Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamsun, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMSUN
lämnade H. Nordland för att på ett lån på 1,000
kr på allvar försöka sig som skriftställare. Det
misslyckades. Han fick åter för levebrödets skull
ge sig ut i praktiskt arbete, var 1880—82
väg-arbetare, varefter han begav sig till Amerika
för att pröva lyckan. Det blev åter svåra år.
En lungblödning drev honom hem 1884, men
efter att fruktlöst ha försökt slå igenom som
förf, i Kristiania återvände han 1886 till
Amerika, där han av ekonomiska skäl åter tidvis fick
gå i kroppsarbete. I Minneapolis gjorde han
sig uppskattad som journalist och litterär
föredragshållare. 1888 återvände H. till Europa,
närmast Köpenhamn, 1880-talets litterära centrum
i Norden. Genom ett i ”Ny Jord” i nov. s.å.
anonymt infört avsnitt ur romanen ”Sult” (sv.
övers. 1910), en självbiogr. skildring av svältåren
i Kristiania, väckte H. stort uppseende i den
litterära världen. Norge hade fått en ny stor
diktare. Innan ”Sult” utkom som bok 1890, hade
H. stärkt uppmärksamheten kring sitt namn genom
”Fra det möderne Amerikas aandsliv” (1889), en
svidande kvick vidräkning med tidens vanliga
uppskattning av Amerika som frihetslandet, och den
politiska broschyren ”Lars Oftedal” (s.å.). — Med
”Sult” och i några tidskr.-artiklar hävdade H.
ett nytt diktideal. Genom sitt starka betonande
av fantasiens betydelse för diktaren och
förkastande av naturalismens moraliserande samt sitt
krav på fördjupad psykologisk analys och därav
betingat känsligare språk kom H. att i norsk
litteratur representera den o. 1890 runt om i
Europa framväxande oppositionen mot
naturalismen. I föredrag och artiklar angrep han häftigt
de stora norska diktarna, av vilka dock Björnson
delvis var föremål för hans höga uppskattning.
I politiskt avseende framträdde han som
ytterlig-hetsman. I sina närmaste romaner lät H. en
manlig huvudperson, överkänslig, idérik,
passionerad, duka under för en spetsborgerlig,
egoistisk, på yttre framgång inriktad miljö. Nederlaget
gäller särsk. det erotiska. Litterära inflytanden
från Dostojevskij, Nietzsche och Strindberg kunna
urskiljas. Aktuell polemik drives genom
hjältarna. ”Mysterier” (1892; sv. övers. 1929) väckte
indignation genom sina utfall mot diktare och
politiker. ”Redaktör Lynge” (1893; sv. övers.
1921) är ett föga förtäckt angrepp på O.
Thom-mesen, utgivaren av ”Verldens gang”, som enl.
H:s och många andras mening svikit vänsterns
sak. ”Ny jord” (s.å.) är en satir mot
litteratörerna och konstnärerna, som höllo till på Kristianias
kaféer, inbilska och kraftlösa. I ”Pan. Af löjtnant
Thomas Glahns papirer” (1894; sv. övers. 1902),
där H. f.f.g. förlägger handlingen till Nordland,
sin barndoms bygd, det tadelfria mästerverket
bland hans tidigare arbeten, får samtidskritiken
helt vika för tolkningen av natursvärmeri och
erotiska stämningar. Efter dessa romaner, som
fört H. till ledande plats bland de yngre norska
förf, och med vilka han förvärvat ett begynnande
internationellt rykte, vände sig H. till en annan
diktart, dramat. ”Ved rigets port” (1895), ”Livets
spil” (1896) och ”Aftenröde” (1898) bilda en
trilogi, där H., åter med tydlig anknytning till det
aktuella, skildrar ålderdomens förnedrande
inverkan på människorna genom att visa, hur den för-
vandlar den unge revolutionäre idébäraren till en
förbenad spetsborgare, utan förståelse för det
unga och nya i tiden, ett tema, som H. gång på
gång med det självupplevdas intensitet varierat
i dikt, artiklar och föredrag. Det erotiska
problemet, som också beröres i trilogien, har H.
finast, om också icke djupast, behandlat i ”Victoria”
(1898; sv. övers. 1899), ett av hans mest
uppskattade verk. 1898 fick H. statsstipendium och
besökte Finland, Ryssland, Persien och Turkiet.
Reseintrycken återfinnas i ”1 æventyrland” (1903)
och i ”Under halvmaanen” (i ”Stridende liv”,
1905). Liksom en gång Heidenstam tjusades H.
av österlandets kontemplativa ro, som han sätter
i kontrast mot Västerlandets amerikanisering.
Efter 20 år besökte H. 1900 åter Nordland,
upptagen av ett stort verk, versdramat ”Munken
Vendt” (1902), en bred, romantisk
Nordlands-skildring från slutet av 1700-talet, formellt
påverkad av Ibsens ”Peer Gynt”; huvudpersonen,
den frie, trotsige, naturälskande kvinnotjusaren,
är en variant av hans första böckers hjälte. 1903
utgav H. utom ”1 æventyrland” en saml. skisser,
”Kratskog”, och det historiska skådespelet
”Dron-ning Tamara”, H:s minst personliga verk. H.
hade allt emellanåt framträtt som poet. Sami.
”Det vilde kor” (1904), som innehåller
naturstämningar, hyllningsdikter, bl.a. den ståtliga till
Björnsons 70-årsdag 1902, och litterära satirer,
gav honom plats bland Norges främsta lyriker.
Några dikter i kåserande ton ha haft stor
betydelse för yngre norsk lyrik, framför allt
Wil-denwey. ”Sværmere” (1904; sv. övers, s.å.) är
en munter, lekande Nordlands-berättelse.
”Stridende liv” (1905) innehåller berättelser och
skis
SU 12. — 929 —
30 — Red. avsl. 20/6 49.
— 930 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
