö) en hamndirektör, i de större
hamnarna en hamningenjör förutom ovannämnd
hamnkapten och personal.
Statsbidrag till företrädesvis mindre h:s
byggande och förbättring har 1841—1912 utgått till 94
svenska kust-h. och 16 insjö-h. med högst 2/a av
den beräknade kostnaden. Efter 1913 har
statsbidrag med hela el. viss del av
anläggningskostnaden utgått till ytterligare ett avsevärt antal h.
(jfr Fiskehamn).
H måste inrätta sig efter de för varje tidsperiod
normala, ekonomiska fartygstypernas behov i
olika hänseenden, icke minst med avseende på
inloppets och h:s djup. H., avsedda för kusttrafik,
ha ofta ej mer än 3 m djup, medan trafiken på
innan- och bihaven erfordrar större djup, upp till
7 ä 8 m. Oceantrafikens stora fartygsdimensioner
fordra ännu större h.-djup, med över 9 m vid
lågvatten. I samma mån som Suez- och
Panama-kanalerna fördjupats till något över 12 m, ha de
största ocean-h. skaffat sig samma djup, så
Hamburg, Antwerpen, Southampton, Liverpool, New
York, Boston, Halifax, Quebec, Seattle, Tacoma,
Sydney, Hobart, Singapore och Hongkong. Det
största djupet i Stockholms, Göteborgs och
Hälsingborgs h. är 10 m. Oceanfartygen bli allt
större (och färre); endast ett fåtal h. ha kunnat
följa med i utvecklingen och motsvara fartygens
behov. Oceantrafiken har därför blivit alltmer
koncentrerad. Kusttrafiken och landsamfärdseln
tvingas härigenom att i ökad utsträckning
konvergera mot de större h., som sålunda blivit
världs-trafikens och världshandelns centra. De ligga
framför allt inom de tätast befolkade delarna av
jorden, där produktion och konsumtion äro störst,
samt i regel vid el. ett stycke innanför
mynningarna av de stora segelbara floderna, t.ex. London,
Hamburg, New York. Fr.E.;J.C.
Hamna (fsv., eg. årtullsband), den enhet inom
den nordiska ledungsorganisationen, som skulle
ställa en man till ledungsskeppet och utrusta
honom. Skeppslagen, de distrikt, som skulle utrusta
ett skepp, brukade bestå av 25—42 h. I och med
att den gamla krigsskyldigheten, krigsledung,
under 1100—1200-talen omvandlades till en
skatteplikt, skattledung, förvandlades h. till en enhet
inom skatteväsendet, i det att skatten till lika
belopp fördelas på h. Ännu in i nyare tid
före-kommo h. på sina håll i denna betydelse. På andra
håll, främst på Jylland, taxerades redan på
1200-talet en bondes jordinnehav som en viss bråkdel
av h.; härigenom försvann den territoriella h. helt,
och h. blev en skattesats. B.
Hamnavgift (hamnpenningar, hamnumgälder),
avgift för begagnande av hamn, utgår dels för
fartyg, dels för varor, som lastas el. lossas i
hamnen. På gr. av hamnarnas olika anläggnings- och
förvaltningskostnader m.m. är det ej möjligt att
tillämpa enhetliga h. för hela landet, utan för
varje hamn gälla särskilda, av K.m:t för viss tid
fastställda taxor. Närmare föreskrifter finnas i
k.f. ang. taxor å h.
Hamn-bassäng, -betjäning, se Hamn.
Hamnbyggnadskonst. Redan under första
årtusendet före vår tidräkning blomstrade handeln vid
Medelhavets kuster, där behovet av med konst
skyddade hamnar gjorde sig starkt gällande och
även kunde tillfredsställas på ett i betraktande av
dåtidens hjälpmedel mycket gott sätt. Sålunda
utfördes skyddande vågbrytare av utfyllda stenblock
under vattenytan och över densamma av murverk
i råa el. huggna block, uppförda ant. utan
murbruk, s.k. kallmur, el. med bruk, s.k. brukmur,
el. även av betong, bestående av stenskärv, kalk
och puzzolan, som gjorde murbruket hydrauliskt,
d.v.s. motståndskraftigt mot vattnets lösande
inverkan. Betongblandningen stampades i formar
av trä, vilka efter betongens hårdnande borttogos.
För lastning och lossning funnos bryggor av trä
men även av sten. Bland forntidens mest bekanta
hamnar må nämnas Tyrus och Sidon i Fenicien,
Alexandria och Kartago på Afrikas n. kust, Ostia
utanför Rom i Tiberns mynning, numera efter
kustens utflyttning genom uppgrundning belägen
4 km från havet, Misene i Neapelbukten, använd
av Roms krigsflotta. Dessa forntidens hamnar
voro avsedda för den tidens fartyg med endast
1,5 å 2 m djupgående. Efter romerska rikets fall
minskades under medeltiden sjöfarten, och
hamnarna fingo förfalla för att först mot medeltidens
slut uppnå en förnyelse genom de nya
sjömakterna Genua och Venedig och byggandet av dessas
hamnar, snart följda av nya hamnar på det övriga
Europas kuster ända upp i Östersjön, där det 1241
i Hamburg och Lübeck grundade Hansaförbundet
behärskade handeln och senare utvidgade sin
verksamhet till snart sagt Europas alla större hamnar
och även till Sverige med Visby som huvudhamn.
Under nyare tiden i sht under 1800-talet efter
ångfartygens införande har hamnväsendet snabbt
utvecklats till sin nuv. höga ståndpunkt. Se
Hamn. Fr.E.
Hamn-direktion, -direktör, se Hamn.
Hamneda, socken i Sunnerbo hd i s.v. Småland,
Kronobergs län, och församling i S. Ljunga och
Hamneda pastorat i Sunnerbo kontrakt av Växjö
stift, s.s.v. om Ljungby kring Lagan; 129,24 km2,
därav 122,54 land; 1,259 inv. (1948; 10 inv. pr km2).
Odlingsbygden ligger spridd, f.ö. uppfylles
socknen av skogsmarker, kärr och mossar; på gränsen
i s.ö. ligger Hängasjön (128 m ö.h.). Åkern utgör
14 °/o av landarealen, skogsmarken 50 %.
Folkminskningen är kännbar: 1859 bodde här 2,102
personer. Torvfabrik. Egendomar: Hornsborg
och Sunnerborg. Flera hällkistor och
järnålders-gravfält finnas; tre runstenar äro kända. Den
nuv. kyrkan av tuktad sten byggdes 1889—92.
Gamla kyrkan, som revs 1891, torde ha byggts
mot slutet av iioo-talet. Den hade
befästnings-karaktär med ett fast torn på mitten, liksom
några andra kyrkor i det medeltida
Linköpings-stiftet. — Namnet är bildat till fsv. halfnap^er),
hälft, i dialekterna även med bet. hälftenbruk.
Det syftar antagl. på forntida agrara el.
bebyggelsehistoriska förhållanden av icke utredd art
(jfr Halna). Det skrevs 1353 i Hafnaba, 1373
Hamnadhe; v (skrivet /) har övergått till m
framför n liksom t.ex. i namn. P.;Er.
Hamnelag, äldre kam., ett antal bönder, som
tillhopa bildade en hamna*.
— 919 —
— 920 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
